Vi kom hem till våren!

Vi är tillbaka i Sverige! Efter en elva dagar lång liten semester fick vi till slut runda av och åka hemåt. Vår sista dag bjöd på en omröstning om vilken strand som varit bäst under veckan, och den som fick flest röster fick ett återbesök. Vi (jag och J) kände oss lite trötta och röstade därför i ärlighetens namn på den stranden som var närmast, inte bäst. Brandkårsstranden. Och förstå mig rätt, det är verkligen inget fel på Brandkårsstranden, men den ligger ju inte riktigt lika vackert till som stranden i Konnos.

Här hemma möttes vi av ett par grader varmare väder än när vi lämnade Sverige, och ni känns det på riktigt som att vi på väg in i härliga våren. Den här lördagen har vi faktiskt ägnat oss åt lite lite trädgård då vi drog ut altanmöblerna från förrådet och jag tvättade rent rottinggruppen. Höjdpunkten på dagen var ändå att vi äntligen fick träffa lille Otto, barnens allra yngsta kusin på dryga två veckor 🙂 Jag hade nästan glömt hur mysigt det är att ha en sån här liten godbit sovandes i famnen. Gullunge <3

Utflykt till Ayia Napa.

Efter att inte ha gjort så mycket mer igår än att äta lunch hos Kokos och Eleni så bestämde vi oss för att vi behövde en utflykt för kvällen. Vi hade hört att det skulle vara stort barnvänligt påskfirande i Ayia Napa, med säckhoppning osv, så vi åkte dit. Vi hittade inget sådant men vi hade det trevligt ändå i turiststråket. Klostret från 1400-talet som ligger mitt i smeten tyckte barnen var väldigt spännande att upptäcka.

Malte var framme med kameran och dokumenterade nog allt som fanns att dokumentera 🙂

På torget nedanför klostret började det så smått samlas folk då det skulle bjudas på sång uppe på scenen. Traditionell musik och dans. Det ville Malte stanna kvar och se, och jag med för den delen, så vi hängde kvar tills det blev mörkt.

Påskhelg.

Den grekiskortodoxa påsken infaller en vecka efter vår i år så den här helgen har det firats påsk på ön. Påsken är en större högtid än julen och det märks inte minst på hur det legat ett täcke av grilldoft över stan. Långbord har dukats upp på varenda veranda och flaounes (cypriotiska påskbröd) har sålts i oerhörda mängder. Vi firade vår påskafton med att åka till Limassol för att hälsa på släkten. Vi blev många. Vi började med att äta meze i gamla stan. Supergott och perfekt att sitta på en restaurang där barnen kunde leka ute på den lilla bilfria ”torget”. Himla skönt att äta meze dagtid också, jag är van vid att klämma i mig det sent på kvällen och det blir bara orolig sömn på det. Meze på eftermiddagen var perfekt!

Malte och Anton tillsammans med sysslingarna Nikolas och Eleftherios. De lekte hur fint som helst och hade jätteroligt tillsammans, trots att de talar olika språk. Kurragömma är universalt 🙂

Efter all god mat åkte vi tillbaka hem till Sofi där det fylldes på med ännu fler släktingar som ville träffas. Det var inte bara mig som de ville träffa utan även min farbror Themos som kom direkt från flygplatsen. Han jobbar i Oman och kom hem igår för lite påskledighet. Vi var många som samlades. Min farmor Alexandra, pappas två syskon, deras barn (alltså mina kusiner) och barnbarn (alltså mina barns sysslingar) samt två av min pappas kusiner. 23 pers tror jag att jag räknade det till, vilket låter helt osannolikt nästan 🙂 Det blev trångt och trevligt men vi var trötta när vi åkte tillbaka till Paralimni framåt kvällen.

Denna söndag, Påskdagen, inleddes som vanligt för vår del. Vi masade oss upp när vi kände för det, J gav sig ut på en cykeltur medan vi åt frukost, och tog det sen lugnt tills det var dags för lunch hemma hos min pappas kusin Kokos med familj. De bor här i Paralimni så det blev en lagom utflykt. Grillat är godast, så är det verkligen, nu ser jag fram emot att den svenska vårvärmen slår till så att man får grilla lite!

Varenda gång Anton har varit ute på en promenad med pappous har han kommit hem med en nyplockad citron. Idag fick han plocka en hemma hos Kokos.

WaterWorld Water Park i Ayia Napa.

Så här avslutade vi dagen igår. Med en stor banana split på en taverna i Ayia Napa. Det var välförtjänt efter att ha tillbringat dagen på vattenlandet. Vi hade tur, det öppnade för säsongen i förrgår så vi kunde planera in ett besök. Sist vi var här var 2014. Då var Anton bara dryga halvåret så han fick stanna hemma med mormor och pappous medan jag, J och Malte fick åka och leka bland rutschkanorna. Den här gången fick Anton följa med.

Vi anlände strax efter öppning och stationerade oss vid några solsängar för att sen gå och bada. Anton hade otur då han satte sig i en rutschbana precis när en stor vattenhink tippade över honom, och det gjorde att han resten av dagen absolut inte ville ha något vatten mot huvudet. Allt som stänkte ville han hålla sig borta ifrån, alltså det mesta när man hänger på ett vattenland… Favoriten var att sitta i en stor badring i min famn och åka den strömma vattenbanan. I min famn höll han sig nämligen torr.

Malte körde däremot på med de flesta vattenrutschbanorna, det här är hans typ av ställe. Solen gassade på med sina 27 grader i skuggan så möra var vi när vi kände att det var dags att avsluta dagen och ringa efter skjuts hem.

De ÄR glada, jag lovar! 😊

Dubbla stränder!

Det blåste galet mycket igår. Vi tog oss till den lilla marknaden i Ayia Thekla på förmiddagen men höll på att blåsa bort så eftermiddagens strandbesök fick stryka på foten. Istället körde vi dubbla stränder idag! Vädret var perfekt med omkring 24 grader i skuggan och bara en sådär preciiis lagom vind som fläktade exakt så mycket som man vill att det ska göra när man hänger en dag på stranden.

Vi började med att ta oss till Fig Tree Bay i Protaras. En klassiker bland svenska barnfamiljer, så också hos oss. Det var faktiskt mer folk här idag än vad det var i Ayia Napa för några dagar sedan. Där drar det väl igång på riktigt när de övervintrande pensionärerna åker hem och kidsen kommer på sommarlov? 😊

Vi badade allihop och även om vi inte hade någon termometer med oss så gissade vi alla på att badtemperaturen låg på ca 23 grader. Helt ok för att vara hav i april månad. Barnen röjde loss rejält och när de tröttnat så packade vi ihop och tog en lunch vid stranden, touriststyle med barnhörna och hela kitet.

Efter Fig Tree Bay packade vi ihop oss i bilen och åkte till en för mig helt ny strand. Kul! Konnos Beach hette den och ligger otroooligt vackert till mellan typ Protaras och Cape Greco. Man fick åka en liten serpentinväg ner för berget för att komma åt stranden och jag tog en jättefin panoramabild som tyvärr inte går att publicera på bloggen. Ni får ta mitt ord på det, stranden låg urvackert till i den lilla viken. Vi har inte kört någon omröstning ännu men jag tror att båda barnen är överens om att det här är den bästa stranden hittills.

Imorgon får mina föräldrar ledigt. Det enda de behöver göra är att skjutsa den här lilla barnfamiljen till WaterWorld Water Park i Ayia Napa. Då blir det åka av!

Utflykt till Famagusta.

Det blev en liten road trip idag, innehållandes både bad och lite kultur. Vi åkte nämligen till Famagusta, min pappas barndomsstad. Den ligger på den av Turkiet ockuperade sidan så helt tillgänglig är den inte. För ca femton år sedan öppnades gränsen på så sätt att man över dagen kan åka över och titta. Jag är lite kluven till det hela då det innebär att en hel del turister åker på dagsutflykter från södra sidan för att dels spendera sina pengar, dels helt oreflekterat turista i miljöer som mina släktingar tvingades lämna 1974. Samtidigt kanske detta också gör att folk blir lite mer upplysta, även om jag innerst inne inte tror det…

Att vi åker över tycker jag däremot är helt legitimt. Vi är där för att åtminstone på håll få se var pappa är uppvuxen. Så efter att vi passerat den brittiska basen och visat upp våra pass i den turkiska gränskontrollen (vilket i sig känns lite absurdt eftersom det inte är en erkänd gräns men det är en annan historia) så åkte vi raka vägen till huset där pappa växte upp. Jag har varit där en gång tidigare, 2003 tror jag att det var. Då var huset övergivet så vi kunde kliva in i trädgården och kika in i fönstren. Den här gången gjorde vi inte det utan satt kvar i bilen då vi visste att huset numera är bebott. Därefter åkte vi lite utefter stängslen som går utefter den avstängda delen av staden.

I övriga Famagusta (och hela norra sidan av Cypern) lever turkar och turkcyprioter men en del av staden är helt avstängd för alla. De hus och hotell som ligger i den delen har stått orörda och förfallit sedan 1974. En spökstad. Det ser helt ärligt väldigt sorgligt och obehagligt ut. Längs den avstängda stranden där svenskar för femtio år sedan solade och badade står nu ett pärlband av förfallna hotell, plundrade på allt, och vissa sönderbombade.

Här bakom stängslet står det fortfarande ”Fritidsresor” i blekta bokstäver på ett av hotellen.

Vi kör olika stränder varje dag den här veckan, så får barnen utse favoriten i slutet av semestern. Idag fick de därför testa stranden i Famagusta där pappa en gång i sin ungdom arbetat. Vi hade lite otur med vinden, men barnen tyckte att det var väldigt lyxigt att få ha stranden nästan för sig själva.

Alla hotell utefter den här strandremsan i bild ligger i den stängda delen av staden. Hotellen står på rad och det är nästan hisnande att tänka att turismen har frodats här en gång i tiden, det här var dåtidens Ayia Napa eller Protaras.

Efter att barnen badat loss och vi hade ätit vår svenskcypriotiska medhavda mat (köttbullar i pitabröd 😊) så tog vi bilen till Galma stan och insöp lite lite kultur innanför de gamla murarna. Här hade jag inte varit tidigare så det var kul att se. Man kan inte låta bli att dra paralleller till Rhodos stad, där Gamla stan är väldigt lik Famagustas, men av naturliga skäl är väldigt mycket mer exploaterad. Här gick vi en sväng i knappt en timme, sen tyckte barnen att det fick vara nog med kultur för en dag.

Snigelsamlande och bad.

När man har semester så får man äta glass direkt efter frukost, det är vi alla överens om va?

Utöver glass så inledde vi dagen med att ge oss ut på snigeljakt i parken utanför lägenheten. Anton ville ha dem k en burk och mata med blad, ungefär som de gör på förskolan där de har helt enorma jättesnäckor i ett terrarium. Vi var väl egentligen inte helt intresserade av att behålla sniglarna längre än en halvtimme, men vi hakade på Antons engagemang. Han arbetsledde genom att peka och pappous plockade snällt upp de sniglar som inte satt på kaktusarna 🙂

Kolla pelargonen till vänster! En sån här vore ju läcker i trädgården…

Snigelvakt. Så fort de kom krypandes upp för kanterna pekades det, och pappous fick snällt peta ner. När intresset avtog efter en stund fick sniglarna åka tillbaka ut i parken igen.

Dagens dopp tog vi nere vid den sk Brandkårsstranden här i Paralimni. Lite kallt tyckte jag nog att det var men jag bjussade ändå på ett premiärdopp. En ganska snabbt sådant.

Den här sista bilden är tagen i väntan på att dagens middag, den efterlängtade gyrosen, skulle bli klar. Malte tyckte att jag borde lyckas få till en cool look i keps. Och det gjorde jag ju.

Påsklov!

Äntligen påsklov och äntligen lite sol och värme! Vi har tagit oss till Cypern för lite häng med mina föräldrar i Paralimni och vi har tur. Det är nämligen varmare än vad det brukar vara den här perioden. Termometern kryper långt över 20-strecket tidigt på förmiddagen. Frukost på altanen hade jag inte räknat med, inte heller havsbad min del. Det senare har jag inte riktigt kommit till ännu men hade jag haft badkläderna med mig till stranden idag så hade jag definitivt tagit mig ett dopp då det var varmare än jag hade trott.

Vi tog en liten utflykt till Ayia Napa denna första dag då vi behövde smita in på en turistig supermarket och köpa foppakopior åt Anton. Det blev därför badpremiär på långgrunda Nissi Beach. Där har man badat en del som barn kan man säga. Anton tyckte att det var för kallt (han vill helst ha det poolvarmt, alltså 30 grader) men papporna och Malte hoppade snabbt i vattnet.

Det är en hel del turister här redan men skandinaverna dröjer några veckor till.

Vi har ännu inga planer för morgondagen, vi tar det väl lite som det kommer, men bad blir det i alla fall, det är ett som är säkert!

Snigel på ögat.

Om det ändå vore så väl. Den här lille korven hade dessvärre inte fått en snigel på ögat utan istället en pinne i det. Historien skiljer sig åt beroende på vem som berättar den, Anton beskriver det iaf som att han ramlade från gungan på förskolan och ramlade på en pinne. Jag var nästan glad över att jag missade samtalet där förskolan ringde, så att de istället ringde vidare till J, för jag tror inte att jag hade varit något vidare stöd på St Eriks ögonklinik. Undersökningar, droppande av nåt medel i ögat och slutligen ett ut-och-in-vändande av ögonlocket för att se om det fanns skador på insidan… nja, det är osäkert om jag hade varit en cool och trygg mamma i det läget. Skönt att J har lugnet i sitt dna.

Det gick ju bra alltihop och vill inte ägna en tanke om hur illa det hade kunnat gå. Det gick ju bra. Idag är ögat helt igensvullet, och ev ser han suddigt av dropparna i några dagar, men när jag lämnade honom vid frukostbordet imorse så var han oberörd. Så skönt!

Så jag kan gå tillbaka till mitt bortträngande av frustrationen över att våren inte ser ut att komma förrän andra halvan av april!! Jag har hållit huvudet högt och inte låtit mig påverkas av mörkret den här vintern, och det har gått förvånansvärt lätt och bra. Jag har till och med tyckt att det har varit en ganska härlig vinter. En mild sådan. Snön och kylan kom ju inte förrän ganska nyligen och då var den välkommen så allt ju blir så andlöst vackert, åtminstone om man håller sig utanför stan. Men nu, när jag hör att en sk Grönlandsblockad står i vägen för våren och att den kommer orimligt sent, ja då är det svårt att hålla humöret uppe. Nu vill jag ha tussilago och ballerinapremiär!

Jo, helgen bjöd på kisande ögon i solen men det lilla duger fan inte.

Se upp i backen!

Vi har sportlovet bakom oss redan, här går det verkligen undan! Jag tycker att veckorna bara har swishat förbi ända sedan i november. Jag hinner knappt med! Ge det några veckor så är det vår, även om det kanske är svårt att tro när man tittar ut just nu. Det har snöat rejält den senaste veckan och det ska vara minusgrader så långt framåt man kan se. Underbart, inget slask!

Jag har känt mig lite småkrasslig de senaste dagarna, lite halsont, så jag fick byta ut morgonens skivstång mot lite pulkaåkning i Alby istället. Så kul! Vi ”hann” aldrig dit förra vintern, vi hade nog annat för oss de få helger när snön låg på marken, så det kändes som en evighet sedan jag åkte pulka sist. Barnsligt roligt! Och svettigt!

Klarblå himmel och massor med folk! Det var tur att vi kom så tidigt som vi gjorde för det var smockat på parkeringen när vi åkte därifrån. Alla samlas i Alby en sån här dag; skridskoåkarna, pulkaåkarna och skidåkarna. Gemensamt är att alla har med sig varm choklad 🙂

Vi hade lovat Anton pizza till lunch så det fick bli ett besök på Primavera. Och nu återhämtar jag mig i soffan. Jag är inte vad vid all denna friluftsluft!