Feberfrossa.

Jorå, det har jag lidit av idag. Fasen vad oskönt. Jag vaknade imorse och kände direkt att allt inte var helt ok, livet kändes liksom tungt, och sen bara eskalerade det från det. Det kan bero på de två värktabletterna jag har i kroppen men jag tror att jag redan har passerat kulmen och att jag nu är på väg att bli bättre. I better be för jag har ju middagsdejt med två sköna bönor imorgon! Inatt sover jag i bäddsoffan för att försäkra mig om att jag får en hel natts sömn, det kommer göra susen (dessa satsradningar…) Jag siktar på ett feberfritt dygn innan mina smaklökar får festa loss på tapas!

20140212-213143.jpg

Den här killen alltså! Jag måste bara skriva att han är en sån skön unge. Mjo, lite svårsövd om kvällarna är han lite för ofta för min smak, men i övrigt så är han grym. Sockersöt och ler så att man smälter, hur febrig och trött man än är. Låt det vara så här för alltid!

Här borta händer inte mycket.

20140210-203733.jpg

Här parkeras barnen framför tv:n när det ska lagas mat. Ack och ve vilken lat mamma! Eller bara en smart överlevare. 😉

Här borta händer inte så mycket just nu. Vardagen liksom lunkar på. Helgen innehöll middagsbesök av Kaj och Maria som, precis som vi föräldrar, fick tuppjuck på en alldeles för hypad Malte. Munnen och fötterna gick i ett och hade jag kunnat hade jag också gått härifrån när de gjorde det. Ibland finns det verkligen ingen hejd på honom, han bara måste få ur sig det där galna. Blir ofta så när det är många vuxna på plats.

I övrigt har jag mest varit lycklig över att tomten numera är snöfri. Fy fasen vad härligt! Idag fick jag vårkänslor och jag vågar släppa efter för dem för nej, i år tror jag inte på några bakslag. Kanske kanske snöar det lite till men det kommer isf smälta undan illa kvickt och rätt som det är sitter jag där i en altanmöbel i solen.

Den här veckan bjuder på ett par skivstångspass, lite spinning, en tjejdejt med Stina och Anna (för ni har väl inte glömt det flickor?) och fotbollsskola för första gången för min del på lördag. Lite lagom med andra ord!

Något att se fram emot.

Planen har hela tiden varit att jag skulle ta med mig barnen ner till Cypern i vår men så länge ingenting är bokat så är det ju inte mer än så – inte mer än en plan. Nu när biljetterna är bokade så är resan något väldigt konkret och längtan efter att åka blev plötsligt så mycket större. Om två månader åker vi ner för att tillbringa tre veckor tillsammans med mina föräldrar i Paralimni och det ska bli så sjukt härligt! Pricken över i:et är att vi får med oss J ner under den första veckan också så vi får till lite solig familjesemester när vi är där.

Senast J var på Cypern var under jul och nyår 09/10 och sist jag själv var där med Malte var i oktober 2010 då vi åkte ner med lillasyster Vickan. Efter det har jag och J åkt till Kreta på bröllopsresa, utöver det har vi hållit oss hemma. Villaägare som vi är har utlandsresor inte känts lika viktiga, vi har ju en härlig altan att hänga på (det här resonemanget hade jag aldrig förstått innan vi flyttade hit) och dessutom så har vi inte känt att Malte behöver resa iväg. Jag vet att jag trippar på minerad mark här men personligen så ser jag inte att en två-treåring får ut så mycket av en semesterresa faktiskt. Jag tror helt enkelt inte att de får några minnen eller erfarenheter för livet så att säga, med det inte sagt att de inte har en kul resa. Det jag vill ha sagt är väl att de kan ha det precis lika kul att åka på en utflykt till badhuset. Typ. Att släpa iväg Malte till andra sidan jordklotet på en lång lång flygresa finns inte på kartan i min värld, jag har knappt återhämtat mig från vår resa till Thailand 2007! 🙂 Vi är ju alla olika och hade jag själv haft en stor längtan efter att resa iväg så hade jag givetvis släpat med mig Malte men nu har jag ju inte haft det. Jag är en hemmakatt på många vis.

