Läsutmaning 2019.

Innan jullovet pratade jag med min kollega P om vilka böcker vi ill läsa under ledigheten och han berättade då att han varje år gör en lista på vilka tolv böcker han ska läsa under året. Han läser ju fler böcker än så, jag känner nog ingen som läser så mycket som han, men skälet till att han sätter upp denna utmaning varje år var att det alltid samlas böcker i bokhyllan som får stå, som man inte tar tag i. Det kommer andra, mer intressanta, böcker i vägen och så får dessa böcker stå olästa. Därför lottar han alltid fram tolv böcker bland de titlar som har stått orörda i minst ett år i bokhyllan. Kul idé tyckte jag så här kommer min framlottade lista. Jag har visserligen redan läst några av böckerna, men de ligger med på min ”läsa om”-lista 🙂

januari: De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg
februari: Zorro av Isabel Allende
mars: Torka aldrig tårar utan handskar del 1 av Jonas Gardell
april: Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari
maj: De fördömda av Joyce Carol Oates
juni: Underdog av Torbjörn Flygt
juli: Marina av Carlos Ruiz Zafón
augusti: Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
september: Aniara av Harry Martinsson
oktober: Sandor slash Ida av Sara Kadefors
november: Slumpvandring av Majgull Axelsson
december: Möss och människor av John Steinbeck

Nöjda.

Vi har tagit oss hem efter en vecka i som och värme! Nyårsaftonen firades på Fuerteventura och inte heller den här gången orkade Anton hålla sig uppe till tolvslaget. Jag hade gärna gjort honom sällskap och lagt mig tidigare jag med, men Malte såg fram emot att få se fyrverkerierna som de hade riggat nere på stranden under eftermiddagen så jag hade inget annat val än att hålla mig uppe. Medan J hängde på rummet med lillkorven gick jag och Malte ner till strandpromenaden när det började närma sig tolvslaget och även om jag av princip inte är helt förtjust i fyrverkerier så var det ett läckert skådespel vi bjöds på. Sådant går ju inte att fånga på bild så ni får ta mig på mitt ord.

Vi har haft en toppenvecka på Playitas och vi kommer definitivt åka tillbaka igen. Träningsutbudet var bra, med både pass öppna för alla och pass man behövde anmäla sig till. J cyklade en del och jag tog promenad både upp på berget och runt resorten. Det finns längre rutter att ta sig men Anton är för liten för att orka det just nu. Maten var bra (vi hade helpension) och vi har ätit vår beskärda del av all inclusive så jag tycker nog att vi kan uttala oss om detta. Der bjöds på en variation av rätter, med både nyttiga alternativ och nutella att doppa sin donut i 😉

När det gäller vädret vet jag inte om vi hade tur eller om det alltid är så här bra som vi har haft det. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svalare men det höll sig kring 22-25 grader varje dag utom den sista då vi hade 19. I solen gassade det på riktigt bra och jag har minsann fått lite färg på näsan. Blåste gjorde det dock, men det var jag förberedd på. Under två dagar tyckte vi att det blåste för mycket för att ligga vid poolen, men övriga dagar tillbringade vi alltid en till två timmar vid poolkanten under förmiddagen. Det stora minuset här var att poolen inte var uppvärmd mer än till typ 21 grader. Alldeles för kallt för mig och jag låg inte i långa stunder…

Anton är oförmögen att hålla sig vaken i en bil eller buss. I detta fall är det transferbussen som tog oss till flygplatsen mitt på blanka dagen.

Årskrönika 2019.

