Fredagsmys.

Fredag och den obligatoriska fredagskycklingen. Ikväll hade vi Kaj&Maria här på middag så för att ”lyxa” lite så rullade jag och barnen lite chokladbollar medan J spikade panel. Så jäkla gott med chokladbollar! En chipspåse och lite lösgodis hade också suttit fint men det hade vi liksom glömt att köpa.

Efter middagen satte vi oss och för att andra kvällen på rad spela brädspelet Rita & Gissa Junior, typ en variant på Pictionary. Askul! Malte fick det i julklapp men det var först igårkväll, tio månader senare!, som vi spelade det för första gången. Vi passade på när Anton däckat i fåtöljen (han har precis slutat sova dagtid så han orkar inte riktigt vara vaken hela vägen till nattning just nu) och jäklar vad mysigt det var att spela, bara jag, Malte och J. Jag tror att Malte uppskattade det också, att sätta sig och göra något med oss båda utan att Anton är med och behöver tas hänsyn till.    Vi får se till att göra mer sånt.

I väntan på farfar&Maria

Kräftskiva-ish.

Jag är den enda i min lilla familj som äter kräftor så en gång om året går jag och Sofia ihop och har en liten kräftskiva. Hon och jag äter kräftor och pojkarna och barnen äter kött och potatis. Emelie äter kräftor också ska jag tillägga, det ska hon ha cred för. Och de andra barnen är nyfikna och försöker äta, det ska de också ha cred för. Men de vuxna pojkarna äter kött och potatis. Så lyder traditionen och så blev det också igår.

Men innan vi gav oss på maten hann vi sitta en stund ute i solen på Listudden. Det var troligtvis en av de sista härliga eftermiddagarna i värmen så vi passade på att suga i oss så mycket som möjligt av det goda.

Sofia fixar med den sista ledtråden till kvällens skattjakt. Ett trick vi tog till för att få äta våra kräftor i lugn och ro – vi lurade iväg dem till festplatsen för jakt på godis.


Den lilla kolonistugan är verkligen inte stor och jag var lite rädd att det skulle bli lite kaotiskt att sitta två familjer inomhus när det blev mörkt och kallt utomhus. Den oron var helt obefogad för de här fyra barnen röjde inte runt alls. Vår räddning? iPdsen så klart 🙂

Dag 1 – Utflykt till Rögrund.

Yes, här väntar vi på båten i Trinntorp som skulle ta oss till Rögrund, denna första semesterdag sommaren 2016. Det var Linda som för flera år sedan tipsade om det här utmärkta utflyktsmålet men det var först i år som alla barn (ok, Anton) kändes stora nog att traska runt på den lilla ön utan att behöva bli burna på hela tiden.

Vi började vår morgon med att hämta Malte som för första gången sovit över hos sin kompis Vilde. Stort! Sen tog vi bilen till Trinntorp där vi mötte upp Kaj och Maria som hängde med ut i skärgården. Rögrund är ett perfekt utflyktsmål härifrån, med bara fyrtio minuters restid på vattnet. Det var ungefär vad Anton klarade av, mot slutet klättrade han typ överallt. Väl framme på Rögrund gick vi raka vägen söderut i jakt på den omtalade krokodilen som ligger och vakar på udden.

Efter inspektion av krokodil kurrade allas magar så vi traskade tillbaka till den lilla servering som skulle få laga vår lunch. Det fanns typ fem sex rätter att välja på, helt ok mat, och vi var alla överens om att allt kändes väldigt lagom. Inte överpretentiöst, inte sådär fånigt påklistrat och ”snobbigt” som det kan vars ibland utan det var lite småputtrigt och trevligt liksom. Barnen åt pannkakor, jag åt en linsgryta och resten körde på hamburgare. Och glass till efterrätt såklart. Medan vi åt underhölls vi av alla båtar som kom och gick i den pyttelilla gästhamnen, vältrafikerat må jag säga. Mätta begav vi oss vidare på ytterligare upptäcksfärd på ön, vi hade nämligen hört talas om en hinderbana som man ju måste checka in.


