Fortfarande inte helt hundra.

Alltså ursäkta för att jag är urtråkig och beklagar mig i ännu ett blogginlägg men jag kan inte rå för det, jag måste skriva att jag fortfarande är sjuk. Så där konstigt sjuk, det går liksom inte att sätta fingret på vad det är. Vissa dagar är snoret värst, vissa dagar hostan. Genomgående för alla dagar är att jag är så oerhört trött, jag måste vila åtminstone en gång om dagen. Att träna är det ju inte tal om, det var veckor sedan nu. Idag har jag känt mig lite piggare faktiskt, men jag har haft ett par sådana dagar de senaste två veckorna då jag trott att det har vänt, men så blir det värre igen dagen efter så jag vågar inte ta ut segern i förskott.

Men det finns ljusglimtar. Som att vi fick tillbaka bilen från verkstaden igår. Tio dagar stod vi utan bil och det var egentligen inga problem, vi fick be Kaj om hjälp att skjutsa till innebandyn i söndags bara, men annars använder vi ju inte bilen så mycket. Den står en hel del. Men oj vad skönt det var att åka och storhandla och fylla kyl och frys igen, det är något tillfredsställande med det.

Denna fredag önskade Malte att vi skulle bara kladdkakemuffins till fredagsmys så sagt och gjort, det blev gotte efter fredagskycklingen. Det är lite gulligt att Malte tycker om att baka, jag tar åt mig äran för det då ju vi förr hade som rutin att baka tillsammans på fredagar. Väldigt mysigt. Och gott! I love kladdkaka.

#1 Shawshank Redemption & #52 Dr Strangelove & #13 Forrest Gump.

Ja det här lilla projektet vi har går sådär… Två filmer i veckan, vilket är ungefär den takt vi måste hålla för att ha hunnit med alla filmer under 2017, har varit svårt att hålla då vi ju har en massa andra teveserier som vi följer. Oftast på varsitt håll (har jag tipsat om This is Us?! OMG!). Men tre filmer sedan sist har vi lyckats få till. Nyckeln till frihet är film som jag helt missade när den kom. Helt! Så när jag och  J träffades så tyckte han att det var skandal och ”tvingade” mig att se den i hans lilla lägenhet i Svedmyra. Året var 2006 och jag har inte sett den sedan dess så det var väl dags. Och den är ju så bra, så bra!

Den här såg vi för några veckor sedan men då jag stod och lagade mat så hängde jag inte riktigt med i handlingen. Jag fick alltså inte checka av den :) Men nu har jag sett den! Check!

Åh hjälp vad fin den här är! Jag tröttnar inte. Ofta sitter jag och surfar medan jag tittar på film, speciellt när jag redan har sett den förut, men Forrest Gump kunde jag liksom inte slita blicken ifrån. Den är fortfarande helt fantastisk! 

Förnekelsen.

Oj vilken vecka. Jag har varit sjuk sedan förra helgen och börjar äntligen se ljuset i slutet av tunneln. Och just att jag har förnekat att jag har varit sjuk har nog förlängt hela processen för istället för att vila upp mig ett par dagar så har jag jobbat på som vanligt, till och med hängt med på en aw en eftermiddag. För såååå sjuk har jag ju inte varit, bara känt mig inte på topp. Igår, efter att vi promenerat fram och tillbaka till Coop på förmiddagen, kände jag dock att kroppen sa ifrån big time. Jag förnekade det ännu en gång och dammsög hela huset, både under- och övervåning vilket jag nog inte gjort på ett par år (!), och sen lade kroppen bara ner. Jag var helt slut! Men då tillät jag den vila. Och äta semla levererad av Kaj&Maria. Och kanske var det den som gjorde susen för lite bättre mådde jag idag. Iaf så pass att jag och Anton hängde lite ute i trädgården medan Malte var hos en kompis. Jag tog faktiskt reda på julgranen och slängde ner den i släpet. Det, mina vänner, var bra jobbat med tanke på att vi förra året gömde påskäggen under julgranen ute på altanen…

Jag är galet sugen på våren nu. Så pass att jag idag dessutom sopade barr från altanen. Aningens tidigt för det, jag vet, men förnekelse är ju tydligen my middle name. Sopa barr, såga sönder och forsla bort tallgrenen som brakade i vintras, tussilago och altanbygge. Japp, allt det ligger på min längt-lista :)

Gårdagen.

