Färdigarbetad.

För det här veckan åtminstone. Fast det är ju svårt att hålla sig ifrån den där mailboxen i telefonen…

Vi har min pappa i stan den här helgen så han har fått äran att hämta Malte från förskolan idag. Malte har pratat om det under hela veckan och det första han sa när han vaknade imorse var att idag är det fredag, då ska pappous hämta mig! Han har haft en period nu där han varje morgon säger att han inte vill gå till förskolan men idag var den kommentaren som bortblåst. Han förstod logiken i att han ju inte kan bli hämtad av pappous om han inte är på plats för att bli hämtad! 🙂

Fredagsmyskakan är inköpt, den nämnde Malte imorse också så det är bäst för mig att inte glömma sådana viktigheter.

20120921-155046.jpg
Jag föreslog att han skulle ta på sig mössa idag på morgonen. Han drog fram den varmaste han kunde hitta. De syns inte så väl men han har tjocka svarta vintervantar på sig också – orka ta den konflikten liksom! 🙂

Långa skuggor.

20120920-074854.jpg

Solen ligger lågt på himlen nu för tiden och väntar länge med att sakta värma upp. Luften är frisk på morgnarna, om man ska ta till positivt laddade ord. Att säga att det är svinkallt kan ju upplevas som bittert…

Jag är en sån som innerst inne faktiskt gillar hösten. Jag gillar alla årstider och ser dem nästan som en nystart. Hösten är ju dessutom så vacker med en klarblå himmel mot de röda löven i träden. En fin dag vill säga. En trist grå höstdag är rena döden och gör att man bara vill krypa ner under täcket igen. Den där sängen är för övrigt min bästa vän just nu. De mörka morgnarna gör det så mycket svårare att lämna den när mobilen väcker mig, och de mörka kvällarna bjuder in till sänggång tidigare än vanligt. Mycket bra då jag faktiskt känner mig utvilad! Ge mig en kopp kaffe och jag är snart Alex igen!

20120920-075542.jpg

En vanlig lördagsmiddag i Björknäs.

Ja jag vill gärna tro att Sofia&Johnny äter så här härliga middagar varje helg, den här lördagen bara råkade vi vara med. Det är liksom illusionen jag har. Sofia bjöd på en fyrarättersmeny som hade gjort vem som helst imponerad och härligt mätt. Den första av de båda huvudrätterna var en variant på den tartar som hon har bjudit på ett par tre gånger förut och Sofia får gärna fortsätta med det för den är så himla god! Tidigare har den varit gjort på tonfisk, i lördags hade hon hackat ihop lax och pilgrimsmusslor. Så otroligt gott! Nästa förrätt var också en sån där som i all sin enkelhet ligger så bra och smakar så bra på tungan – carpaccio på oxfilé och massor av tjockt hyvlad parmesan. Det tackar man inte nej till.

Det var nääästan så att man hade kunnat känns sig lite halvmätt efter de två förrätterna men det ville jag liksom inte tänka på eftersom jag visste vad som skulle serveras som huvudrätt – kräftsoppa gjord på skalen från den senaste kräftskivan och så rikligt med grädde på det. Jättegott! Till och med Malte tog sig några skedar av den smakrika rätten. Till detta ställdes en korg med vitlöksbröd, hemgjort förstås, fram. Åh jag hade kunnat äta mig mätt bara på det.


Om blickar hade dödat hade vi alla varit barnlösa idag! 🙂

Det spelar ingen roll hur mätt jag är, there is always room for dessert! När jag fick creme bruléen ställd framför mig så bad jag därför om att få tre till på ett bräde (det ÄR ju så gott!) men när jag väl hade ätit upp denna lilla godbit så hade ingenting mer fått plats i min mage. Det var fullt.

Om vi lämnar maten för en stund och koncentrerar oss på barnen. Det är svårt att inte göra det när det här gänget är i närheten. De märks liksom. De är raka motsatsen till low key och jag fullkomligt älskar det! De är barn så som barn i min värld ska vara. Full fart framåt hela tiden. Högljudda. Ganska ego. Speedade. Och genomsnälla.

Kvällen avslutades med inte ett utan två parti När och fjärran. Sofia&Johnny mot mig&J. Jag kan väl inte säga att det helt berodde på mig men vi briljerade och vann med råge båda gångerna. Frågan är nu om de vågar sig på en rematch och riskera nederlag igen…

Bättre igår.

