Utvilad.

En egenskap hos mina chefer som jag verkligen uppskattar är att de tycker att det är viktigt, ja nästan nödvändigt, att vi med jämna mellanrum åker på spa. Jag motsätter mig inte. I höstas var vi på Ystad Saltsjöbad och den här veckan var det dags för det årliga besöket på Hasseludden Yasuragi. De har hållit stängt ett tag pga renovering så det var kul att få komma tillbaka och reka.

Jag fick skjuts ut av min man så då passade vi på att åka förbi Krokis och det hus jag växte upp i ute i Boo. Det är glest mellan besöken så det hinner alltid hända grejer. Jag är osäker på om huset var ommålat från vårt ljusgula till det nuvarande mörkblåa när jag var där sist, men förvånad blev jag iaf. Så ovant. Och så litet och gulligt det ser ut! Kul att åka förbi lite då och då, och kul att fundera på vad det är för några som växer upp där idag!

Yasuragi var precis så där härligt som det brukar vara. Ombyggnaden var dessutom till det bättre då den stora poolen åkt ut till förmån för ”småpooler” och ”bunkrar” med olika temperatur på vattnet. Efter bad och en 80-minuter lång ansiktsbehandling och massage så kände jag mig verkligen som en ny människa. En uppgradering av rummet on top of that och jag kände mig som en liten prinsessa! 🙂

Att vakna upp till den här utsikten. Tall och hav. Inte fy skam alls!

Hurra för mig!

Jag fyller år!! Jag brukar inte göra en big deal av det, i år fyller jag dessutom inte något speciellt utan bara helt vanliga 36, men ändå känns detta som en av mina bättre födelsedagar de senaste åren. Denna onsdag vaknade jag upp på konferens på Lidingö med jobbet och arbetet inleddes med att mina kollegor sjöng för mig. När jag sen kom hem efter ett dygn borta så möttes jag av fina barn som pysslat i förskolan och s kolan, och av min äkta make som överraskade med bästa födelsedagspresenten och dessutom hemgjorda morotsmuffins med frosting som han spritsat helt själv. För första gången i sitt liv! Ni förstår att man blir lite extra kär då 🙂

Osäker på vad detta är, men jag älskar det!

Blombud från mina allra bästa chefer och kollegor Frida&Annica ❤️

30-årskalas!

Jag gör ett litet gästspel här på bloggen och skriver nåt kort. Det har ju varit dåligt med det på sistone, har svårt med inspirationen att få till text om vardagliga saker såsom jobb, innebandyträningar och feber…

Idag ägnade vi oss iaf åt något utöver det vanliga. Vi firade Js lillebror Oscar som fyllde 30 år i veckan! 30! Helt galet egentligen, jag minns när han studenten, vad hände med de där åren? De liksom bara svischade förbi. För några veckor sedan flyttade han och Janah till Tyresö så nu fick jag chansen att se deras helt outstanding lägenhet i ett supertrevligt område. Helt perfekt faktiskt!

Det känns jätteroligt att de flyttat hit, speciellt då de i vår bjuder på en liten kusin till Malte och Anton. Förhoppningsvis kommer de ses ofta och få en tajt relation när de är lite äldre. <3

Bio och fruktsallad.

Då J åkte in till jobbet en sväng idag så passade jag på att ta med barnen på bio. Vi har latat till oss rejält de senaste dagarna så vi behövde ta oss ut ur huset. Det här mulna vädret och eviga regnandet får en ju att fastna i soffan… Så, bio fick det bli, och den här gången fick det bli en film för det minsta barnet, nämligen Gordon och Paddy. Både jag och Malte hade hellre sett Ferdinand men vi insåg att 110 minuter film, plus den evighetslånga reklamen innan, inte skulle funka för Anton. Han har inte ro i kroppen att sitta still riktigt så länge.

Popcorn till filmen fick det bli. Det är dessutom en av reglerna i vårt nya godislöfte. Japp, vi har godislöfte. Eller, Malte har och vi vuxna är med som moraliskt stöd. Det var Malte som för några veckor sedan kläckte ur sig att han var lite nyfiken på att testa det, och varför inte tyckte vi! Någon i klassen har tydligen det och Malte tyckte idén att tjäna lite pengar lät som en god idé. Vi formulerade formerna för detta löfte och nu kör vi detta skarpt. Maltes ingång var att han skulle testa i en månad men jag tänker att med lite stöd och pepp från oss föräldrar så kan det gå hela vägen in i mål. Nu blir det en del dippade grönsaker och exotiska fruktsallader framöver! 🙂

In i 2018.