Efter hinderbanan började energin ta slut hos den yngste i sällskapet. Han sover fortfarande en sväng på dagarna så han var helt slut efter denna spännande förmiddag. Vi satte oss därför och tog det lugnt med kaffe och kanelgifflar i väntan på att båten skulle ta oss tillbaka till Tyresö. Anton somnade i min famn efter fem minuters gung på vågorna, och fortsatte sova på en badhanduk på stranden medan pojkarna tog ett dopp i Trinntorpsbadet innan vi åkte hem. Bra början på semester tycker jag allt! Sex veckors ledighet, here we go!


Hemma!

Nu är vi hemma efter en veckas semester! Det var så himla skönt att vara där, och även om alla hela tiden tyckte att vi hade otur med vädret då det hade varit så varmt innan vi åkte ner, så struntade jag i det. Temperaturen snittar väl på kring nollan här i Tyresö så allt över det är bra! 🙂

Vi hade några fina timmar i Limassol under lördagen, där vi träffade några ur tjocka släkten. Vi åkte hem till min faster Sofi där det för närvarande är fullt hus, både min farmor, min kusin Christina och hennes sjuåring bor hos henne. Och så kom min kusin Nikolina med hennes familj och hälsade på, och min pappas svägerska Yiota. Det blev ganska livat med fyra barn som lekte loss totalt, det var härligt att se att de kunde kommunicera trots att de inte kan varandras hemspråk. Jag tror att det kändes som väldigt tyst och skönt när vi åkte därifrån för att åka tillbaka till Larnaca och hem till Sverige.

Hemresan gick bra, flyget gick klockan halv nio på kvällen så jag hade räknat med att barnen skulle sova ganska fort. Mycket riktigt, det tog inte mer än en timme så hade de somnat vilket inte var så konstigt med tanke på deras intensiva dag. Jag önskar att jag själv hade kunnat sova men jag vågade inte riktigt slappna av då jag ville hålla koll på Anton så att han inte skulle ramla ner från sätet 🙂 Jag var med andra ord vaken hela resan vilken helt otippat blev längre än vanligt. Av någon anledning så åkte flygplanet en annan rutt än man brukar, den åkte runt Turkiet istället för tvärsöver så resan tog en hel timme längre än vanligt. Jag fick aldrig någon bra förklaring på varför, kanske hade flygbolaget inte tillstånd att flyga över Turkiet? Hur som helst, strax runt 01 landade vi på Arlanda och där plockade en efterlängtad pappa J upp oss.

12422359_10154648519882786_2127711814_o

Ett klipp ur livet med Malte och Anton 🙂

Här hemma hade J ägnat sig åt att äntligen börja med projekt hemmagym. Rummet bakom kaminen, det som en gång i tiden kallades för biblioteket men som i dagsläget inte har en enda bok utan bara en bäddsoffa och pelargoner, ska bli gym och ett första steg till det är då att sätta igen en av de två dörrarna in dit. Och det hade J gjort medan vi var borta! Där till vänster om kyl/frys kommer vi sätta upp skåp från HTH men vi får vänta ett tag på leverans. Bra, då hinner jag vänja mig vid att man inte kan gå in den här vägen längre! 🙂

12516857_10154648519692786_2053053147_o
Övermöblerat vardagsrum då J fått flytta ut fåtöljen och spel/sprithyllan som hittills stått i det andra rummet. 12894372_10154648519672786_1095886591_o

Att hänga en stund med Anton.

Jag älskar att gå tillbaka på YouTube och kolla gamla filmklipp på Malte när han var liten (mindre). Man glömmer så fort alla de där små detaljerna, som hur han lät när han pratade, hur han sjöng i leksaksstruten osv. Det där hade jag glömt om det inte vore för filmsnuttarna. Och det är just de där klippen som egentligen inte innehåller något speciellt som är roligast att titta på. När vi har vardag.

