Kläckta kattungar och sneda tänder.

Vi bestämde oss för länge sedan för att införa en ny ”tradition” men så glömde vi bort den. Vi skulle bjuda varandra på brunch. Tur att vi kom ihåg det igen för banne mig vad gott det är med mumsigt bröd, äggröra och våfflor!

Det var Kaj och Maria som bjöd in idag. Jag och Anton tog en liten promenad över i duggregnet och jäklar vad härligt det är ändå med hösten, den krispiga luften och alla sprakande färger. Och så hade jag ju det bästa sällskapet. Det finns inte några jag har så spännande samtal med som med mina barn. På den korta promenaden hann vi prata om både liv och död, och jag hann upptäcka att min lilla sexåring trodde att kattungar kläcktes ur ägg. Min lilla fantastiska älskling!

Det finns ett skäl till att Anton håller munnen stängd på bilderna. Han tyckte nämligen inte om att hans lösa tand hängde på sniskan. Jag hade flera gånger försökt dra ut den men trots att den var helt sned så satt den som berget. Ända till lille Otto buffade sin rumpa i Antons ansikte, vips så var tanden ute. Skönt! 🙂

De här tre kusinerna är så himla fina med varandra. Ville bara säga det.

Andra sidan.

Jag har lyckats ta mig över till andra sidan. Jag överlevde virusen och känner mig som en ny människa. I flera veckor har jag gått och burit på något och även om jag bara kände mig helt sänkt i några dagar (jag höll mig till och med hemma från jobbet i ett par) så har jag varit trött och inte mig själv i flera veckor. Dessa veckor låg lägligt nog över helger där vi hade kalas för Anton vilket faktiskt var ganska tungt. Anton märkte dock ingenting av det, han var överlycklig att äntligen få fylla sex år!

Den första helgen hade vi kalas med Antons kompisar. Kanske det sista vi har här hemma, nästa år kanske vi kan hålla till på nåt lekland eller liknande. Vi höll det litet, fem kompisar tror jag, men jag var ändå helt utslagen efteråt. Jag är dålig på kalas överlag. Ännu sämre när jag är sjuk.

Förra helgen var det dags för kalas nummer två, det med familjen. Mina föräldrar kom också ner för att hänga i Tyresö i några dagar. Lägligt till födelsedagshelgen trodde vi att Anton hade åkt på vattkoppor vilket var både positivt och negativt. Bra att han äntligen skulle få det överstökat, dåligt då det isf innebar att flera av våra familjemedlemmar inte skulle komma på kalaset. Det hela var dock falskt alarm så vi kunde ha kalas som planerat.

I övrigt ägnar den här familjen väldigt mycket tid åt innebandy just nu. J mycket mer än jag, men även om jag inte är där på träningar och matcher så får jag ju anpassa mig efter innebandykallelserna. Idag var det premiär för lillebror som nu påbörjar sin innebandybana även han. Innebandyskolan var en hit! Jättemånga barn, ganska rörigt men kul! Själv tycker jag väl att det är roligare att titta på de äldre barnens matcher (Maltes gäng är verkligen fantastiskt duktiga!) men de här små är ju så söta när de vilset spri her omkring med sina klubbor i händerna 🙂

Höst.

Jodå, vardagen lunkar på även om det inte dokumenteras på bloggen. Terminen är i full gång och det känns bra. Det kändes lite trögt till en början, med alldeles för många dagar med team building i klasserna osv. Det var så tydligt bland eleverna att de bara ville dra igång med rutinerna och schemat med en gång. Det är få elever i högstadiet som vill lägga tre dagar på ”lek” så när de vanliga lektionerna till slut drog igång var det som att både lärare och elever pustade ut. Äntligen.

Även våra egna barns termin har ju dragit igång och i år har vi lämnat förskolan bakom oss och båda barnen går nu i skolan i samma byggnad. Varje kväll får jag rapport om när under dagen som Malte och Anton har sett varandra. Ibland är det i matsalen. Ibland ute på gården. Väldigt sött är det iaf, att de håller utkik efter varandra 🙂

Med hösttermin ingår ju också ett visst mått av virus som härjar runt. Jag känner både början på ledvärk och halsont så vi får se hur länge jag kan mota bort det med diverse huskurer. Den här helgen och jag iaf sett till att få vila ordentligt och mest legat och läst. Visserligen inte böcker jag själv valt utan böcker som mina elever kommer läsa under terminen, men läsning är hursomhelst avkopplande vilket är precis vad jag behöver just nu. Vila och muffins. Jag kan checka av båda från listan den här helgen.

Minnesstund och brunch.