Här gick det undan, vi är redan ett par dagar in i 2018! Visst är det oerhört tillfredsställande att det nya året börjar på en måndag? Ordnung.

Vi firade in året tillsammans med Vickan&Henke som tog en liten utflykt till Tyresö. Jag var min vana trogen och såg till att slippa laga maten, den uppgiften fick Henke 🙂 Han är inne på sous vide så vi fick smaska på den möraste köttbiten någonsin, väldigt gott! Jag ställde upp med en välkomstdrink som såg ut som att någon hade kräkts i ett glas. Varsågoda.

Förutom mat så ägnade vi oss åt två frågesporter som jag hade förberett (älskar att vara lekledare) och så överraskades vi av all raketaction här ute i skogen. Jag tycker att det brukar vara ganska blygsamt med fyrverkerier, vi köper själva aldrig några utan nöjer oss med tomtebloss, men i år brände grannarna på ganska bra. En thailändsk lykta fastnade i ett träd vilket skapade kortvarigt drama, regnet löste det hela ganska snabbt.

Förutom kräkdrink och frågesporter så bjöd jag givetvis på dessert. Den här skönheten:

För mitt eget minnes skull så var det här alltså en helt vanlig hallonpannacotta med ett lager helt fantastisk vaniljkräm på. Detta toppades med lite havre- och kokoscrunch, kardemummaskorpor och färska bär. Skitgott får jag faktiskt liv att säga. Och för att inte tappa bort receptet på vaniljkrämen så kommer det här:

  • 1 vaniljstång
  • 5 dl mjölk (blandade i ytterligare nån dl dagen efter för att få till rätt konsistens)
  • 100 g äggulor
  • 100 g strösocker
  • 35 g maizena
  • Lite salt
  • 20 g smör

Dela vaniljstången på längden och skrapa ur kärnorna. Koka upp mjölken i en tjockbottnad kastrull tillsammans med vaniljen, även den urskrapade vaniljstången. Låt dra 5–10 minuter.

Vispa äggula, socker och maizena luftigt. Sila sedan ner vaniljmjölken i smeten. Häll ner blandningen i en ny kastrull och koka försiktigt upp krämen under ständig vispning. Låt koka ordentligt i cirka en minut tills den tjocknat.

Ta av från plattan och blanda ner smöret och lite salt. Låt krämen svalna och häll den i en spritspåse. Den blev ganska stabbig så jag spädde ut med mjölk dagen efter.

Efter dessert mulade vi givetvis i oss en bit Vasilopita och guess what?! Jag fick pengen! Woop woop.

Nyårskrönika 2017.

Ännu ett år genomfört. Check på den! Vad fort det gick! Vi inledde det här året på samma sätt som vi avslutar den – framför TV:n (det har blivit en hel del TV här i sjukstugan den senaste veckan).Jag och J hade i mellandagarna nämligen bestämt oss för att påbörja ett filmprojekt. Planen var att vi under året skulle titta på alla de Topp 100 filmer som listas på iMDB. Under de första veckorna av året så höll vi planen, vilken var att snitta ett par filmer i veckan, men framåt mars tappade vi det totalt. Det bövel svårare och svårare för oss att komma överens om vad vi skulle titta på, och när. Ett misslyckat projekt alltså, men den gav mig ändå en filmupplevelse som heter duga – 12 edsvurna män – så jag är glad ändå. Jag hade aldrig sett detta mästerverk om den inte funnits med på 100-listan 🙂

Apropå film så var det här året då jag för första gången gick och såg en film på bio alldeles själv. Superhärligt. Två gånger till och med. Första filmen var La La Land och den andra var Moonlight. Ett litet steg för mänskligheten men enormt för Alexandra.

I slutet av januari fyllde jag 35 (japp) och i födelsedagspresent fick jag en bakkurs på Restaurangakademien. Väldigt oväntat och väldigt roligt! Och nervöst. Under en heldag fick vi under ledning av en duktig konditor lära baka oss fram genom hans avancerade recept. Om jag har testat några recept själv här hemma? Svar nej, men det beror faktiskt inte på att det är för svårt utan helt enkelt för att jag inte har alla formar osv som behövs.  Ska försöka komma ihåg att fylla på lite i förrådet… Är supersugen på att göra en sån där citrontartlett med vaniljbavaroise!

