Äntligen är läsningen igång på riktigt! Från att inte ha läst något på länge känner jag nu att jag kan plöja bok efter bok i all oändlighet.

För några år sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig att avbryta en bok om jag inte tyckte att den var bra. Jag läste till sista sidan för då kunde jag sen vara säker på att den dåliga kritik jag gav var korrekt.

Idag är min tid alldeles för dyrbar för att slösas på en bok jag inte finner någon underhållning i eller som jag inte blir berörd av. Jag läste lite drygt hundra sidor ur Ett annat liv av P O Enquist och det fick räcka. Jag kände liksom inget engagemang i berättelsen. Från min sida alltså. Jag satt som en tolvårig kille framför en actionfilm och väntade på att något spännande skulle hända, men jag fick ingen action. Inget drama.

Vad vet jag, det kanske kommer efter två hundra sidor, men jag orkar inte ta mig dit utan går vidare till nästa bok istället.

Efter att alla väderrapporter informerat om att regnet skulle ösa ner idag, blev jag faktiskt aningens besviken när jag vaknade till inget regn alls och med en himmel som inte ens var speciellt mörk. Det är mysigt när det regnar så jag väntade ivrigt på den första störtskuren. Framåt förmiddagen regnade det visserligen men inte så att tidningarna behövde skriva om det.

Dagens ärende var i alla fall att åka ut till Biltema på Värmdö så vi packade in oss i bilen och drog västerut. Så fort vi passerade kommungränsen Nacka/Värmdö förstod jag vad de snackade om, här spöade det verkligen!

Ärendet gick fort, en barnstol till cykeln inhandlades samt en hushållsvåg. Hjälm i Maltestorlek fanns inte så premiärturen på cykeln får tyvärr vänta. Vi lämnade Värmdö och regnet och åkte till Maxi och handlade istället. Vi var duktiga den här gången och inte en enda liten godisbit följde med hem, trots att det är semester!

Väl hemma under tak så kom äntligen störtregnet även till Hammarbyhöjden. Härligt! Jag gillart! Men nu har vi fått en dag av det hela så det räcker väl så här. Solen är välkommen tillbaka.

Idag jobbade min pappa hela dagen vilket för oss innebar att det helt plötsligt var vårt ansvar att aktivera Malte. Det behöver man inte göra när pappa är hemma nämligen.

Dagen vi fick oss serverad var väl helt okej men någon strålande sol fick vi inte utan den kikade ibland fram mellan molnen ibland. Lite småregnigt var det också men det struntade vi i och höll oss utomhus så gott det gick. Ja, förutom J då, som plöjde Little Britain på DVD.

Malte har idag inventerar baksidan av sovhuset och plockar pinnar och sten. De smakade gott. Han har också suttit i sandlådan och tittat på medan jag har lekt med hink och kratta. Dessutom har han gungat. Massor! 119 kronor var den värd kan jag lugnt säga. I övrigt har han rultat omkring här på gräsmattan och klättrat upp och ner i trappor. Han har fattat att det bästa sättet att ta sig ner är baklänges, men ibland är han för ivrig och glömmer bort sig…

Framåt kvällen och alldeles lagom till att pappa kom hem från jobbet och middagen skulle dukas fram, skingrades molnen och himlen blev klarblå. Perfect timing! Härligt att äta utomhus, det blir en helt annan grej.

Imorgon tar vi oss tillbaka till Stockholm. Med oss i bilen har vi Silje som nu har slut på sin semester. Vi tar hem henne mest för mammas skull egentligen för hon vågar knappt åka iväg till ICA utan att oroa sig för att Silje ska dra iväg i en månad till. Men det är väl dags egentligen, hon har ju varit här uppe i Stugan sedan i maj.

Det var inte bara leg och körkortstillstånd jag glömde hemma utan även linsvätska och den lilla linsasken där linserna förvaras på natten. För att kunna övningsköra här på grusvägarna fick vi därför inleda dagen med att ta en tur till Söderhamn och besöka en Synsam. Mina ögon var vid det laget ganska irriterade då jag hade fått sova med mina linser i och det var en befrielse att få ta ur dem där direkt i butiken.

När vi ändå var i storstan (insert laughter here) så passade vi på att handla mat på E-center och göra ett ärende på Barnens hus. Malte behövde en gunga här uppe i stugan så då fixade vi det. En röd och fin en blev det!

Väl tillbaka började solen titta fram så smått så det blev riktigt behagligt att sitta ute och slöa medan min pappa och J snickrade upp en planka mellan sovhuset och friggeboden för att fästa gungan i. Den blev för övrigt en succé och eftersom Malte hade en tålmodig gungare (min pappa) så fick han känna på sin längsta gungstund någonsin.själv orkar jag inte gunga längre än fem minuter då det är sååå tråkigt.

Solen höll i sig och molnen drev bort så pass att det till kvällen var helt klarblått. Att inte äta middagen utomhus hade varit en synd så självklart dukade vi upp vår lax och pestopasta i solen.

Kvällen var inte lika lyckad då TV-utbudet var fattigt. Så fattigt att vi tittade på Allsång med Lotta Engberg. Ni förstår att jag räknade ner minuterna till det var dags att sova!

Vi har haft turen att ha en bebis som inte har några vakenperioder på nätterna. När han vaknar tar jag bara över honom till vår säng och då somnar han om i stort sett samma sekund som han nuddar madrassen. Inatt var ett undantag. Hoppas jag.

