Även om jag inte var orolig, Malte är verkligen ett typiskt dagisbarn, så är det alltid skönt att få det bekräftat av personalen på förskolan. Och det går bra. Jättebra! Jag citerar: ”hur lång tid tog det? Han har ju inte ens gått i en vecka och han kan rutinerna.” lycka för en mamma att höra!

Vid lämning blir han självklart ledsen men när jag frågade en lärare idag om han brukar vara ledsen länge såg hon bara frågande ut. ”Han är inte ledsen”. Äter gör han jättebra och efter mindre än en vecka har han förstått att han har en egen plats vid bordet som han sätter sig vid. Sitter kvar tills alla är klara gör han också, kors i taket!

Det här med sovandet efter lunchen var jag förberedd skulle bli en issue. Dag ett och två under inskolningen hade de ju fått gå hem då han vägrade sova! Dag tre somnade han i Js famn med hjälp av vattenflaska (vi kan ju inte lita oss till napp som många andra gör för att varva ned) och igår hade han somnat i en av pedagogernas famn, utan flaska. Idag hade han gått in i vilrummet och lagt sig på madrassen själv och somnat direkt!

Det känns bra det här, både jag och J känner oss trygga med förskolan och det är minst lika viktigt som att Malte känner sig trygg. Visst, jag väntar mig bakslag, men det gör jag ju alltid!

Min fina kille gör det så enkelt för mig att känna mig lugn. Jag var faktiskt ganska lugn över Maltes första riktiga dag på förskolan, speciellt eftersom jag visste att J var hemma och skulle kunna rycka in om något mot förmodan inte skulle flyta på. Just därför blev jag så överraskad när förskolan mitt på dagen ringde mig och inte honom. När hon presenterade sig i telefonen suckade jag inombords på en gång. Ånej, hon får inte tag på J och nu vill hon att jag ska komma och hämta Malte då han vägrar somna och kanske skriker och stör alla andra barn.

- Hej, vi brukar ringa så här den första dagen och berätta hur det går. Malte har lekt hela förmiddagen. Nu ligger han och sover.
- Vasaru saru? Sover han?
- Ja, han fick sin flaska sen somnade han i Annas knä på en minut. Max.

The joy! Jag hade kunnat krama om henne om hon hade stått framför mig och berättat det här. Min lilla guldklimp gör det verkligen så enkelt för mig.

Strax före tre kom jag till förskolan för att hämta honom. Jag kunde höra honom på lång väg, han var nämligen arg för att han var tvungen att tvätta händerna efter mellanmålet . När han såg mig sken han upp och mötte mig med ett långt heeeej! Jag smälte snabbare än vanligt. Jag pratade kort med en av pedagogerna om hur dagen varit och den hade fortsatt i samma anda som förmiddagen. Han hade varit väldigt lugn (!), lekt med mycket och gått omkring och pratat med alla.

Jag klädde på Malte ytterkläderna och så gick vi hemåt och för allra första gången, verkligen allra första gången, sträckte han upp sin hand och tog tag i min. Han ville hålla i handen när vi tillsammans gick hem från dagis. Min älskade fina Malte, självständiga Malte som inte håller i handen, ville idag hålla i sin mamma när vi tillsammans gick hem efter första dagen på förskolan. Min helg kunde inte ha börjat bättre.

Jag måste säga det igen: jag är så himla glad att jag inte tog hand om inskolningen med Malte. Dels för att det nog har varit väldigt nyttigt för J, dels för att jag nog hade varit ett vrak vid det här laget. Jag tror att jag hade blivit mer curlingförälder än någonsin. Min lilla pytteMalte går ju liksom på förskola!

Idag hade det gått mycket bättre vad gäller vilan. Det är så typiskt mig att fokusera på en sådan sak, det som har gått lite mindre bra, än det som har gått jättebra vilket är allt annat. Han leker självständigt och klamrar sig inte fast vid sin pappa, han har roligt och han äter som en häst! Men vilan alltså. Idag hade J tagit med sig Maltes vattenflaska och lät honom dricka ur den när det var dags för att sova middag. Det var mycket lättare för honom att komma till ro då och efter en stund så somnade han i sin pappas famn. Sen hade han sovit på madrassen i en och en halv timme. Så himla skönt att veta, för har han somnat en gång så kan han göra det fler!

