Godislöfte – check!

Förra jullovet bestämde Malte sig, något spontant, för att ha godislöfte under hela året 2018. Han var väldigt bestämd men jag hade ändå aldrig kunnat tro att han skulle klara det så fint som han har gjort! Det var ju ändå ett ganska hårt godislöfte då det inte enbart innefattade godis utan även chips (snacks) och läsk. Jag hade trott att det skulle bli lite gnäll över formerna för detta avtal, iaf efter några veckor, men han har inte knorrat EN ENDA gång. Helt otroligt bra jobbat!

Vi har visserligen tillämpat några undantag från avtalet under året, men det har varit helt och hållet på vårt initiativ. Som när vi åkte till Mallorca i somras, eller när det var dags för julbord. Då måste man faktiskt få äta julgodiset och dricka lite julmust. Samma undantag gällde på julaftonen ska tilläggas. Men på Halloween blev det inget godis. Inte heller under påskhelgen. På kalas har han tagit emot godispåsen (och helt ärligt hade han ju kunnat äta upp allt utan att vi hade märkt något) och lämnat över den till sin lillebror när han kommit hem. Så himla fint! Anton har ätit sitt lördagsgodis precis som vanligt, och Malte har suttit bredvid helt brydd. Hela året. Så cool!

Nu mot slutet har han sett fram emot att detta godislöfte ska ta slut, och han har inte varit sugen på att förnya det om man ska säga så 🙂 Så inatt, strax efter tolvslaget, fick han ett kuvert med sin belöning i. Sen satte han sig och åt några godisbitar. Det var han verkligen värd, jag är så galet stolt och imponerad över hans vilja och hängivenhet till ett löfte!

Nyår 2018.

Nyårsaftonen blev en stillsam historia och det är jag så tacksam för. Vi har aldrig firat nyår själva förut, bara vi fyra, och först tänkte jag att det skulle bli lite halvtrist. I lugnaste laget. Men det var underbart att fira utan att behöva förbereda en massa och stressa kring det. Jag inledde min nyårsafton med ett jympapass på Friskis med Malin. Om jag var lite småseg innan så var jag allt annat än det efteråt, otroligt energigivande. Alla är på världens bästa humör, det är en speciell stämning på nyår. Kul att köra jympa också, brukar annars sätta mig på spinncykeln.

Efter träningen skrotade vi hemma och jag fixade lite med desserten. Jag bytte om till klänning och smackade på lite smink, men varken min man eller barnen ville byta ut sina mjukisar. ”Det är ju det som är hela fördelen med att fira ensamma!” 🙂 J skötte maten (en perfekt köttbit i sous viden) och stunderna som blev över spelade vi fotboll och vampyrjakten. Och när kvällen kom åt vi oss mätta och spelade lite till.

Anton gav upp vid 23-tiden men tolvslaget är viktigt för Malte så han håller sig alltid vaken. Då vill han ut och titta på fyrverkerier! Det smällde väldigt mycket omkring oss men dessvärre såg vi ganska lite på himlen. Jag och Malte tog en promenad ner till ängen i hopp om att kunna se bättre där men icke, allt smälldes av långt bortom träden. Vid halv ett låg jag i sängen, redo för sömn 🙂

Nyårsdagen har varit seg men då kvällen var helt alkoholfri så vaknade jag utan huvudvärk. Underbart! Efter sovmorgon och en lugn förmiddag kom Kaj&Maria och Oscar&Janah över för att äta Vasilopita. Barnen hade varit väldigt förväntansfulla inför eventuell ”vinst” hela förmiddagen så det blev viss besvikelse när pengen hittades i Js bit. Han har ett turår framför sig! 🙂

Nyårskrönika 2018.