Jag är nästan fyrtio år gammal men har fortfarande inte behövt sörja en närstående som har gått bort. Jag har aldrig ens gått på en begravning. Min pappous (farfar) är nog den närmsta jag kan komma på och han gick ju bort på Cypern. Där begravs man inom bara ett par dagar så ingen av oss i Sverige var på plats, förutom min pappa som redan var där när pappous dog.

Det är ju egentligen inte något att klaga över. Att jag har alla mina närstående kvar hos mig är en välsignelse, men jag som är lite praktiskt lagd tänker också att döden ska vara en del av livet. Jag inbillar mig att det är kulturella skillnader som spelar in här och att vi i Sverige inte pratar om död som något vi behöver hantera eller planera för. Det är som att vi duckar för det faktum att att dö är något vi alla kommer göra, förhoppningsvis efter att vi har levt ett långt och friskt liv.

Ett sådant liv hade Js mormor levt men i somras somnade hon till slut in hemma i sin säng. Idag samlades vi alla i minneslunden i Skogskyrkogården för att ha en tyst fin stund tillsammans, sen åkte vi till Långbro värdshus och åt brunch. Vi ses sällan allihop, med hela familjen på Jeanettes sida, och även om omständigheterna hade kunnat vara roligare, så var det trevligt att se allihop igen. Vi lämnade restaurangen med planer om att träffas så här allihop varje år i augusti. Jag, som älskar traditioner, är gärna med och skapar nya.

Taxinge slott.

Lördagen var vikt åt återbesök på Rögrund, en liten ö på behagliga fyrtio minuters båttur från Trinntorp, men då vädret kändes opålitligt bestämde vi oss för att istället åka till Taxinge slott. Ingen av oss hade varit där tidigare så varför inte?

Det var trevliga omgivningar att ströva runt i. Nån liten fontän (turkisk vattenkiosk?), nån liten engelsk trädgård, vatten och änder. Lagom och lättillgängligt. När det gäller slottscafét, som ju Taxinge slott är känt för, så känner jag mig nöjd över att ha varit där (check på den), men så fantastisk är ju inte den där kak- och tårtbuffén. Mycket folk och hetsig stämning. Jag lade upp några kondis- och tårtbitar på brickan att dela på men det var liksom inte mysigt. Inte lustfyllt. Inte… trevligt. Och, kan man verkligen kalla det buffé när man betalar styckepris för allt? Njäe, då är det väl ändå ett helt vanligt café, eller?

Hur som så var det kul att ha varit där. Nu har vi sett var Hela Sverige bakar spelas in. Been there, done that 🙂

Slut.

Och så är det slut. Sommarlovet. Jag firade av mitt sommarlov idag med att göra absolut ingenting. Jag tränade och lade lite pussel. Målade naglarna och städade kylskåpet. Inget ”out with a bang” alltså utan ledigheten slutar i samma anda som jag hållit den i under sommaren. Lugn och skön. De senaste dagarna har jag och barnen kanske tagit det lite för lugnt, det märks om inte annat på barnens tålamod med varandra. Det är obefintligt just nu. Men lite skoj har vi haft. Vi åkte till Kaatach en sväng när det var städning och det kunde underhålla oss i några timmar. En dag åkte vi och testade bangolfen i Petterboda. Mycket bra! Och i fredags var jag ute och åt med fina vänner och kunde traska hem i sommarnatten i linne utan att frysa. En fantastisk kväll faktiskt. Men nu är det alltså slut. Imorgon mjukstartar terminen med några timmar på jobbet – och jag känner mig ganska redo. Redo för rutinerna.

Sommaren lunkar vidare.

Vi kom hem från Teneriffa och om jag har förstått det hela rätt så var vi borta exakt under den period som den här sommaren inte bjöd på något vidare varmt väder här i Sverige. Jag har inget att klaga över för sedan vi kom hem så har solen skinit och termometern har bjudit på några extra plusgrader. Underbart! 🙂

Sedan vi kom hem har vardagen lunkat på med några extra fina dagar. Vi började med att ha kalas för Malte som fyllde hela tio år samma dag som vi flög hem. T I O år. Galet. Familjen kom över och firade honom genom att bada och fika.