Vid tre, när det var dags för Malte att gå hem, så kom jag till förskolan och mötte upp dem på gården. Han var så söt när han lekte loss i sina galonisar och han grät när vi till slut bestämde oss för att det var hög tid att bege oss hemåt. Han gillar att leka på den stora gården, och det förstår jag det men den miljön. Stor gård (en pedagog klagade till och med på att den ibland kan kännas lite för stor) med klätterställning, gräs, sandlådor, berg och träd. Allt en nästan två år gammal liten människa älskar!

Imorgon blir det skarpt läge. Nu är nämligen inskolningen slut och J ska lämna Malte i pedagogernas händer. Det känns helt okej. Jag tror att lämningen kommer att gå smidigt då Malte fortfarande upplever allt så nytt och spännande. Det är när nyhetens behag lägger sig som bakslaget kanske kommer. Och där har vi det igen! Aldrig kan jag bara glädjas åt det som är bra!

Morgonpromenad till jobbet idag! Jag har fått in rutinen att gå dit varje dag men i början av veckan var det så mulet och fuktigt i luften att jag lät bli; mitt hår styr mitt liv på så många sätt!

Dag två på inskolningen igår gick väl så där. Förmiddagen var full av lek och skratt och en lycklig Malte, men efter lunchen insåg han snart att det var dags för vila i madrassrummet och då hade han brutit ihop och gråtit så han och J fick gå hem. Idag är planen enligt pedagogerna att J ska ta med sig vagnen så att han kan sova middag i den men jag hoppas att den inte behövs. Att sova i vagn får han ingen förskolerutin på! Förhoppningsvis blir det skillnad också när J inte är med, och han kanske än mer faller för grupptrycket.

Jag har en bra känsla för dagen!

Vi har haft en kanonlördag med lagom mycket att göra, men inte en enda bild har jag to show for it!

Morgonen började med en timmes sovmorgon då vi inte behövde kliva upp med Malte förrän vid sju. Härligt! Malte fick ta sig ett morgonbad efter frukost och när klockan närmade sig tio plockade vi ihop oss själva och gick ner till Sickla för lite dagisshopping. Det har ju varit så fina dagar den senaste tiden så jag gissade att snön på vår grusväg bakom Hammarbybacken hade smält undan men jag hade fel. Jättefel! När vi hade kommit halvvägs ner i backen som leder till Fredells så blev det alldeles glashalt att varken jag eller J vågade oss ner med Malte i vagnen. Ett tag visste vi inte hur vi skulle göra, vi var liksom fast, men löste det till slut med att backa en tio meter och sen ta oss ut i skogen bredvid vägen där snön inte legat så packad under vintern och därför hade smält undan. Skogsterräng är inte helt optimalt för vår vagn men det fick gå. Och det gick!

På tisdag börjar Malte på förskolan så det var dags att fylla på garderoben med mer mjukisar och sköna tröjor. Vi kör på stl 92 nu, känns dumt att köpa 86 då han växer ur det vilken dag som helst nu. Vi var ute efter ett par fodrade gummistövlar också men det var omöjligt att hitta, vi är nog för sena tror jag, så det fick bli ett par vanliga gummistövlar med varma strumpor i. Ett galonställ blev det också, i stl 92, men det får åka tillbaka då det var alldeles för stort och långt på alla sätt och vis. En röd skaljacka med tunn fodring  fick också följa med hem, man kan aldrig ha för många jackor!

En av pedagoderna på förskolan sa när vi var där att det är en väldigt blöt gård som tar lång tid på sig att torka upp, därför funderar jag på om man kanske ska köpa ett par galonvantar ändå. Ofodrade. Men var hittar man sådana? Och är det nödvändigt? Så fort det blir fler plusgrader om dagarna (och det är väl ganska snart?) så behövs väl inte de?

Efter att vi både shoppat och ätit lunch kände vi oss nöjda och promenerade hemåt. Vägen bakom Hammarbybacken vågade vi oss inte på, trots att det bara tar tjugo minuter hem den vägen, utan vi tog den långa vägen genom Hammarby Sjöstad och när vi ändå var där bjöd vi upp oss själva till Maltes farmor Jeanette och Kåre. Där fick Malte leka med Kåres barnbarn Saga som är två dagar äldre än Malte. Kul!

Kvällen har tillbringats lutad över Maltes byrå. Allt under stl 86 är bortsorterat och ska ner i källarförrådet. Nu börjar vi på nytt, nu är det vår!