2018. Året då bloggen inte alls fick den uppmärksamhet som den fått tidigare. Det finns nog flera skäl till det. Lusten har inte alltid varit på topp. Jag har fotat mindre än vanligt. Barnen blir större och det finns mycket av deras liv som jag inte vill publicera på nätet. Och jag har stundtals helt enkelt glömt bort att blogga. Så när jag nu skulle gå tillbaka och titta på året som har gått så gick det fortare än vanligt då det helt enkelt inte finns lika många inlägg att plöja mig igenom. Det betyder på intet vis att det har varit ett händelselöst år. Snarare tvärtom. Ett riktigt bra år har det varit dessutom, 2018 har definitivt levererat!

Vi inledde året med att fira nyårsafton tillsammans med  Vickan och Henke. En väldigt lugn kväll (det var nog ovant för vårt sällskap :)) och det jag minns allra starkast var hur jäkla god middagen var. Henke hade lagat köttet och det var mörare än någonting annat. Jag fick dessutom pengen i Vasilopitan, kan man börja året på bättre sätt?! 🙂

Något som jag hade glömt, men som bloggen påminde mig om, var hur glad jag var över min födelsedag. Mycket pga att min älskade make hade ställt sig och bakat sina livs första morotsmuffins med frosting! Tänk att man kan bli så lycklig för så lite <3 I födelsedagspresent fick jag bl a biljetter till en av de sista föreställningarna av Book of Mormons. Den svenska produktionen fick inte sina rättigheter förlängda så de fick stänga efter bara något år i Stockholm, och jag är så glad att vi hann se den. Otroligt bra!

Den mörka våren bjöd på fler höjdpunkter, bl a pulkaåkning och Yasuragi. Den senare hade precis öppnat efter renovering och jäklars vilket uppsving! Det var underbart att vara där innan ombyggnationen, men nu är det till och med ännu lite bättre.

Barnen fick en liten kusin i mars, lille Otto, som de är överförtjusta i.

Påsklovet tillbringade vi hos mina föräldrar på Cypern. Det är verkligen den bästa tiden på året då det är lagom varmt och allt är grönt och frodigt. Vi badade, åt gott och åkte på utflykter, bl a till den ockuperade sidan av ön. Jag tror att det var väldigt svårt för barnen att förstå hela konceptet att deras pappous barndomsområden ligger otillgängligt, men det kändes viktigt att ändå visa.

Våren kom till slut, och det med buller och bång! Det blev varmt väldigt fort och vi passade på att njuta så mycket vi bara kunde. Värme här i Sverige är ju ingen man kan räkna med och vi tänkte att det var bäst att passa på. Snart försvinner den väl… Vi såg till att premiärgrilla, vi satte igång poolen och vi åkte upp till Stugan en sväng.

Den 29 maj var en stor dag för då minsann, då fick vi äntligen gräva ner syrener i trädgården! Det hade ju inte varit en big deal i vanliga fall, men då denna syrenplantering varit en följetong som heter duga så var det här faktiskt en stor sak. Äntligen! Nu är det bara att hoppas att de tar sig och växer på.

I juli var det dags för semester. Den inleddes dessvärre på sämsta sätt (går till historieböckerna som 2018 års sämsta dag av flera anledningar) genom att jag på allra klantigaste vis körde av vägen när jag och barnen skulle lämna Stugan, och bilen hamnade nere i slänten. Jag kan fortfarande tänka på den händelsen ibland, och det går en rysning genom kroppen när jag tänker på hur både bärgaren och pappa stod och funderade på om bilen hade kunnat välta över på sidan eller taket, om det inte hade varit för de två små björkar som bilen landade och lutade sig mot. Det kan jag inte sluta tänka på. De där björkarna fick för övrigt sågas bort för att kunna dra upp bilen.

Bara dagar efter den där olyckan åkte jag och barnen till Mallorca för en veckas semester. Jag hade tre veckors semester själv med barnen innan J skulle ansluta, och jag kände att jag inte skulle orka att hålla dem sysselsatta så länge. Jag köpte mig alltså fri genom ganska tätt inpå att boka in oss på en vecka på orten Cala d’Or nere i sydöstra hörnan av ön. Vi hade en grym och väldigt avkopplande vecka men jag tror att vi alla tre är överens om att vi hade haft en ännu bättre vecka om J hade varit med.