Allt var bättre igår. Idag har jag haft ont i magen hela dagen och då är allt dåligt. Jag vaknade till och med i natt av att jag hade ont och ungefär så har det fortsatt under hela dagen. Min tur till Sickla för höstshopping åt den lille fick ställas in men den planerade drop-in-tiden hos frisören kunde jag inte längre skjuta på utan det fick bli en kortis till Tyresö. Ett dyrt frisörbesök eftersom en p-bot fick bakas in i priset! 🙂

Gårdagen var desto bättre! Jag påbörjade dagen med ett CoreSpinn-pass. När jag kom hem möttes jag av en J som bytte fasadlampor och en Malte som tränade cykelkonster på altanen.

20120916-200055.jpg

Jag passade på att utnyttja det fina vädret och bytte ut planteringarna i krukorna – ljung i höstig lila färg. Dessutom petade jag in några stenpartiväxter i muren vid uppfarten. Tar de sig så tar de sig, om inte så har jag bara investerat 150 kronor och 20 minuter i det hela. Det kan jag väl tåla. Dessutom plockade vi undan för hösten. Maltes barnpool fick tacka för sig och hamnade i soporna, alla leksaker fick plockas undan för vintervila och vattenslangen ställdes in i förrådet – ett säkert tecken på att den nu officiellt är höst.

Kvällen bjöd på middag hos Sofia&Johnny men det mina vänner får bli ett inlägg för morgondagen. Nu ska jag ta och gå och lägga mig och min ömma mage.

Någon gång måste väl vara den första.

20120916-134755.jpg

Min allra första parkeringsbot. Tyresö centrum. Bara för att jag hade glömt att snurra på den där parkeringssnurran i framrutan.

Finns det några regler för hur många snurror man får ha på instrumentbrädan? Jag tänker att man skulle kunna ha fyra stycken liggandes som redan är framsnurrade på var tredje timme. Då täcker man in hela dygnet och riskerar inte att glömma. Är det förbjudet?

Att driva på.

20120914-174809.jpg

Det tycker jag är jättesvårt. Jag har ju bestämt mig för att springa Friskisloppet den 6 oktober och då måste jag också träna lite inför det. Även om jag inte har några ambitioner att slå några tider så vill jag känna att jag har gjort mitt bästa. Det svåraste för mig är dock att göra just det för vid minsta lilla motstånd så bromsar jag mig själv. Är jag inte tillräckligt motiverad kanske? Det kanske är det det beror på.

I samma sekund som J klev innanför dörren efter jobbet gav jag mig ut för en springtur. Min största utmaning är att fortsätta springa när jag tycker att det börjar bli tungt. Det är ju så mycket lättare att bara sakta ner och gå istället då. Dagens tur blev dryga fyra kilometer och den kändes tung precis hela vägen och det var svårt att pressa mig själv. Men jag får ändå lov att ge mig själv en dunk i ryggen att jag ens tog mig ut!

Snart är fredagskycklingen redo att plockas ur ugnen – då är det fredagskväll på riktigt!

Svar på fråga.

Jag har fått en fråga från en trogen läsare som jag tänkte att jag skulle svara på. Det funderas tydligen över vilken hand jag har mina ringar på och att det kanske är en cypriotisk grej att jag växlar mellan höger och vänster ringfinger. Svaret är att mina ringar alltid sitter på vänster hand, däremot kan de se ut som att de ibland sitter på höger när man tittar på bilder på bloggen. Det kan bero på att jag ibland har tagit en bild i spegeln eller med macen, då hamnar de fel.

Du kan med andra ord vara lugn, ringarna sitter där de ska! 🙂

Den stora gröt-comebacken!

Nu är hösten och kylan här och med det också grötsuget på morgonen. Havregrynen och moset är inköpt och fraktat till jobbet, nu blir det ordentliga frukostar i lugn och ro vid skrivbordet.

I övrigt tycker jag att hösten hittills bara har visat sig från sin allra bästa sida. Sol och blå himmel, friska vindar och ganska torrt. Det är nästan så att jag ser fram emot helgen då vi behöver pyssla med det sista utomhus hemma. Som t ex att byta fasadbelysning och skruva upp ett litet tak över ytterdörren. Ja sådant man gör.

En hamster.

20120912-211420.jpg

Han samlar dem visserligen inte i kinderna men väl i fickorna. Detta var vad som fiskades upp ur byxfickorna när J och Malte kom hem från förskolan. Hur fick han plats med allihop? Utan att det syntes? Det här är för övrigt bara dagens skörd, han har alltid med sig grejer hem som han får lägga i en liten fin hög utanför ytterdörren. Det blir mycket pinnar och kvistar – vi jobbar på nästa års majbrasa redan nu.