Våren är ju ganska trist för det enda man gör är ju att gå och vänta på att det ska bli lite mildare och att det ska börja knoppa i trädgården. Man behöver alltså lite skoj i vardagen. När jag märkte hur roligt Malte tyckte att det var att titta på delfinalerna av Melodifestivalen på lördagarna såg jag därför till att boka in oss två på genrepet av Melodifestivalen. Det var supermysigt och kul! Det gör vi om 2018.

Medan jag och Anton stannade hemma åkte J och Malte till Danmark för att leka på Legoland och Lalandia. Trevligt för dem, men mindre kul för mig som hade det lite besvärligt med kylskåpsdörren. Den ramlade nämligen av…

I början av april hände det som inte får hända. Terrordådet på Drottninggatan. Jag tror att vi alla minns exakt vad vi gjorde när i fick veta vad som hade hänt. Jag var på förskolan och hämtade Anton när en av pedagogerna frågade om om jag kom från stan. Det hade jag inte då jag jobbat hemma. Som tur var. Efter det satt jag som klistrad framför teven och tittade på rapporteringen från City, medan J cyklade hem.

Som alltid när något fruktansvärt händer så går vi vidare. Alltmer sällan tänker jag på vad som hände i april. Jag tänker nästan aldrig på det längre när jag går på Drottninggatan. Tänk att man kan glömma en sådan sak.

Som sagt, man går vidare. Våren kom även det här året.

I mitten av maj åkte jag och J till New York. Jag hade faktiskt inte varit så intresserad av den här staden tidigare men J hade länge önskat att vi skulle åka så jag gav med mig 🙂 Superhärligt att få semestra i några dagar bara vi, utan barn. Vi såg till at se det man bör se när man är i New York, promenerade sönder våra stackars fötter i rekordvärmen, och kunde bocka av väldigt mycket i Lonely Planet. Jag var nöjd när vi åkte därifrån. Bästa dagen var den när vi promenerade från Harlem, genom Central park och vidare ner till Midtown. Central Park var jag helt oförberedd på, Hyde Park kan slänga sig i väggen, så fantastiskt det var!

New York var coolt, absolut, det kan jag inte förneka. Men jag känner inte alls så där som många andra gör när de har varit där, det där suget att åka tillbaka direkt. Jag känner mig klar. Och det är självklart att jag förstår att jag bara har sett en pytteliten del av vad New York har att erbjuda, men jag känner mig nöjd med det jag sett 🙂

I början av juni åkte vi upp till Stugan och spelade badminton. När vi kom tillbaka till Tyresö på nationaldagen tog barnen och J ett premiärdopp i poolen. Äntligen! Att vänta på att värmen i luften skulle dyka upp kändes trist och med facit i handen var det ju tur att vi inte väntade. Värmen kom ju aldrig den här sommaren.

En sak när det gäller vädret som jag är glad över är att det inte upprepade sig när det gäller 2016 års skolavslutning. Då spöregnade det och vi fick ha skolavslutning i Slottshallen. Trist. I år däremot fick vi njuta av barnsång i Slottsparken. Jättemysigt! Och – strålande solsken.

Även midsommaraftonen firade vi i Tyresö. Utomhus. Helt otroligt. Det är ju inte något man kan räkna med direkt men så var det 🙂

Sommaren tillbringades i Sverige.  Vi hade nån tanke om att vi kunde skippa utlandsresan i år för att vi ju hade pool. Vi behövde inte inte åka utomlands. Det gör vi aldrig igen. Förstå mig rätt, det var urhärligt att kunna kliva ut på altanen på morgonen och ta ett bad om jag hade lust med det. Problemet var ju bara det att 2017 bjöd på typ historiens sämsta sommar på år och dar… Det gör vi alltså inte igen – förlitar oss på den svenska sommaren med dess värme – men trevligt hade vi ändå. Det hade vi!

Jag var väldigt kreativ och skapade ett sommarlovsbingo som Malte gick igång på.

Vi åkte till Stugan och spelade kalaha, badade i sjön och plockade blåbär. Den 16 juli fyllde Malte 8 år. Det firade vi först med kalas här i Tyresö, sen åkte vi till Västkusten. Malte hade valt själv att fira sin födelsedag på Liseberg så det gjorde vi. Min syster och hennes familj hakade på också vilken gjorde dagen lite extra speciell. Efter ett par dagar i Göteborg så åkte vi vidare för att hänga ett dygn på Visingsö. Med ett par timmar i Gränna också förstås, typ Sveriges sötaste lilla by. Räknas det som by?