Nu är det ändå dags att ta oss ner till Cypern! After all, det är ju faktiskt landet där typ hela min släkt bor och de vill ju träffa Malte och framförallt Anton som de än så länge bara sett på bild. Packningslistan är självklart redan påfylld med allt möjligt men jag känner mig ändå ganska cool, allt som eventuellt glöms kvar här hemma finns ju att köpa på plats. Än så länge har jag inte fyllt på min ”att-göra-på-Cyper-lista” alls men ett par saker kommer klottras ner på listan. Jag vill ha en chokladtårta från Liotati, jag vill äta äkta cypriotisk gyros (notera, det är inte samma sak som i Grekland!) och jag vill ha åtminstone en heldag på en strand i Ayia Napa, som en äkta turist, med J minus barn. Man får ju passa på när det finns live-in-barnvakter!

Lägger in några bilder från vår resa 2010 med Vickan. 

Ett återbesök i Forum Nacka.

2008 hände något väldigt speciellt. Då tog jag min lärarexamen och kunde avsluta min åttaåriga anställning på Coop i Forum Nacka. Eller Nacka Forum som jag kallade det, det tror jag alla nackabor gör faktiskt. Det var stort att säga upp sig, jag hade ju på sätt och vis växt upp i den där gallerian. Jag var arton när jag klev in och 26 när jag gick därifrån. Jag gick från ungdom till vuxen. Åtminstone ung vuxen. De där åren gick fort och så här i backspegeln så hade jag faktiskt riktigt kul på jobbet. Annars hade jag ju aldrig stått ut. Jag stod mest i kondis/kundtjänst/post och hade nästan alltid arbetskamrater som jag tyckte om. Eftersom jag stod i ”fönstret ut till gallerian” så lärde jag också känna en hel del som jobbade i butikerna runtomkring. Mycket unga människor. Jag kan säga att de årliga forumfesterna, de där alla butiker hade gemensam fest nere i vad som nu är food courten utanför H&M, var galet roliga!

Men det är som sagt några år sedan nu. Jag slutade i Forum strax innan invigningen av den ”nya” delen och idag finns inte ens mitt gamla Coop kvar. De fick stänga igen i somras efter tuffa år med tokhöga lokalhyror. Själv hade jag inte varit där på säkert ett par år men idag åkte jag dit för att luncha med Dina. Det är verkligen inte ett centrum i min smak. För stort! Men goda chevremackor på Coffeehouse hade de i alla fall!

20140203-222250.jpg

Det här är en kvinna som jag tror i smyg längtar efter barnbarn. Hennes barn är visserligen fortfarande för unga men om det liksom bara skulle råka bli så så skulle hon gosa ihjäl den lilla bebisen. Det tror jag ;).

Födelsedagsfirande!

Så här såg det ut mest hela dagen igår efter att Sofia och tjejerna hade kommit ut för lite födelsedagsmiddag hos oss. Sofia slavade i köket. Fast jag gav henne lite kaffepaus och mousserande vin-paus, det gjorde jag faktiskt. Hon behövde det, det var en redig meny.


Med sig hade Sofia gåstolen som Nathalie hade som liten. Än så länge är Anton för liten men om ett tag kommer han svischa omkring med den här och vi kommer stå och svära över våra socklar. Men Anton kommer älska det!

Då vi ville äta vår middag i lugn och ro fick barnen äta sin middag före oss. Vi brukar göra så när vi äter något utöver det vanliga, det är så mycket skönare vid marbordet då och barnen uppskattar det nog ännu mer då de ändå vill upp på övervåningen och leka så fort som möjligt. De serverades köttbullar och makaroner vilket kan tyckas vara lite påvert i sammanhanget men hallå, det är ju liksom typ det bästa de vet ju. Efter att de ätit upp fick de ledtrådar av Sofia för att kunna hitta den gömda skatten aka lördagsgodiset. