…men jag tycker verkligen att Malte är en söt unge! Han är ett charmtroll, social som få, orädd (vilket är både bra och dåligt), nyfiken till tusen och en sann upptäckare. Han har inte tid att vänta på att livet ska bli spännande, han gör det spännande. Hela tiden!

Han är så fin min kille.

Februari 2011

Jag har helt glömt bort att köpa en ny solhatt till Malte så när solen strålade ordentligt redan klockan sju imorse kände jag att jag inte hade något annat val än att ta mig ner till förrådet och gräva fram den solhatt som jag köpte på vår Cypernresa i oktober. Jag tyckte att den var lika hemskt ful idag som på inköpsdagen.

Pedagogerna på förskolan gillar den dock! När jag hämtade Malte idag så kom två av lärarna på grannavdelningen fram till mig och tackade för den färgglada hatten. Malte har nämligen ett otroligt spring i benen och med den skrikiga oreangea färgen så blev uppgiften att hålla koll på honom aningens lättare. De önskade också att om jag ramlar över en hatt med en saftblandare fäst ovanpå så ska jag inte tveka att köpa den. Allt för att göra honom så tydlig på gården som det bara går!

Känns skönt att Malte håller dem på tårna!

Att leka med de stora barnen har alltid intresserat Malte. Han har alltid sprungit efter dem och inte nöjt sig med att bara titta på utan vill gärna vara mitt i deras lek. Min iakttagelse bekräftas också av pedagogerna på förskolan som gång på gång påpekar att Malte alltid kan hittas bland de stora barnen på gården. Det tycker jag är roligt, men hoppas att det är något han har växt ifrån när han är tretton…

När jag kommer och hämtar Malte på eftermiddagen så är de utomhus (de är bara inne när det är dags för lunch och vila, mellanmålen äts ute) och då är det så roligt att gå över den stora gården och leta upp min lille prins. De andra barnen ropar efter mig och undrar vem det är som jag ska hämta. När jag svarar Malte så vet de precis och pekar ut något ställe som de tror att han håller till på. Det finns en liten flicka i femårsåldern, som vi för övrigt bor granne med, som varje dag ska berätta för mig att hon tycker att Malte är så gullig och att hon gärna vill leka med honom någon eftermiddag. Idag var det en annan lite äldre tjej från en annan avdelning som högt ropade hej då Malte till oss när vi gick mot grinden, och i förra veckan var det ett par andra barn, också från en annan avdelning, som sa till mig att de tycker att Malte är skojig men att han brukar ta deras bollar.

Jag kan med andra ord konstatera att Maltes nätverkande på gården har givit resultat. De vet vem han är! Här kommer Malte, se upp!

Dagens upphov till glädje: gröna tuschpennor

Mina föräldrar hann inte ens vara hemma i mer än ett dygn innan jag satte dem i arbete. En piggelin inhandlades, sattes i Maltes hand och mamma fick en sax och en kam så var det bara att köra. Sommarklippning! Han har inte något hår att skruva när han dricker ur nappflaskan längre, men jag gissar att han klarar sig.

Fin blev han i alla fall!