Vad vi inte visste i våras, när värmen slog till med buller och bång, var att värmen skulle hålla sig kvar länge länge. Temperaturen låg kring trettio grader varje dag – i Stockholm! Det var jobbigt men samtidigt underbart att aldrig behöva fundera på vad det skulle vara för väder dagen efter. Det var väldigt stabilt och pålitligt 🙂 Och när man väl vant sig så var ju inte värmen så mycket att sucka över längre.

Vi kunde med andra ord njuta av svensk sommar när den är som allra bäst. I vanliga fall är det ju lite småkallt på kvällarna, men den här sommaren kunde man sitta ute i klänning hur länge man hade lust. En massa bad blev det och poolen användes flitigt också kan jag säga. Bra investering hittills!

I mitten av juli tog vi en tur till Astrid Lindgrens värld. Vi var där för fyra år sedan så vi kände att det var dags för Anton att få uppleva det också. Vi hyrde oss en liten campingstuga att bo i, och det tyckte barnen var väldigt spännande. Våningsängar och inget rinnande vatten – sånt är dessa barn inte vana vid 🙂 De hade nog beskrivit det som väldigt exotiskt om man hade frågat. ALV levererade precis som förra gången, med det lilla minuset att det var tufft att sitta i den gassande solen för att titta på föreställningarna. Det stora plusset var att vi fick besöka Bröderna Lejonhjärtas del, den som inte var färdigbyggd och därför stängd när vi var här förra gången. Så otroligt coola scener, absolut hela områdets bästa miljöer!

Den här sommaren var verkligen fantastiskt, vädret möjliggjorde att man faktiskt inte hade behövt göra en massa utflykter utan vi hade kunnat hänga hemma hela lovet. Barnen verkade aldrig tröttna på att bada i poolen vilket var väldigt bekvämt för oss. En dag tog vi oss iaf till Gröna Lund, det har nästan blivit en tradition nu då vi för tredje året i rad åkte dit med Malin och Vilde. I sommar är småsyskonen så pass stora att de nog vill och kan hänga med de också, men då får nog papporna följa med också!

Det blev inte bara en sväng till Mallorca den här sommaren utan vi åkte faktiskt till samma ö i slutet av sommarlovet också. den resan var bokad sedan länge. Vi åkte till Sunwing i Cala Bona, ett ställe vi har varit på förut. Väldigt avkopplande, en riktigt skön semester, men Sunwing känner jag mig nog klar med nu. Fast det har jag ju sagt förr så det kanske blir en tur till iaf…

I september var det dags för val, och så här vid årsskiftet vet vi ännu inte riktigt hur det gick… September innehöll också en weekend för mig och J då vi åkte till Rom. Jag hade länge sett fram emot att åka dit men det blev liksom aldrig av. Äntligen bokade vi in och äntligen fick jag se den här fantastiska staden! Wow säger jag bara!

Under hösten hände det som nog är det största under det här året. Något som jag inte skrev om här på bloggen. Jag började fundera över min arbetsbana och hur den tog en Anna väg än vad jag hade tänkt. Det är ingenting jag ångrar en dag, men jag kände att jag inte riktigt vet vad jag lämnade när jag lämnade läraryrket. Jag behöver få veta det och därför fattade jag det stora beslutet att gå tillbaka till skolan. Det var verkligen ett stort beslut, jag tror att det är är väldigt få människor som förstår vad jag har haft på TÄNK OM, och vilken otrolig förmån det har varit att få vara en del av det fantastiska lilla bolaget. Den gemenskap vi har haft i vår lilla stab är något jag aldrig kommer uppleva igen, det är nåt jag är väldigt säker på. Men var sak har sin tid och nu är det tid för skolan och klassrummet. Därför avslutade jag höstterminen med att tacka för mig för den här gången, det var väldigt omtumlande dagar.

