Ljuset

Jag är så tacksam att vi ställde tillbaka klockan en timme i helgen. Inte bara för att man fick en bonustimme bara sådär, utan för att jag slipper gå till tunnelbanan på morgonen i ett totalt mörker. Det är så deppigt. Imorse gick jag hemifrån 06.55. Solen tittade fram, himlen var klarblå och en man sprang sin joggingrunda på Hammarby IP. Kan man få en bättre start? Bussen gick i tid också!

Badrummet är färdigt!

Äntligen! Allt är klart! Jag har plockat in alla handdukar och alla sängkläder i skåpen där de ska vara, jag har flyttat in tandborstarna från diskhon i köket och jag har satt igång en fjärde tvätt efter nästan tre veckors väntande. Jag har dammsugit och moppat lägenheten. Ja man skulle kunna säga att jag har fått komma till ro.

Jag måste lufta lite

Jag blir så upprörd att jag måste lufta lite här på bloggen.

För en massa herrans år sedan skrev min morfar och hans fru ett testamente där det stod att ingen av dem fick sälja deras gemensamma hus efter att någon av dem hade dött. Huset skulle testamenteras till oss fem barnbarn. Frun dog för 21 år sedan och idag vill morfar sälja huset då han inte ens har bott i det på många år. Nu vill han att vi barnbarn, som inte har någon relation till honom alls, ska skriva på ett kontrakt där vi tillåter honom att sälja det. Denna husaffär kulminerade i att jag fick post av min morfar fylld med fotografier och helt osammanhängande brev där han på något skevt sätt försökte svartmåla min mamma. Då valde vi tre syskon att avsluta detta och inte ens diskutera att skriva på. Det var uteslutet.

Detta var för några veckor sedan och jag trodde att det här var överspelat efter att jag i ett långt mail gjort detta klart för mina kusiner som har stått för all kontakt och kommunikation med min morfar, eftersom han inte har behagat att höra av sig. Idag  ringer en jurist upp mig och undrar om jag vill skriva på. Nej har jag ju sagt klart och tydligt. Jag är så trött på den här affären nu. Om det är så viktigt för honom att sälja huset kan han väl ringa mig själv. Svaret från min sida bli det samma men ändå.

Varför skulle jag vilja hjälpa honom med det här när han aldrig har spelat något större roll i mitt liv? Jag förstår inte alls hur han kan tro det. Han får skylla sig själv att han skrev ett så dumt testamente. Jag har aldrig bett om en femtedels ruckel i Ljusne. Han får lösa sina egna problem.

Resultatet

Jag kom på att jag faktiskt glömde att lägga upp bilderna på vårt fantastiska hallgolv. Jag gissar att ni med stor spänning sitter och bara väntar på att jag ska lägga upp dem, så här kommer de.

Typiskt

Mobilens väckarklocka började surra som vanligt klockan 05.46 imorse och jag kände mig tröttare än vanligt. Jag snoozade en gång och låg och funderade på om jag möjligtvis ändå skulle hinna till jobbet i tid om jag tog en eller ett par bussar senare. Medan jag ligger där och tänker kommer jag på att , hallå, jag kanske inte har ställt om tiden i telefonen. Jag få lov att kliva upp ur min varma gosiga säng för att kolla på en annan klocka. Mycket riktigt. Klockan är 04.46. Så det är bara att lägga mig igen, men den här extra timmen gav mig ingenting. Jag är fortfarande trött.

Blä

Det här med att renovera hall var inte roligt. Sånt man inte tänker på när man ska renovera är att det alltid dyker upp en massa småproblem som verkligen ställer till det. I vårt fall är det alla socklar i hallen som sticker ut åt alla håll. Att hitta övergångslister som passar är ett helvete kan jag meddela alla som har en renovering framför sig. Som tröst blev det en ännu en pizza till middag, denna gång hemmagjord.

Jag ser slutet

Japp, nu är fogen lagd och oj vad bra vi är på att lägga golv. Nu får J jobba lite också så vi ska iväg till Fredells för att köpa socklar vilka han ska få äran att sätta fast. Jag ser verkligen fram emot slutet av den här veckan då jag bara utgår ifrån att det är slut på att leva på en byggarbetsplats. Jag har tröttnat nu. Riktigt ordentligt. Hade gärna hängt med mina föräldrar på flyget imorse kan jag säga.

Jobbiga grejer

Det här med att lägga klinker i hallen blev ett jobbigare projekt än jag hade trott. Jag har ju lagt klinker förut, och jag minns det som jobbigt, men jag minns inte att jag var helt ledbruten efteråt. Som jag känner mig idag.

Idag satte vi alltså tidigt igång med att blanda fix. Vi upptäckte att det snabbtorkande fixet vi hade köpt inte alls var speciellt lättjobbat så efter att vi ahde lagt ut några plattor begav vi oss till Bygg Ole för att köpa nytt fix med ett dygns torktid. Mycket lättare. Nu är golvet utlagt men vi måste vänta tills imorgon för att foga. Mina händer är förstörda. Min rygg skriker och baksidan av låren har aldrig förr känt sådan smärta.

Vi gjorde slag i saken

Efter det förra inlägget satte jag igång med att riva plast i hallen. Jag ville lägga hallgolv. Efter en massa krångel med socklar och sånt, och rådgivande samtal med min mor begav vi oss iväg för att köpa en kakelkap.

Väl hemma började vi riva plastmatta och fy fan vilket jävla jobb det var!! Jag kommer aldrig göra om det kan jag säga. Mattan satt som berget vilket innebär att jag kommer ha vattenblåsor på mina tummar imorgon. Just de förutsättningar jag behöver när jag ska lägga klinker… Nu ska jag måla på lite primer som tydligen binder dammet och är mycket viktig enligt mina små byggelever. De uppmanade mig att absolut inte strunta i det momentet trots att det är tråkigt. De blir noggranna hantverkare de där.

Menååååh!

Kom hem och förväntade mig att få kliva in i ett helt färdigt badrum. Tänkte tom att jag kanske skulle få kunna sätta igång en tvättmaskin. Vad möts jag av? En fortfarande inplastad hall! Det enda som hade gjorts idag var röreriet! Tvättmaskinen är ställd på plats men inte ikopplad. Torktumlaren och det skåp som ska sättas ovanpå står fortfarande kvar i vardagsrummet. Elen är ännu inte dragen så man kan inte tända ens. Besvikelsen är stor. Vi som skulle klinka hallgolv!