En dag tillbringade vi på Gröna Lund. Precis som vi har gjort de senaste åren så tog vi sällskap med Vilde&Malin men den här gången tog vi också med papporna och lillbrorsorna. Anton hade sett fram emot att få åka till Gröna Lund men med facit i hand var han inte riktigt redo. Han åkte en del på Lilla Grönan men han var mest intresserad av lotteri och sockervadd 🙂 Jag var redo, men kanske också aningens övermogen för minsta sväng i bergochdalbanorna gjorde mig illamående. Vi avslutade kvällen med ett åk i Pop Expressen och den var spiken i kistan för mig. Hemresan var tuff för mig kan jag säga, det var ett par gånger jag inte trodde att jag skulle kunna låta bli att kräkas. Vilket en kille i Pop Expressen faktiskt gjorde…

Eftersom vädret har varit fantastiskt har vi badat en hel del. Även den här sommaren känns poolen som en helrätt investering. Trots närmare trettio grader på termometern igår så slet vi oss ändå från poolen och åkte till Vickan&Henkes nyinköpta kolonilott utanför Södertälje. I Eklundsfältets koloniträdgårdsförening för att vara exakt. Det var superkul att se och jag vill nästan hellre kalla det en liten sommarstuga eller torp än en kolonilott. Mycket större trädgård än vad jag hade väntat mig och en väldigt lagom stuga för de två. Nära till en massa service och bara en kort promenad till Måsnaren med två fina badplatser. Det kan jag intyga eftersom vi i värmen inte kunde låta bli att gå dit och svalka oss.

Den här bilden väcker oundvikligen frågan vad Vickans min egentligen betyder… 🙂

Det är inte jättelänge kvar tills jag börjar jobba men än finns det tid att njuta av ledighet och värme. Älska sommaren!

Klara att åka.

Väskorna är packade och vi känner oss redo att åka hem. Vi känner oss helnöjda med våra två veckor här på Teneriffa men som alltid när man reser iväg så är man väldigt taggad på att åka hem när det väl är dags. De här sista dagarna har vi hängt vid poolen på förmiddagen och hängt på stranden på eftermiddagarna. J och Malte är barnsligt förtjusta vid att hoppa i vågorna så då får de såklart göra det. Jag och Anton tittar mest på och plaskar med fötterna. Vi gillar när det är lugnt i vattnet 🙂

Vi tänkte att vi skulle vara lite smarta denna sista dag, och tvättade därför upp all vår tvätt i tvättmaskinerna nu på eftermiddagen. Skönt att slippa göra det hemma sen! Det lät som en briljant idé i våra huvuden men i verkligheten blev det helt fel då torktumlarna inte riktigt var av samma kvalitet som hemma så att säga. Vi har med andra ord fått packa ner väldigt fuktiga kläder i våra resväskor och det första vi får göra imorgon när vi kommer hem är just det vi tänkte att vi skulle slippa. Vi får skölja upp allt igen…

Vi tänkte också att vi skulle vara lite smarta/lata och äta av buffén här på hotellet denna sista kväll. Det går ju lite fort och så skulle vi slippa stressa med packningen. Ja, det var ju också en briljant idé om det inte hade visat sig att buffén ju var katastrofdålig! Vi har haft all inclusive på Sunwing i Kallithea och Cala Bona tidigare och det har inte funnits något att anmärka på mer än att man tröttnar lite på det efter några dagar. Det här däremot, det var inte värt pengarna. Tråkigt urval. Tog lång tid innan maten fylldes på. Ingen glädje i uppläggningen. En ljusglimt i det hela är iaf att vi fick svart på vitt att vi gjorde helt rätt som inte hade all inclusive den här resan. Frukosten har varit bra och den har räckt gott och väl.

Avslutar med några bilder från igår efter att vi spelat ännu en omgång av bangolf. En superkväll!

Poängräkning. Jag vann inte den här gången heller.

Floppstrand och Siam Park.

Ytterligare några dagar på semestern har gått och vi har fortsatt att upptäcka nya platser här på Teneriffa. Igår hade vi ju planerat att åka upp till Teide men iom att jag sitter på helspänn i bilen i branta backar och iom att Anton blir illamående i nämnda backar så fick vi planera om. Vi googlade rätt på en lista med de bästa stränderna på ön och valde att åka till Playa San Juan ett par mil norr om oss. En liten strand, med knappt några besökare och inga vågor. Problemet var bara att det var så stenigt att det typ var jobbigt att ta sig ner till vattnet… Hur den hör stranden kunde komma med på topplistan är för mig ett mysterium.

Aj. Aj. Aj.

Efter att resten av familjen tagit sig ett dopp (jag tackade vänligt men bestämt nej) packade vi ihop oss i bilen igen och åkte till en annan strand på listan, nämligen Playa de las Vistas borta i Playa de las Americas. Myyyycket bättre. Visserligen en riktig turiststrand med massor av försäljare, sänguthyrare osv men det var åtminstone fin sand. Jag var väldigt nöjd med vårt val att byta. Och väl här i Las Americas så förstod jag att vi ju inte alls bor där som jag har trott utan vi bor i Costa Adeje/Fanabe som ligger längre västerut. Playa de las Americas är lite större med mer röj än där vi bor.