 

Vi fortsatte sommarlovet med att bada, spela bangolf, fika på Notholmen, leka i Aspudssparken och göra Kolmården och  Gröna Lund.

I början av augusti fick vi äntligen den nya linern till poolen och våra bekymmer var över. Vi upptäckte ju i början av säsongen att poolen läckte. Efter en massa felsökande så konstaterades hålet och en ny liner beställdes – med en massa veckors leveranstid så klart så vi hade ett himla jobb med att hela tiden fylla på, och värma upp… Typ samma vecka som semestern tog slut kom den nya linern iaf, och vi var så glada över det. Det finns ett gammalt inlägg döpt till ”Det vilar en förbannelse över vår pool” som summerar typ hela den här upplevelsen. 🙂

Efter en skön semester (det var den trots allt pooljox) så var det dags att gå tillbaka till jobbet. Den första veckan var barnen hos mina föräldrar uppe i stugan då de fortfarande hade sommarlov, och det var väldigt lyxigt för oss må jag säga 🙂 Gå upp på morgonen, åka till jobbbet och sen, hör och häpna, inte behöva hämta barn och laga mat åt dem. Urhärligt!

Hösten bjöd på ny arbetsplats för min del. Jag jobbar fortfarande på TÄNK OM men jobbar också en hel del hos en av våra kunder. Kul med lite omväxling!

I slutet fyllde Anton fyra år och vi firade det med pompa och ståt. I år fick han också för första gången ha kalas för sina vänner på förskolan. Han älskade det! Jag tyckte det var sådär då jag hade feber…

Bloggrutinen försämrades markant under slutet av året. Det fanns inget att skriva eller att berätta om kände jag. Vardag helt enkelt.

December laddades det upp inför jul med världens bästa julkalender (min egen med qr-koder var ju fasen briljant) och vi laddade hela tiden upp med julbak, julbord, besök på Naturhistoriska (inte så juligt kanske, men kul!) och så kom äntligen julen. Äntligen! Och vad händer. Vi blev sjuka…Vi hade en väldigt mysig jul, men den hade ju varit mysigare om vi hade fått fara den tillsammans med storfamiljen.

Idag är det dags för nyårfirande! Vi är friska men fortfarande lite sega tycker jag. Vickan och Henke kommer över och lagar middag åt oss vilket känns väldigt bra 🙂 Vi räknade tillbaka och kom fram till att senast jag och Vickan firande nyår tillsammans var när vi fortfarande bodde hemma. Ett tag sedan 🙂

Julafton 2017.

Oj vilken mysig julafton vi haft! Både jag och J vaknade ganska pigga och fräscha och hann faktiskt tänka att vi inte borde ha skjutit på julfirandet, men efter att ha spelat förmiddagens första brädspel insåg vi att vi gjort helt rätt för vi blev alldeles svettiga av bara av att sitta vid bordet.

Vi har alltså firat en mysjul och även om jag tycker att vi har ganska mysiga och softa julaftnar i vanliga fall så var ju det här något utöver det vanliga. Mjukiskläder brukar inte vara rutinen.

Vi inledde med frukost och sen fick barnen öppna dagens första paket. Sen blev det spel och film. Sen lunch och ytterligare ett paket. Sen spel, sen Kalle och hans vänner, sen fick de äntligen öppna resten av paketen. Sen två filmer till, sen fick barnen gå och lägga sig. Det var dagen 🙂 Det här med att öppna paket stötvis över dagen var ju ett riktigt smart upplägg. Det blev inte den här hysterin som blir i vanliga fall när örtio paket öppnas på en gång, utan det öppnades några i taget som vi spelade/lekte/ritade med varteftersom. Väldigt bra!

Vi hade lyckats riktigt bra med paketen tyckte vi, men när det sista paketet öppnats bröt det yngsta barnet ihop i gråt. Barnet som lever för lego. Men jag har ju inte fått något lego! Så himla ledsen! Och det stämde ju, vi vet att han får lego från annat håll så vi hade låtit bli, och det blev väldigt tydligt idag när det bara öppnades paket från oss, mina föräldrar och Tomten… Som tur var hade jag för bara några dagar sedan rensat vinden och tagit ner en sista kvarglömd låda med just lego. Vi hade glömt att ställa in den in Antons rum så den fick agera jourjulklapp. Tur för oss, för tårarna tog snabbt slut.

