DÅ bor man på landet!

Malte december 2010

Ja, det här med att åka pulka verkar vara överskattat. Eller, jag vet inte hur det är på förskolan, där kanske han älskar det, men här hemma är inte pulkan en hit direkt. Vi köpte den förra vintern och även då var han inte alls intresserad. Då var han visserligen inte imponerad av snön över huvud taget och stod mest och gnällde och ville upp i famnen. Ja han såg exakt ut som på bilden ovan faktiskt.

Idag hämtade jag och J Malte tillsammans så då passade vi på att ta med pulkan också. Kanske ville han bli skjutsad hem i den istället för vagnen! Han satt i pulkan i tio meter, sen var det roliga över och han ville upp. Har jag missuppfattat något? Jag trodde ALLA barn älskade sin pulka! Hur gör jag för att få honom att sitta i den? Behöver jag fylla den med chokladmousse?

Fredagskycklingen är rutschad in i ugnen, tvättmaskinen är laddad och blockljusen är tända. Vi har med andra ord en traditionell fredagskväll framför oss. I vanliga fall svischar veckorna fram och jag blir nästan förvånad när fredagen är nådd. Den här veckan har det inte alls känts så utan jag har snarare bara gått och väntat på att veckan ska ta slut. Jag har känt mig trött och seg. Tur för mig att allt sådant har försvunnit lagom till helgen!

De enda planerna för de kommande dagarna är att ta oss ut och leka i snön med Malte. Vara goda föräldrar. Jag är så lite scout det går att vara och är inte överförtjust i utomhusaktivitet av någon sort, men att se Malte ha roligt vill jag ju inte missa! Det är dags att använda de där täckbyxorna jag köpte en gång för länge sedan. I dagsläget har jag inte på långa vägar använt upp kostnaden för dem!

Jag: Titta Malte där borta! Ser du vad det är för något?
Malte: En traktor! Traktorn åker iväg.
Jag: Ja, undrar var den ska åka nånstans…
Malte: Den ska till jobbet.
Jag: Jaha, ska den det? Vad ska den göra på jobbet då?
Malte: Den sitter [vid] datorn.
Jag: Gör den?!
Malte: Traktorn ska inte till jobbet. Den ska till England.

…som jag sov bort! Typ.

Jag kände mig pigg och glad igår morse men under dagen satte tröttheten in och jag kunde inte tänka på annat än att få sova. Jag hann med en kort tupplur när jag kom hem från jobbet, sen gick jag och lade mig igen vid halv åtta. Före Malte till och med! Jag somnade i samma sekund som huvudet på kudden. Det är mao något på gång. Jag tippar på jordens förkylning, det känns som att kroppen laddar upp inför en sådan.

Just nu känner jag mig dock pigg! Det bör man väl göra efter dryga tio timmars sömn…

Pigg som få! Jag talar om mig själv för ovanlighetens skull. Pigg borde man ju vara om man har sovit i åtta timmar!

Nu går vi till förskolan!

Dagen har gått i ett med städning både ute och inne samt en oplanerad utflykt till Söder. Det var meningen att jag skulle åka till Sjöstaden för att plocka upp farmor Jeanette så att hon skulle kunna följa med mig och Malte för dammsugarshopping i Sickla och sen följa med oss hem för lite lek och lunch. Jag har världens sämsta lokalsinne så för att försäkra mig om att jag skulle komma fram så bad jag om vägbeskrivning av J. Trots den lyckades jag felköra mig själv in till Götgatspuckeln och vidare runt hela Södermalm innan jag lyckades ta mig därifrån och till Hammarby Sjöstad. Mitt hjärta bultade hårt när vi äntligen var framme!

Ikväll är det jag som ansvarar för maten så det blir en mustig potatis-och purjolökssoppa med vitt vin och dijonsenap. Jag skulle kunna äta soppa varje dag, vecka ut och vecka in. Lätt! Idag passar det ju dessutom extra bra med tanke på vintervädret som faktiskt ser ut att vara här för att stanna!

Js farfar Anders fyllde 80 år i veckan och bjöd oss alla därför på brunch på Hågelby gård. Deras första sittning är klockan tolv men även om den tiden passar min matklocka mycket bättre valde vi att istället gå klockan 14.30 då jag var rädd att Malte skulle vara ett grinigt sällskap att ha med om vi hade struntat i hans middagsvila och gått tidigt. Vid halv tre var vi hungriga men Malte var på strålande humör eftersom han hade fått sova, dessutom var han astaggad på att få träffa farfar Anders. Gå nu! var det första han sa när han hade vaknat och förstått att vi skulle åka och träffa honom.

Vi var på Hågelby för några år sedan och åt brunch och jag måste nog säga att jag tyckte att det var bättre idag än förra gången. Kanske inbillar jag mig bara, men allt jag tog av var gott. Sen har de inte enormt mycket att välja av utan mest det vanliga som sill och potatis, jansson och korv, lite rostbiff osv. Dessertbordet bjuder på lite smått och gott men Malte ratade allt utom vindruvorna och snickerskakorna, dem tog han två av. I övrigt är han just nu inne i en period (den har pågått ett bra tag nu) där han inte äter någon annanstans än på förskolan, så han är ganska otacksam att ta med på brunch.

Eftersom vi åt så sent var det bara vi och ett annat sällskap där, färre att störa med andra ord. Malte är inte den som tycker att det är speciellt roligt att sitta still vid bordet några längre stunder, därför undviker jag oftast att ta med honom på tillfällen där han behöver göra det. Självklart ska han lära sig hur man ”uppför sig” men att gå på brunch är inte något han har bett om så då är det upp till oss föräldrar att välja vad vi ska ta med honom på och inte. Jag vill inte tvinga med honom på saker jag tycker är roligt om det ska gå ut över honom. Han är ju bara ett barn. Idag var det dock inga problem, när myrorna i benen satte fart tog farfar Anders med honom på upptäcktsfärd.

Efter att vi hade ätit oss mätta på både mat och dessert packade vi ihop oss och åkte hem till Js farmor och farfar där vi hade planerat att vi skulle ha lite födelsedagsfika. Dubbeldessert med andra ord! Födelsedagsbarnet hade lämnat ett önskemål på den pavlovatårta som jag bakade till midsommarafton förra året och hans önskan är min lag. En sommartårta i januari tackar jag inte nej till, den blev som en påminnelse om att våren och sommar faktiskt är på väg. Om än sakta så är vi nu åtminstone på rätt sida nyår. Julgranen till trots!