Idag var det dags för ett besök på Siam Park. Det är tydligen ett av Europas största vattenland och världens absolut bästa om man ska tro TripAdvisor. Vi bor bara några kilometer därifrån så ett besök var givet. Kanske var det just våra höga förväntningar som pajade det för oss för vi blev faktiskt inte så imponerade. Hade vi haft äldre barn hade det kanske varit värt inträdet men i dagsläget var det alldeles för många vattenrutschkanor som Malte inte vågade sig på. Och han älskar vattenrutschkanor! Anton är lite av ett kapitel för sig för han älskar att bada men han vill inte bli blöt uppifrån varför han inte ville ge sig på ens de attraktioner som var avsedda för de yngre besökarna. Det stänkte ju liksom vatten från alla håll 🙂

Jag har dessutom dragits med kraftig magont i flera dagar, jobbiga kramper, vilket gjorde dagen för mig extra tuff. Utan att gå in på alltför många detaljer så ehm, tillbringade jag en hel del tid inne på toaletten. Inte toppkul mao.

Roligast på Siam Park tyckte Malte var den enorma poolen med den coola vågmaskinen. Bäst på Siam Park tyckte jag var när vi åkte hem…

Allra bäst den här dagen tyckte jag var när vi tog en Pokémonpromenad efter middagen. Det är oftast de små sakerna som är de allra finaste <3

Lago Martiánez och sepentinvägar.

Vi tog oss iväg på ännu en liten utflykt idag, till Puerta de la Cruz. Det är en stad som ligger på den norra kusten av Teneriffa vilket innebar att vi fick köra stora delar av sträckan över bergen. Det hade i vanliga fall varit något fantastiskt roligt men med åldern har tant blivit harig och njöt därför inte alls av bilresan fram och tillbaka. Men mer om det sen.

Framme i Puerta de la Cruz var Lago Martiánez målet. Det är ett enormt havspoolområde med ett flertal saltvattenpooler som ligger precis vid havet. Detta område byggdes på sjuttiotalet, tydligen för att locka tillbaka turisterna till Puerta de la Cruz från de då helt nya semesterorterna Los Cristianos och Playa de Las America (där ju vi håller till). I området finns förutom poolerna också restauranger, trädgårdar och givetvis massor med solsängar. Han kan man tillbringa en hel dag utan några som helst problem. Det finns några barnpooler men vi var mest intresserade av den största poolen som helt seriöst är lika stor som en mindre sjö. Jag överdriver inte.

På bilderna ser man bara en liten del av den helt enooorma poolen.

Vi hade en jättehärlig dag här men även saltvattenpoolbad måste få ett slut så vi promenerade därifrån för att ta bilen tillbaka över bergen. På vägen till parkeringen märkte vi hur det var full aktivitet runt hörnet, med folk som ropade och polisbilar som dök upp. Det visade sig att en bil precis hade ramlat ner från en liten hamn, tre fyra meter ner i vattnet! Den hade landat upp och ner på en klippa nere i vattnet så nästan hela bilen stack upp från vattenytan. Det stod en man i vattnet, helt oskadd, och försökte rädda sina saker ur bilen. Vi gissade att han inte hade suttit i bilen när den rullade i utan att han troligtvis glömt att lägga i handbromsen när han lämnat den parkerad. Han hade inte klarat sig oskadd ur det där fallet annars…

Med den händelsen färsk så satte vi oss alltså i bilen och åkte över berget tillbaka hem. Om jag tyckte att det var obehagligt på vägen till Puerta de la Cruz så kändes det inte bättre på vägen hem. Dessa serpentinvägar är säkert jättesäkra men jag tyckte att det var urläskigt att åka omkring där uppe bland molnen. Att åka ytterfil mot bergväggar är inte något jag gärna ägnar mig åt, hur vackra de färgglada byarna än är. Jag höll krampaktigt i mig i handtaget i biltaket, så pass att jag kanske åker på träningsvärk i höger arm imorgon. Samtidigt satt Anton i baksätet och klagade på illamående. Det gjorde han igår också och jag kan verkligen relatera, jag var alltid åksjuk när jag var liten. Så – morgondagens planerade utflykt till Teide ställs alltså in. Mest pga Antons illamående men också pga hur obehagligt jag tycker att sepentinvägarna är. Det känns lite tråkigt att inte få se Teide, men det blir inte roligt för någon av oss om jag sitter och skriker akta! i framsätet titt som tätt, medan Anton spyr i en supermercadopåse i baksätet.

Vi håller oss till playan mao.