Det här var jag igår. Jag låg mest och vilade. Och vad jag trodde var seghet pga vitt vin visade sig istället vara nån sjukdom som intagit min kropp. Halsen är tjock och snoret tror jag är på ingång. Typiskt. Men innan jag förstod att jag var seg pga virus så höll jag mig på benen och hängde med barnen medan J röjde undan i garaget. Den här vintern har vi inte kunnat ha bilen inomhus pga alla jäkla kartonger och grejer som står där ute, och då det inte bjudits på så mycket snö de senaste månaderna har vi heller inte känt oss speciellt stressade över det. Men stökigt har det varit, och det räcker för mig för att jag ska få ett pulspåslag :) Så – medan J röjde så tog jag med mig barnen för att köpa present till ett kalas, köpa lördagsgodis och få i oss lite lunch. Sen gav jag upp och låg i sången hela eftermiddagen.


Lagom till mello klev jag upp för att göra lite marängsviss med banan och non stop, sen parkerade vi med Malte  framför musikfesten. Och ursäkta, men än så länge är det här det absolut sämsta året hittills. Vad Hasse Andersson ens gör på scenen har jag svårt att förstå, och hur manusförfattarna fått igenom sina skämt och sketcher hos ledningen är ett mysterium. Gårdagens höjdpunkt var dock David Lindgrens schlagermedley, det kan nog alla skriva under på. I övrigt var det en deltävling som faktiskt var sämre än vanligt, och det är fasen illa då ju alla deltävlingar vanligtvis håller en väldigt låg nivå…

Men jag tippade helt rätt iaf. Alltid något!

Otålig.

Med otålig menar jag ju att jag inte tål någonting. Två glas vitt igårkväll resulterade i ett ganska tungt huvud idag faktiskt. Jag känner av det. Så blir det när man så sällan dricker och då tänker jag: ska jag kanske dricka ett glas vin lite oftare så att jag jobbar upp min tålighet eller ska jag vara nöjd med att jag dricker så sällan att min dagen efter påverkas av så lite? Jo, jag tror jag tar det senare ändå, jag sparar vinet till festliga tillfällen. Som igår! För andra gången på en och en halv vecka dejtade jag Carro&Kajsa. Bra jobbat!  Förra veckan gjorde vi det enkelt för oss och köpte med oss mat hem till Kajsa i Danderyd, igårkväll gjorde vi det enkelt för oss på annat sätt och åt grekiskt på söder. Souvlaki. Mums, det var länge sedan!

Och idag tar jag det alltså lugnt med huvudet. Styrkepasset tror jag att jag skjuter till morgondagen. Det är grått och kallt ute så hemmahäng är helt legitimt. Jag hänger här hemma och väntar på våren. Så gör vi!

Hemma just in case.

Den här lilla stjärnan hänger hemma med mig idag. Från ingenstans så började han hosta och väsa i sömnen igårkväll och även om termometern inte visade på något imorse så kändes det bäst att hålla honom hemma idag. Han har knappt hostat alls under dagen men han är hes, och om jag ska gissa så tror jag tyvärr att febern kommer komma krypandes senare i eftermiddag. Om jag ska gissa alltså. Vi har som vanligt haft en himla tur barnen nu under vintern så jag ska inte klaga, vi har varken vabbat eller vobbat någonting i vinter, vad jag kan minnas iaf…

I övrigt är jag så taggad för våren. Vi fick en försmak av det i förra veckan när det var plusgrader och snön var på väg bort. Men det är ju orealistiskt att tro att våren ska komma redan i februari, så de här minusgradernas återkomst hade jag ju räknat med. Men, jag är ändå redo för vår.  Ta fram altanmöblerna. Röja ute i trädgården som just nu ser mer ut som en skräpgård. Hälsa mamma och pappa välkomna tillbaka till Sverige. Grilla korv. Bara några veckor bort nu!

Så himla duktig.

Jag är så himla duktig! Det är blott den 2 februari idag och jag har redan hunnit framkalla förra årets bilder och satt in dem i ett album. Det måste vara nåt slags rekord från min sida. Det var för några år sedan som jag tog tag i saken och beställde hem 1500 bilder och sorterade in i olika års album. Sedan dess har jag skött mig och beställt bilderna från föregående år varje år. Sjukt duktig!