2019 är till ända! Åren liksom rullar på och går in i varandra men 2019 kommer faktiskt sticka ut lite i min personliga historiebok. Detta är nämligen året då jag tog det stora, och min bok modiga, steget att gå tillbaka till min originalplan. Jag gick tillbaka till läraryrket. Men mer om det sen. Året innehöll ju en del annat också faktiskt. Vi inledde året med en Vasilopita och där pengen hamnade i Js tårtbit. Jag vet inte hur mycket tur han har haft det här året men man får väl se det som att det kanske hade gått mycket sämre om han inte hade fått pengen! 😉

Jag minns att jag framåt vårkanten gick och längtade mig blå efter våren. Den var seg, visst minns jag väl rätt? Eller? Jag kan ha helt fel men det är iaf så jag minns den. Den dröjde. Det blev inte varmt. Tills den kom till slut, då blev det ju det, men då hade jag väntat så länge att jag inte var tacksam utan tyckte att det inte var mer än rätt att jag fick njuta till slut.

Sommaren inledde vi med en nationaldagshelg hos mamma och pappa i Stugan. Vickan och Henke åkte dit också. Ju fler desto mer livat och jag hade en skön helg. Barnen ville ju så klart fiska, jag ville mest sitta på min rumpa, och jag tror att vi alla fick lite som vi ville. Vi gjorde dhaktila iaf, det minns jag. De sitter nog kvar på min rumpa nu när jag känner efter…

När sommarlovet närmade sig så var jag så trött, så trött. Att vara rookie på nytt jobb är tufft, jag vågar påstå att det är extra tufft när man är lärare. Och extra lite tuffare blir det när man tar över klasser mitt i läsåret. Så här i beckspegeln tänker jag att jag var en hjälte som orkade vara så trevlig som jag ändå var mot mina medmänniskor, men med ett sommarlov att få varva ned på så blev jag människa igen till slut. Jag såg till att bara göra sådant som jag kände för, så som att koppla av här hemma, läsa, äta kakor och äta glass. Det sitter nog på min rumpa också när jag tänker efter…

Ledigheten bjöd också på ett par veckor på Teneriffa. Vi varvade en del poolhäng med att se oss runt på ön. Eftersom den inte är så stor hann vi se det mesta och jag får fortfarande en klump i magen när jag tänker på hur läskigt jag tyckte att det var att åka runt på de slingriga vägarna uppe i bergen. Jag har verkligen ingen äventyrsgen överhuvudtaget, allt som är yttepytte läskigt slipper jag gärna. Hur som helst var det coolt att se de stora saltvattenpoolerna i Puerto de la Cruz och att få bada i Playa de las Teresitas dit man hade fraktat sand från Sahara för att få en ljus sandstrand. Speciellt.

När sommaren var över det dags för vardag igen (inte mig emot) och båda barnen tog båda stora kliv i skolan. Malte började i mellanstadiet och Anton lämnade åren i förskolan bakom sig och började i förskoleklass. Stort! Jag tycker fortfarande att det känns märkligt att gå förbi förskolan och inte ha ett barn där. Hur länge känner man så?

På höstlovet åkte vi till Barcelona i några dagar. Jag hade länge velat åka dit så nog gjorde vi slag i saken. Barcelona var allt jag hade hoppats, avslappnat och lite sjavigt, samtidigt som det fanns gott om saker att se. Vi hann med det viktiga så som Park Güell och Sagrada Familia, men också att bara promenera runt och se stan. Något som värmde mitt hjärta lite extra var att Malte tyckte så mycket om resan. Han ville se allt! När jag i efterhand frågade honom om vad det bästa med resan var så svara de han att få se Sagrada Familia. Det är ett väldigt gott betyg från en tioåring!

Vi avslutar året här på Fuerteventura. Vi avslutar ett bra år! Den erfarenhet som har utvecklat mig mest det här året är utan tvekan mitt arbete. Jag är så otroligt glad att jag valde att testa att gå tillbaka till läraryrket. Det är något magiskt med att jobba i skolan. Så otroligt slitigt och samtidigt så givande. De små samtalen som ibland glimrar till, den där eleven som tar ett utvecklingssprång. Jag ångrar det inte en sekund. Samtidigt undrar jag hur jag skulle kunna orka med detta till pension. Orkar jag det? Väldigt tveksamt. Men det behöver jag inte fundera på denna nyårsafton. Jag är trots allt bara 37 😉

Gott Nytt År! 

Vi håller oss sysselsatta.

Dagarna rullar på här nere och vi har inga problem med att få dem att gå. Vilar gör vi också, ni behöver inte oroa er för det, men det finns alltid något att göra för den rastlöse. Igår tyckte vi att det blåste lite för mycket för att det skulle vara behagligt att ligga vid poolen så vi gick istället bort till stranden där ett gäng barn i Maltes åldersgrupp skulle spela fotboll. Medan J gick till gymmet satt jag och Anton i solen på strandpromenaden och kollade på fotboll. Eller, jag var en ganska engagerad mor medan Anton hellre ägnade sig åt lite legobygge. Den där matlådan med Lego åker med på varje semester och den får alltid följa med på äventyr. Är det inte till poolen så är det tydligen till fotbollen!

Efter fotbollen var det åter dags för mig att agera åskådare. Då var det J som skulle spela innebandy!

Det finns en ganska läcker bangolfbana här på området så den har vi givetvis testat. Jag tyckte att det här var den coolaste banan vi har spelat på hittills, med palmer, berg och hav som omgav oss, men Malte höll inte med. Den bana som han spelade på med mina föräldrar i Hälsingland för ett par år sedan håller tydligen ett starkt grepp om förstaplatsen. Hälsingland alltså.

Vi har också promenerat till den lilla byn Las Playitas för att handla lite inför nyårsaftonen. Det är ett litet litet samhälle med några få restauranger och barer, samt en Spar, och dessa näringsidkare går nog helt runt på resortens besökare. Här finns nog inte så mycket annat liv skulle jag tro.

Om jag har tränat då? Jodå! Jag var ju helt inställd på att gå på de två body pump-pass som har erbjudits under veckan vi är här. Det första missade jag ju då jag gick till fel träningslokal. Det andra kunde jag inte boka in mig på då det redan var fullt :(.  Men – jag körde ett spinningpass istället! Ett riktigt tråkigt sådant ska jag vara ärlig med att säga. Ledaren Fritz från Hamburg var inte min kopp te. Men det var skönt att träna. Och urtufft! Jag har inte tränat på evigheter och just spinningcykeln var det otroligt länge sedan jag satte mig på.

Efter frukost imorse lämnade vi kvar barnen med sina iPads på rummet och så gick jag och J ner till multicourten för att delta i passet Functionality. Perfekt start på dagen! Senare på eftermiddagen var jag med på ett cirkelpass kallat Power slashing. Det var intressant för där använde man ett redskap jag aldrig har testat förut – Slash pipe. Det är helt enkelt ett rör fyllt med vatten. Förutom att det väger en del så blir det en extra utmaning i att vattnet ju rör sig i röret. Tyngdpunkten ändras mao vilket innebär att man själv dels måste parera, dels vara väldigt ”stabil” själv. Kul pass och jag var helt galet slut efteråt, men också så lycklig och nöjd med mig själv. Så här ser jag ut då:

Upp på berget.

Då J skulle iväg med cykeln en sväng efter frukost bestämde jag och barnen oss för att traska upp för berget och titta på utsikten. Hela resorten omges av läckra berg och vi hade sett siluetterna av människor uppe på bergskammen så vi förstod att det måste finnas stigar upp att följa. Google Maps var inte speciellt tydlig men kartan på Pokémon kunde guida oss upp. Mycket bra!


Då jag hittat ett blogginlägg skrivet av en person som traskat samma rutt som den jag hade siktat in mig på så var jag förberedd på att det kunde vara en del rullgrus på sina ställen. Bloggen beskrev hur det tog ”två tanter tio minuter att komma femton meter” så jag kände mig lugn i att om tanter tog sig upp på berget så kan jag och mina barn gå. Och ja, 90% av rutten var det ju inga problem med, men under vissa partier funderade jag över om en ansvarsfull förälder verkligen drar med sina barn på detta. Pulspåslaget var inte nådigt. Men vi överlevde. Och utsikten var ju fantastisk!

Det var två toppar att ta sig över. Vid den andra toppen möttes vi av ett kors där vi fick veta att Jesus minsann lever. Mycket förvirrande tyckte Anton. Från denna topp kunde vi åt öster se resorten och bortanför den den lilla byn Las Playitas. Västerut såg vi den lilla staden Gran Tarajal, bakom barnen i bilden nedan.

Efter korset tog vi höger på den stig som ledde oss tillbaka till Playitas. Även nedför var lite läskig på sina ställen, och när Anton tillslut var ganska trött på det hela satte han ord på sina känslor där och då. Vi skulle ha skitit i det här. Gulle. Malte var lite mer tapper än lillebror och uttryckte att han var glad att vi hade gått upp på berget då det var en spännande upplevelse. Men det är skönt att vara nere igen.

Avslut på Fuerteventura.

Vi är på Fuerteventura! Efter en lugn och traditionsenlig julafton tillsammans med några av våra närmaste så packade vi ihop ett par väskor och åkte hit till Kanarieöarna. När vi tidigt i höstas bestämde oss för att åka någonstans över nyår så var det egentligen inte så noga med vart vi skulle åka, det viktiga var ett: att inte åka så långt, två: att åka efter julafton och komma hem innan terminen börjar. Det fanns några resmål att välja mellan, men då jag inte är så sugen på varken Dubai eller Egypten så var Kanarieöarna mest lockande. Eftersom vi var på Teneriffa i somras blev det något annat och detta annat blev Fuerteventura.

Vi har hamnat på Playitas, en klassisk (enorm) resort med träningsfokus. Resorten är en jättestor träningsanläggning med något för alla som är sugna på att röra på sig. J har givetvis tagit med sig cykeln så han har redan tillbringat några timmar ute på vägarna. Jag bokade in mig på Body Pump igår och såg verkligen fram emot det då det var alldeles för länge sedan jag lyfte på en skivstång. Väl på plats och passet skulle börja insåg jag att jag hade missuppfattat lokalen och att jag hade hamnat i ett Stretch and Relax tillsammans med skotten Andrew. Inget ont om stretch men jag tycker ju att det är såååå tråkigt. Jag vågade givetvis inte resa på mig och gå därifrån när jag hade insett mitt misstag utan jag låg pliktskyldigt kvar på mattan och stretchade ryggen. Imorgon går jag till crossfitboxen när det är dags för mitt pass, jag gör inte samma misstag igen…

I väntan på julstämningen.

Ja, det har varit en intensiv hösttermin för min del där fokus inte har kunnat ligga på något annat än jobb. Som svensklärare har man ständigt den där rättningshögen som tar tid i anspråk, och när den äntligen har sjunkit så kommer det, likt tvätthögen hemma, en ny hög. Så, mycket jobb har det alltså blivit. Men det är inte direkt därför det inte har bloggats. Nej, det beror helt på tekniska detaljer då min WordPress-app helt enkelt inte har fungerat, och gör det dessvärre fortfarande inte. Jag behöver mao blogga från datorn och då tillkommer ju steget att flytta över bilderna från telefonen först och då blir det helt plötsligt oöverkomligt för mig just nu. Allt behöver vara väldigt lätt och bekvämt för att jag ska orka ta tag i det.

Idag orkar jag iaf blogga från datorn och det beror enbart på att mitt jullov nu har inletts. Gårdagen bjöd på julavslutning (eleverna fick med sig en snackis hem då undertecknad minsann började gråta i aulan) och jag ägnar nu all min tid åt att bara varva ner och få till lite julfeeling. Den känns inte helt närvarande men jag tycker ändå att jag har försökt de senaste veckorna. Vi har varit på julbord, jag har gjort chokladkolor, vi har monterat och dekorerat pepparkakshus, vi har bakat lussekatter och vi har dekorerat pytteliten julgran. Jag har till och med slagit in merparten av julklapparna! Men nej, julstämningen har inte helt infunnit sig. Ett tunnare snötäcke skulle onekligen hjälpa. Eller kanske något så enkelt som en julig spellista på Spotify…

Montjuic och La Sagrada Familia.