Just idag kanske inte klippet nedan är så himla roligt men jag kommer ju älska det om några år. När jag har glömt hur han lät när han pratade som ettåring, när jag har glömt att bilar var favvoleksaken redan då. När jag har glömt hur han varje dag, jämt och ständigt, förstörde bokraderna i bokhyllan…

Att lägga upp klipp på YouTube är för övrigt ett himla bra sätt att få en back-up på filmerna man vill spara. Jag laddar ofta upp grejer på min kanal, som jag inte länkar till här på bloggen, så att jag vet var jag har dem. Jag är dålig på att synka telefonen mot datorn och att automatiskt synka mot iCloud har jag tagit bort då hälften av de där senast tusen tagna bilderna alltid är en massa skräp som Malte har tagit.

After Beach med Lollo & Bernie-sången.

Apropå After Beach. Jag lyckades spela in ett klipp när Malte dansar med till sången som vi alla har gått och trallat på i en veckas tid. Och i flera veckor framöver gissar jag – den är nämligen catchy som få.

Här är det inte lika galet som på Minidiscot, inte lika många barn, men ni kan ändå tänka er känslan. The feeeeling man får när man sitter här och lyssnar på alla barn så är helt skogstokiga i de här mjukdjuren.

Anton går!

De senaste dagarna har Anton tagit fler och fler steg. I ett par veckor ungefär har han så ofta han har kunnat ställt sig upp från golvet och sen tagit ett steg. Men det räknas ju inte. Nu tar han fler, även om det är galet vingligt. Och det är ganska gnälligt här hemma just pga detta kan jag säga. Han tycker att det är himla kul att öva på att gå men det gnälls något oerhört varje gång han drattar på ändan. Och det är ofta!

Man ska ju inte jämföra, nej det ska man ju inte, men vi kan väl kalla detta någon slags statistik istället då… Anton började krypa ungefär en vecka innan Malte började göra det och han tog sina första riktiga stapplande steg ungefär en vecka efter att Malte gjorde det. Tio månader och två veckor gammal. Om man nu ska räkna dagar. Det går med andra ord på ett ut. 🙂

Jag försökte filma honom in action igår men det var inte helt enkelt. Missade alltid de första stegen liksom men jag vill ju ändå ha det dokumenterat så here it goes. Självklart har min telefon börjat lagga när jag filmar så det hackar en del. Darn it!

Trötta bebisar.

Den här lille söte herrn börjar bli stor nu. Första tanden har tittat ut och nu har jag fångat honom på bild sittandes i sin stol, bara sekunder från att somna. Det hör ju till att man ska filma åtminstone ett sånt klipp per barn, eller hur? Och sen skickar man in det till ett sånt där ”Låt kameran gå”-program. 😉

Malte lyckades jag filma först på hans ettårsdag. Då såg det ut så här.

Den här kvällen ägnar jag åt att bestämma över TV:n. Ett par OITNB-avsnitt ska jag hinna klämma men alltför sent vågar jag inte lägga mig. Man vet ju aldrig hur man kommer att få sova liksom… Inatt får jag heller ingen hjälp då J kommer sitta på en cykel någonstans utefter Vätterns vatten. Första etappen på Klassikern. Heja honom!

Malte kan cykla!

I fredags åkte Malte och J till cykelaffären här i Tyresö och uppgraderade till en lite större cykel till femåringen. Det var dags. På den har han i ett par dagar cyklat fram och tillbaka på altanen och när vi har föreslagit att han ska öva på att cykla utan stödhjul har han sagt att nej, det ska jag lära mig sommar. Ok, stödhjulen får väl sitta då tänkte vi. Men så idag blev han lite sugen ändå så han gick och tog på sig hjälmen, cykelhandskarna och långbyxor och så sa han att nu ska jag lära mig att cykla mamma! Jag älskar självförtroendet men jag tänkte för mig själv att nej, du ska öva på att cykla. Tur att jag inte sa något högt för det fick jag äta upp med råge. Han är ju hur kompetent som helst, när ska jag lära mig det?!

Utanför vårt hus går en ganska trafikerad gata men på korta Orkidévägen åker bara de få som bor där. Jag tittade i fönstret när J höll i sadeln när han cyklade iväg, sen ville Anton ha min uppmärksamhet. När jag tittade tillbaka ut igen hade de vänt i vändplanen och Malte cyklade tillbaka alldeles själv! Så himla cool! Jag rusade ut på gräsmattan med kameran i högsta hugg, detta måste ju givetvis dokumenteras! 🙂