Jag framkallar ju inte allt, digitalt så har jag kanske tjugo gånger fler bilder än vad jag har framkallat (dålig på att rensa helt enkelt) men godbitarna har jag upptäckt att jag tycker om att ha i pappersform. Jag sätter mig faktiskt och bläddrar bland dem ibland, det är mysigt, och barnen älskar att kolla på sig själva som yngre. För min del känns ju alla bilder som att de togs förra månaden…

Tudelat.

9781743601198

Jag fyllde ju år igår! 35!! Jag använder utropstecken som att det var en väldigt speciell dag men det var det ju inte egentligen. Det var tisdag liksom. Men – telefonen plingade sig varm hela dagen med en massa gratulationer från alla håll och kanter – det hör ju inte till vardagen såklart :) Och så fick jag presenter, bland annat den bästa uppladdningen inför en resa, en liten guidebok att bläddra i. Men det känns ändå tudelat. Den där weekenden till New York som vi bokade för några veckor sedan känns fortfarande spännande men det ligger liksom en tunn våt filt över resan. Trumps senaste utspel får mig att känna mig osolidarisk på nåt sätt. Jag kan resa dit med mitt svenska pass för att jag är en priviligierad västerlänning, och det gör att jag nästan inte vill. Typiskt dålig tajming från vår sida. Här har J tjatat på att åka till New York i flera år och när jag äntligen känner mig lite småsugen så väljer USA en narcissistisk maktgalning till president…

Solo i La la land.

Nu ni! Nu har den här damen gjort något som hon aldrig vågat sig på förut! Japp, två dagar före sin 35e födelsedag gick hon på bio alldeles själv. Jo det är sant! Halleluja-moment!

När jag var yngre tyckte jag att gå på bio helt själv var något väldigt skrämmande men de senaste åren har jag velat ta mig iväg själv flera gånger utan att det blivit av. Mest pga att det ju är väldigt praktiskt att gå själv. Man kan välja vilken film helt själv utan att ta hänsyn till sällskapets smak och man behöver inte fixa barnvakt! Väldigt praktiskt. Så idag var det alltså dags. Trots att vi sett Vaiana på förmiddagen så hade jag ändå planerat in ett första besök på Tyresös alldeles egna lilla biograf Forellen i centrum. Siktet var inställt på tokhyllade La la land. Och jag ska erkänna, nån timme innan filmen började slängde jag iväg ett sms till Maria och undrade om inte hon ville följa med, för lite konstigt kändes det att gå själv, men hon kunde inte så jag tog tjuren vid hornen och åkte själv. Och det var ju inte så farligt :)

Jag älskar musikaler, älskar när ensemblen brister ut i spontan sång och dans så förutsättningarna för att jag skulle gilla La la land var väldigt goda och mycket riktigt, jag tyckte väldigt mycket om. Jag älskar dessutom Emma Stone, så cool tjej. Och även om jag inte har sett ens Singin’ in the Rain och alla de där klassikerna så plockade jag ju så klart upp några av referenserna, Casablanca och jazzklubben var tydligast, den såg jag ju bara för några veckor sedan. Men fjorton Oscarsnomineringar känns lite väl överdrivet. Urhärlig film som jag är glad att jag har sett men det känns som att hälften av nomineringarna enbart beror på att hela filmen är en stor hyllning till Hollywood, till film, till drömmar/kärlek som uppfylls/går i kras för hantverkets skull… Ja, det är klart att Hollywood älskar en vacker film om Hollywood… :)

Om jag kommer gå på bio själv igen? You bet, massor av gånger!

”Vaiana” och farmorhäng.

Det är söndag och vi har hunnit med ett tidigt biobesök! Det var familjevisning av Vaiana och det kunde vi inte tacka nej till. Vi chansade den här gången och gick på bio hela familjen. Det gick ju bra när vi såg Bamse på jullovet men den är kortare och en annan typ av film som passar Anton bättre. Därför var planen att J skulle gå ut med Anton om han skulle tröttna halvvägs, han hade ju ändå sett filmen ett par gånger redan. Men det gick bra! Anton satt i min famn och var väldigt engagerad. Jag hade trott att han inte riktigt skulle hänga med i handlingen (och därför tröttna) men det visade sig efteråt att han hade en ganska bra bild av vad som hände och vad den gick ut på. Vi fick nämligen en lång och utförlig redogörelse på lunchen efteråt :) 

Efter kinabuffé åkte vi till Sjöstaden och lekte med farmor Jeanette&Kåre. Bästa eftermiddagen faktiskt, jag och J får sitta på rumpan och farmorn underhåller barnen :)