Det känns så lyxigt att ha fått ha de här dagarna i Barcelona innan de där riktigt gråa och kyliga dagarna sätter in hemma i Stockholm. Barnen har fått njuta av att kunna gå i shorts och t-shirt på dagarna och på kvällarna har middagarna intagits utomhus, på uteserveringarna på Rambla del Poblenou. Det kan vi leva på ett tag.

Denna sista dag i Barcelona, innan hemfärd imorgon, började med en tur upp på berget Montjuic i de södra delarna av staden. För att inte trötta ut oss redan på morgonen tog vi tunnelbanan till Paral·lel och sen bergbanan som tog oss upp till linbanan. Den var en av huvudpunkterna för dagen. Vi hade köpt biljetter innan men jag var ändå oförberedd på vilka fantastiska vyer vi skulle bjudas på där uppe i luften. Hela staden bredde ut sig framför oss, så läckert!

Linbanan ledde upp till kastellet men vi gick inte in där utan nöjde oss med att titta på kanonerna utanför och promenerade sen vidare omkring på berget. Utöver utsikten så fanns det en del annat att se, exempelvis stadion som användes under sommar-OS -94. Den står öppen för allmänheten när den inte används så vi kunde traska in och kika.

Dessutom ramlade vi över en fin liten amfiteater! Den var vi inte förberedda på 🙂

Efter detta promenerade vi genom urcharmiga stadsdelen El Poble Sec för att så småningom äta lunch. Anton har sedan i somras tjatat om att han vill äta på ”Kefsi” så idag fick han sin vilja igenom. Vi andra var kanske inte så sugna men det var den mutan vi fick ta till för att få honom med på promenaden. Vad ”Kefsi” är? KFC förstås. Mätta i magen tog vi oss sen vidare mot hela den här resans höjdpunkt – La Sagrada Familia. Även här blev jag lite tagen på sängen för trots att man ju har sett bilder så går det inte att förberedd på vad man skulle mötas av när man kom upp från tunnelbanan. Något helt obeskrivligt. Även detta går ju inte att göra rättvisa på bild, men jag kunde inte låta bli att fota ändå.

1882 påbörjades bygget av denna ”mindre basilika” (den är ju enorm!) och om jag har förstått det hela rätt så ska den stå färdig 2026. Vi får komma tillbaka med andra ord. Det här var bland det vackraste jag har sett!

Strandhäng och Park Güell.

Vi kunde inte åka till Barcelona utan att ta en titt på stranden så när vi ätit vår frukost tog vi oss en promenad ner till havet. Vi bor i stadsdelen Poblenou så det tog en tio minuter att komma ner till Platja de Bogatell. Hade vi haft badkläder med oss hade barnen definitivt doppat sig. Istället fick de nöja sig med att känna på vattnet och få sand i skorna. Vi gick utefter strandpromenaden och avslutade med vätskekontroll borta i Port Olimpic.

Efter detta var det dags för nästa punkt på min att-göra-lista, nämligen Park Güell. Jag hade först tänkt att vi skulle nöja oss med att bara strosa runt i den del av parken som är öppen gör allmänheten, men efter att Malte hade sett bilder från hela parken så bestämde vi oss för att köpa entrébiljetter till den stängda delen också. Vilka är vi att neka vårt barn lite kultur när han ber om det? 😉

Möra i benen från gårdagen så var en promenad norrut inte aktuell utan vi begav oss istället till närmsta tunnelbana för att åka till Alfons X. Därifrån gick nämligen en buss hela vägen till entrén av parken. Det var nog dagens smartaste drag för backarna upp var branta. Riktigt branta. Väl uppe var det bara att traska runt och titta på Gaudis alla märkliga skulpturer i parken. Det var så mycket detaljer som jag är säker på att vi missade, det fanns så mycket att se om man var uppmärksam.