Och så kom vintern och julen. Ledighet. Hittills har vi haft en urhärlig ledighet där vi har tagit det väldigt lugnt. Det märks att barnen varit trötta och har behövt ledigheten, det märks inte minst på hur nöjda de verkar vara med att hänga hemma och slappa. Spela spel. Titta på film. Gissar på att det blir lite mer liv i dem under veckan som kommer, då känner de sig troligtvis utvilade och vill dra med sig mamman på utflykter. Och det kan jag väl ordna 🙂

Ikväll firar vi vår nyårsafton ensamma, bara vi fyra. Från början hade vi tänkt att vi skulle resa bort över nyårsaftonen och gjorde därför inga planer. När vi sen bestämde oss för att hänga hemma så landade vi i att fira bara vi, och jag ser så mycket fram emot det! Vi ska äta god mat, spela spel och fira in 2019! Gott nytt år!

 

Första på tjugo år.

Ja, det var väl ungefär så länge sedan jag åkte skridskor sist. På nån idrottsdag i gymnasiet skulle jag gissa på. Men idag minsann, idag ställde jag mig på isen igen!

Barnen har ju jullov och jag hade tröttnat på att hänga hemma. Igår gav vi oss faktiskt iväg utanför kommunen och gick på bio i Heron City, men annars har vi verkligen vilat upp oss hemma. Men man tröttnar även på vila jag jag meddela, så skridskor fick det bli. Malin&co var inte svårövertalad så vips så stod vi där med nysnörade blad och var redo att ge oss ut i rinken. Malte har ju åkt tidigare, tack vare svensk skola som drar iväg barnen på sånt här, men för Anton var det allra första gången. Så förväntansfull! I början trippade han över isen, hårt hållandes i min hand, men efter ett tag tryckte modet på och han vågade ta sig framåt utan mig. För min egen del tyckte jag att det gick över förväntan! Jag har inte åkt mycket skridskor i mitt liv, det har väl mest varit på skolans idrottsdagar, så någon vidare flink skridskoåkare var jag inte för tjugo år sedan. Jag får ändå lov att säga att jag idag tog vid där jag slutade, det gick ju riktigt bra! Kul var det också! 🙂

Julafton 2018.

Ännu en härlig julafton är till ända. Jag gillar våra julaftnar. De är så lugna och stressfria. Vi kör knytis så ingen behöver slava vid spisen om man inte vill. Vi var något färre i år då Jeanette&Kåre är bortresta men ändå lyckades jag räkna fel på hur många vi skulle bli. 10 plus Otto landade vi på. Vi körde annat upplägg än vad vi brukar och samlades hos oss redan vid halv ett. Då fixade vi det sista med maten och åt sen en jullunch, följt av julgodis framför Kalle. Vi äter annars efter Kalle, men det blir en himla väntan för barnen då så det här var mycket bättre. De behövde bara tjata ett par timmar före lunch men då kunde vi ju hålla oss sysselsatta med sista avsnittet av julkalendern och annat pyssel.

Efter Kalle blev det julklappsöppning och det blev som vanligt smått hysteriskt då det blir så många klappar till barnen. Och där är ju jag och J skyldiga, det är ju så roligt med julklappar! Malte är väldigt tacksam att hitta klappar åt just nu då han har olika intressen såsom innebandy, böcker och TV-spel. Anton är ärligt talat lite tristare då han baaaara vill ha lego. Det är verkligen det enda han vill ha. Han fick en ny iPad av oss i julklapp då han just nu har Js gamla och sega padda, men han hade inte kunnat bry sig mindre för han fick fyyyyra Ninjagopaket! Det finns absolut inget annat bättre. Och visst är det roligt att ge honom prylar han han önskar sig men det hade ju varit roligare med lite variation 😉

Själv blev jag helnöjd med mina noveller från Novellix! Bästa presenterna att få!

Bildcred till Maria som var flitigare bakom kameran än jag.

Jag föreslog att vi skulle gå på bio imorgon, för sånt hör ju jullov till tänker jag, men Malte vill hellre hänga hemma och slappa så jag får nöja mig med att dra ut min lilla familj på en promenad istället. Inte fy skam det heller egentligen. Dessutom en julpromenad i snön, inte fy skam!