Summa summarum. Sjukt trist att vara sjuk och skjuta på det vanliga firandet, men det blev mysigt trots allt. Och som Malte uttryckte det: Nu får vi ju julklappar i flera dagar! 🙂

Antons stora klapp i år blev ett legobord som J monterat ihop. Plattorna är fastlimmade och planen är att vi nån gång sorterar lite i lådorna.

Han ser skeptisk ut men är i själva verket frågande. Hur spelar man Mastermind?!

Malte avslutade kvällen med favoritklappen för i år. Nåt Mario-spel.

Själv avslutade jag julaftonen med ytterligare en film. En underbar jävla jul på SVT. Shit så bra! I klass med Tomten är far till alla barnen men med mindre fars och mer djup. Underbar! Tips. Finns på Play i en månad framåt.

En annan slags jul.

Så här såg det ut igår. Jag hade precis kommit tillbaka från ett asbra pass på Friskis och jag och Malte ägnade kvällen åt att slå in chokladkola medan vi tittade på Ensam hemma 2. Den senare var en succé hos barnet för övrigt. J, som har haft feber hela veckan, låg och sov med Anton som också hade en förhöjd temp.

Klipp till detta:

Malte är fortfarande helt feberfri medan båda föräldrarna är dåliga och den allra yngsta ligger på stadiga 39+. Så vi fick ta beslutet att skjuta på julfirandet till Annandagen istället. Vi tittar på Kalle imorgon precis som vanligt, och öppnar de paket som vi räknar med att Tomten kommer med inatt, men julmaten och firandet får vi avvakta med i ett par dagar. Lite snopet känns det såklart men nu fokuserar vi på att det blir så bra som möjligt för barnen, med filmmys och så mycket julfeeling som går i sjukstugan…

Vi vågade.

I ett par år nu så har jag varit sååå trött på våra sittmöbler i vardagsrummet på nedervåningen. Främst på att det ljusgråa tyget är smutsigt och nopprig efter sex års slit av två barn. Jo, vi är ju så där dåliga att vi låtit barnen äta frukost framför teven. I fåtöljerna. Och jo, tyget är ju avtagbart för att kunna tvättas, men då måste man skruva isär möblerna för att göra det. Och det gör ju inte vi. Så som sagt, jag har varit väldigt trött på möblerna, nästintill äcklad. Men – att köpa nya möbler för en redig slant känns onödigt när vi fortfarande har en liten som gärna hoppar i möblerna. Eh, den stora kan vara ganska bra på det han också. Så vi gjorde en kompromiss och köpte nya tygöverdrag istället. Ett smart sätt att köpa oss lite mer tid med de nuvarande möblerna!

Bemz har en hel del att välja på så vi beställde hem tygprover att titta på. Helt omöjligt att välja. Det är så svårt att visualisera en hel soffa i en färg man ser på en 10×10-lapp så vi kunde inte bestämma oss. Lät dem ligga och lät projektet falla i glömska ett tag, tills vi en dag bara bestämde oss för att shoppa. Vi valde bort tygproverna i gråa och bruna toner och chansade istället helt och valde från hemsidan. Blått. Japp, blått. Som sagt, det är väldigt svårt att visualisera framför sig men vi chansade.

Och så i veckan, efter en månads leveranstid, så fick vi hem tygerna. Och jo, vi är helnöjda! En heeelt annan färgskala än vad vi är vana vid men vi gillar stenhårt! Vi unnade oss nya ben från prettypegs också och vips har vi helt nya möbler! Nice! De här kan vi ha i några år till.

Och nej, barnen får numera inte äta frukost någon annanstans än vid matbordet 🙂

Nu ni! Ni närmar vi oss jul! Och när det närmar sig så får man hänge sig. Fredagens lucka innehöll ”pyssla ihop grandekorationer” men då jag var iväg på julmiddag så fick pysslet ligga. Lördagens lucka innehöll löfte om att göra julgodis men då mamman var trött efter nämnda julmiddag, och då en massa timmar av lördagen ägnades åt Knattecupen i Strandhallen, så fick även godismakandet ligga. Vi hade alltså att göra denna söndag! Dagens lucka lovade dessutom pepparkaksbak (bra tajming) så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång efter att resten av familjen kommit hem från innebandyträningen. Den där nakna granen i julgransfoten behövde dekoreras också. Japp, denna söndag fick vi verkligen hänge oss 🙂