Förutom allt vackert att se uppe i parken så var också utsikten helt magnifik. Hela staden hade vi nedanför oss. Utsikten bjöd på en liten försmak av morgondagens besök, nämligen La Sagrada Familia. Den ser man till vänster i bilden ovan.

Höstlov i Barcelona!

Jag har velat åka till Barcelona orimligt länge. Jag vet inte varför det inte har blivit av tidigare men nu är vi äntligen här! Att ta sig hit var dock inte helt friktionsfritt. Först blev det ju ganska våldsamma demonstrationer här nere vilket gjorde att vi tvekade lite kring att åka öht. Det lugnade ju ner sig och med en ombokning av hotell till ett som inte ligger mitt i smeten, så kändes allt lugnt. Fram till igår. Vi stod utanför gaten, de hade börjat boarda och det var lite drygt en kvart kvar till avgång. Då upptäckte J att jag inte hade min handväska på axeln! Panik! Jag var osäker på vart jag hade glömt den men chansade på restaurangen vi hade ätit middag på på Sky City. Jag ringde dit, samtidigt sprang jag till säkerhetskontrollen för att se om jag kanske hade glömt den kvar där. Jag fick info om att väskan var inlämnad på Lost and Found så jag fick springa allt jag hade (och det är inte mycket just nu…) till utgången, förbi bagagebanden och tullen och ner till våningen under. Där mötte jag en vänlig själ som stod med min väska redo för överlämning, sen var det bara raka vägen upp för trapporna och upp till säkerhetskontrollen igen, genom den och sprang sen vidare tillbaka till gaten. Där stod min lilla familj med två ganska uppstressade barn… Urgullig personal i gaten lugnade mig med ett ”det är ingen fara” men jag var helt förstörd. Ett sådant pulspåslag, både av springandet och stressen, kan inte vara bra för kroppen. Eller psyket! Hur som helst, slutet gott, allting gott, och vi hann med planet ner till Barcelona 🙂

Precis som alltid så är det jag som har filtrerat ner resan till några sevärdheter som vi (jag) inte får missa. Sen får J boka biljetter osv. Väldigt bra fördelning som passar mig utmärkt 😉 Efter att vi ätit frukost gav vi oss alltså ut på stan med några mål i sikte. Vi började med Parc de la Ciutadella, en stor park där Barcelona Zoo dessutom ligger. Vi skippade djuren och nöjde oss med parken istället.

Därifrån rörde vi oss söderut mot hamnen för att besöka L’Aquárium. Detta var egentligen mer för barnens skull än för vår, men det var ett trevligt besök. Och på vägen dit kvistade vi in på stadens stora tågstation, kikade på klotter och njöt av solen.

Efter akvariet tog vi oss upp till Barri Gòtic vilket är typ Barcelonas Gamla stan. Lite trängre gränder, tvätt hängandes på tork utanför fönstren osv. Ganska mysig promenad tyckte vi. Efter en lunch på ett litet torg tog vi oss sen målmedvetet till Catedral de Barcelona för att titta lite utifrån. Här behöver jag ursäkta mig lite för att jag inte har tagit bättre bilder, men jag skyller både på att jag har en ganska dålig kamera och på att kyrkor som t ex Catedral de Barcelona inte gåååår att göra rättvisa på bild. Jag kan iaf inte det.

Från denna maffiga katedral var det inte långt till La Rambla och även om jag hade förstått att det inte var så mycket att se ville jag ändå promenera där en sväng så det gjorde vi. Det stämde för övrigt – det var inte så mycket att se. Vi traskade upp till Placa de Catalunya och därifrån gick vi bort till Arc de Triomf och passerade den också. Sen kände vi oss nöjda för idag. Anton började tröttna på promenerandet och jag förstår honom. Han har aldrig gått några distanser egentligen så de typ 12 km vi lade bakom oss var mer än jag hade förväntat mig av honom. Malte var däremot hur cool som helst, han hade kunnat gå mycket längre.