Kvart i tre vaknade jag av att han stod i sin säng, precis bredvid mig, och snyftade att han ville komma över. Jag tog över honom men inte somnade han för det. Han låg och pratade, drog mig i håret, kröp omkring i sängen, ja allt utom att just sova. Först halv fem lyckades J få honom att sluta ögonen och ge sömnen en chans. Som sagt, det var ett undantag!

Vi vaknade imorse, inte utvilade, men redo att packa in oss i bilen. Vårt mål: Hälsingland! Malte hatar att åka bil. Han kan hinna börja protestera bara på den korta stund det tar att åka ner till Sickla. Inga undantag den här gången tyvärr då han skrek till han somnade. Tur att det inte är en alltför lång bilresa.

I höjd med Upplands Väsby insåg jag art jag glömt både leg och körtillstånd hemma! Åååh så dumt! De här dagarna skulle ju ägnas åt övningskörning! Tack vare min glömska får vi nöja oss med den tre kilometer långa grusvägen härifrån till Bollnäsvägen som övningsplan för här är risken minimal för poliser. Men ändå, åååååh så dumt!

Min mamma säger att min pappa blir yngre varje gång Malte kommer hit och det kan nog stämma. Att han älskar att leka med barn visste vi redan sedan tidigare, men det här slår alla rekord. De har väl lekt och dansat med varandra i åtta timmar i sträck idag. För så länge har Malte varit uppe nämligen. Halv ett vaknade han i bilen hit och halv nio lyckades J få honom att somna, efter protester ska jag tillägga.

Och så Silje då! Hon är äntligen hemma och det enda hon gör är att sova. Det har visserligen varit en regnig dag, och då brukar ju katter sova, men hon är nog ändå tröttare än vanligt. Efter en månad där hon förmodligen har varit på helspänn tjugofyra timmar om dygnet kan hon äntligen slappna av! Pluttan!

Fyfasen vad härligt det är! Svensk sommar! Regnet öser verkligen ner och vi sitter i soffan och myser. Efter de senaste veckornas värmebölja så är det här regnet oerhört välkommet.

I förmiddags var det dock torrt så då tog vi oss ut på en promenad. Nacken känns bättre och jag var sjukt rastlös. Jag börjar känna att jag inte har rört mig på länge så det måste bli ändring på det snarast. Jag skyller på värmen, men nu är ju den över!

Vi tog oss ut i skogen. Vårt mål var Söderbysjön men på något konstigt vis så gick vi fel bland stigarna och kom till slut ut i Kärrtorp istället. Det gjorde inte mig något för jag gillar ju som bekant inte att gå i skogen, myggens näste. Jag gillar asfalt.

En och en halv timmes promenad senare kom vi hem med en dödstrött Malte som sov i två timmar i sträck. Det händer typ aldrig.

Imorgon lämnar vi Hammarbyhöjden i några dagar och beger oss upp till mina föräldrar i Hälsingland. Det ska bli så spännande att träffa Silje igen, det var jättelänge sedan sist och det ska bli intressant att se hur hon reagerar på mig. Jag gissar faktiskt att hon kommer att vara lite reserverad till en början men att det går över. Jag hoppas det i alla fall.

Vi skulle ha tagit en långpromenad idag, vädret är ju perfekt för det! Jag fick tyvärr blåsa av de planerna för min nackspärr har bara blivit värre. Jag är krokig skulle man kunna säga.

Efter råd från både Dina och min mamma har jag nu knaprat i mig Voltaren i hopp om att det ska hjälpa. Innan det smorde J in min nacke med Tigerbalsam som nu bränner något sjukt under min halsduk. Fiiifan!

Det ringde på telefonen här på förmiddagen och när jag svarade så möttes jag av ett snörvlande ljud i luren. Det var min mamma som grät av lycka; lilla Silje hade nämligen kommit hem efter en månads äventyr i Hälsinglands mörka skogar!

Jag hade börjat förlika mig med tanken att hon kanske inte skulle komma tillbaka, men att hon skulle vara död trodde jag aldrig. Orolig inför den kalla vintern var jag däremot och hoppades på att hon, om hon inte hittade tillbaka, skulle hinna adoptera en ny familj innan kylan kom.

Och så hade hon bara dykt upp idag. Mamma hade vänt sig om i trädgården och sett henne ligga där i gräset. Precis som vanligt. Full med fästingar var hon tydligen och lite smalare om midjan, men annars är det samma gamla Silje som har hittat tillbaka.

Du är välkommen för du har varit saknad!

Så har jag äntligen läst den! Den otroligt hypade deckaren Hypnotisören av pseudonymen Lars Kepler. Jag var nyfiken på boken och om den höll måttet eller om det var just att författarna använde sig av pseudonym som gjorde att den blev så uppmärksammad.

Jag har upptäckt deckargenren för inte så länge sedan och ska nog kalla mig ny i den kategorin. Några Läckberg har jag inte läst men däremot Kallentoft och något av Theorin. Favoriten John Ajvide Lindkvist får man väl också liv att stoppa in på samma hylla trots att han har en hel del övernaturliga inslag i sina böcker.

Nåväl, tillbaka till Kepler. De få deckare jag faktiskt har läst har jag tyckt varit ganska bra, lättsmälta och lagom tidsfördriv. Hypnotisören var något annat. Den var stundtals riktigt obehaglig och jag fick ibland en känsla av att vissa karaktärer var, håll i er nu, ondskefulla. Jag fick samma känsla som när jag tittar på Criminal Minds där förövaren alltid är en känslokall psykopat. Så var det här.

Trots obehaget så var den ett nöje att läsa. Spännande. Men jag är inte eld och lågor och den nyss släppta uppföljaren ligger ganska långt ner på min boklista. Men den är med, det är den.