Förändring på gång.

Under hösten har en känsla krupit på och satt sig i magen. En känsla som till slut inte har gått att vifta bort. Jag längtar tillbaka till klassrummet. Det var ju aldrig ett medvetet val att verkligen lämna yrket, det var mer slumpen som gjorde att jag tog vad jag trodde skulle vara en paus, men som höll i sig i en massa år. Ett enda läsår jobbade jag i skolan efter att jag avslutade mina studier, och den senaste tiden har jag otroligt starkt känt att jag ju inte riktigt vet vad jag lämnade, och jag vill veta. Vem är jag som lärare? Alla mina år i den här branschen har givetvis format mina tankar kring allt som rör skola, undervisning och förhållningssätt och nu vill jag pröva dem på riktigt.

Det var ett på sätt och vis självklart beslut att fatta, och samtidigt inte. Jag älskar, fullkomligen älskar, mina chefer på det lilla bolag där jag har jobbat de senaste åtta åren, och jag trivs otroligt bra med mina kollegor i det helt enorma bolag där jag har jobbat som konsult de senaste arton månaderna. Jag vet också att jag skulle ha blivit erbjuden en tjänst där, vilket hade kunnat leda till spännande saker framåt. Men, jag bara måste tillbaka till skolan. Måste.

Jag berättade om mitt beslut för mina chefer i höstas, så att de skulle vara förberedda på att jag inte skulle vara kvar i en evighet, men ingen av oss hade nog kunnat tro att jag skulle säga upp mig så snart, redan inom några veckor. För vips dök en annons upp om en full tjänst i svenska på högstadiet här i Tyresö som jag bara inte kunde låta bli att söka. Och jag fick det.

Idag jobbade jag min sista dag på mitt konsultuppdrag och jag lämnade kontoret alldeles överväldigad av alla fina ord jag har fått från mina fantastiska kollegor. Hela dagen har folk droppat in i vårt rum för att kramas hejdå. När jag lämnat skrivbordet för en stund så har jag flera gånger kommit tillbaka och mötts av små gåvor väntandes på mig bredvid datorn. Avslutet kulminerade i att jag och min kollega stod och snyftade farväl på Gullmarsplan. Den här dagen går med andra ord till historien som otroligt känslofylld, och imorgon jobbar jag min sista dag med Frida och Annica på TÄNK OM. Jag kan inte ens tänka på det.

Julgranen på plats.

Nu är det inte långt kvar! Julen! När det gäller julklapsstress osv så känner jag mig cool då det mesta inhandlades redan i november. Skönt att slippa tänka på det mao. Julmaten är det för tidigt att stressa över (även om det inte vore helt fel att fixa julgodiset den här helgen) men något det var hög tid för just idag var julgranen. Nästan i senaste laget till och med.

 

Även i år vann vi priset för ”flest julpynt i granen”, det byggs ju liksom bara på varje år, och inget rensas bort. Elegant är aldrig ett ord som kan beskriva vår gran så att säga.

Inköp och pynt av gran var den perfekta fortsättningen på denna lördag som inleddes med julbord med familjen. Vi har ju hållit till på Oaxen de senaste åren men då vi i år ville ta med alla barn, från nio år ner till nio månader, så valde vi ett mer ”avslappnat” ställe. Dessutom lokalt, nämligen Kumla herrgård i Trollbäcken. Ett helt ok och lagom julbord, perfekt att ta med barnen på. Vi fick dessutom ett helt eget rum lite avsides så varken störde eller stördes 🙂 Bäst på dessertbordet var saffranskladdkakan. Det var många år sedan jag bakade en sådan, kanske ska den göra en comeback nästa måndag?

Jag lever!

Här var det inte mycket aktivitet minsann! Det är nog den längsta bloggpaus jag har tagit härifrån, och den var inte ens medveten. Den bara blev. Några dagar blev en vecka, en vecka blev två och så bara fortsatte det. Jag har inte tänkt på det helt enkelt, men nu i efterhand känns det som att jag har missat en massa dokumentation. Står det inte på bloggen har det ju aldrig hänt, eller hur? 😉

Det har hänt massor och ingenting sedan sist. Livet har rullat på medan jag faktiskt har fattat stora beslut i livet. Mer om det en annan gång.

Det blir inte ett längre inlägg än så här idag. Det blir bara ett litet livstecken, i hopp om att jag väcker denna sömndruckna blogg ur dvalan inom kort, eller kanske till och med nu.

5 år!

För fem år (och en dag sedan) så föddes den här lille korven. Världens gladaste unge, med det hetaste temperamentet 🙂 Han har längtat i flera månader på att fylla fem och nu äntligen hände det, igår var det hans femte födelsedag. Vi firade litet, med en jordgubbsdonut (hans favvo) efter middagen och presenter förstås. Det sistnämnda hade han sett mycket fram emot, mer än vanligt tycker jag nog.

Idag körde vi familjekalas med chokladtårta och nybakade kanelbullar. Det borde man ju för övrigt baka oftare, fy fasen vad gott det är!

Imorgon är det dags för kompiskalas, sen ska jag stupa i säng. Jag har fortfarande inte blivit av med det här viruset i kroppen såjag känner mig trött mest hela tiden, och då är kalas back to back egentligen inte helt optimalt. Men det går över. Vila får jag göra någon annan gång. Nästa helg stänger vi pool och trädgård, nu är det kallt, ruggigt och alldeles underbart höstigt!

Colosseum och Palatinen.

Det hade utlovats moln och regn idag vilket vi faktiskt var väldigt glada över. Det har varit ganska kämpigt att traska runt i trettiogradig värme i en storstad, moln och duggregn skulle bli en välbehövd paus från det. Och vi vaknade till en hel del moln, det gjorde vi. Då vi på två dagar hunnit se typ allt på ”listan” så stod vi idag med en dag över. Vi bestämde därför att lägga den på något vi inte hade tänkt, ett besök i Palatinen och på Colosseum. Att gå dit i värmen igen var vi inte så sugna på så idag köpte vi oss en dygnsbiljett i tunnelbanan, mycket klokt! Men först ett kort stopp vid Piazza del Popolo. Vi var här i förrgår också, men då det var så himla varmt så orkade vi inte ta oss upp för alla trappor upp till Terrazza del Pincio. Det orkade vi idag. Otroligt vacker utsikt över piazzan och stora delar av staden. Så vackert!

Framme vid Palatinen så hade vi som tur var redan köpt biljetten som gav inträde till både Palatinen och till Colosseum så vi behövde inte stå i så långa köer. J hade nämligen noterat en annan entré till Palatinen lite längre bort, och där var det bara att glida in. Vid den stora ingången hade vi troligtvis behövt stå i solen (japp, den övervann molnen till slut) i över en halvtimme och köat, jag överdriver inte.

Väl inne så fanns det såååå mycket att titta på. Vill man nörda ner sig totalt så finns det så otroligt mycket att läsa och se. Jag och J nöjde oss med att gå runt och se mycket, men långtifrån allt!

På Colosseum hade vi bokat slottid klockan 14.50.  Då dyker man upp vid vakterna vid den tiden, och så får man glida rakt in till säkerhetskontrollen. Väldigt smidigt. Det var otroligt långa köer som vi fick passera, jag gissar att de inte hade köpt biljetter innan utan tänkte göra det på plats. Mitt hetaste tips är alltså att lägga fem minuter på att boka online vid frukostbordet, det gjorde vi 🙂 Väldigt värt!

Colosseum var såklart urläckert! Besöket gick ganska fort, det finns ju inte jääätemycket att se egentligen om man inte uppgraderar så att man kan gå runt nere i gångarna ”under scenen”, men jag ångrar inte ett dugg att vi gick in och tittade. Otroligt coolt.

Imorgon åker vi hem. Jag är skitglad att jag har fått se Rom. En helt underbar stad, där de är mästare på att laga mat men skrattretande sämst på att parkera bilar 🙂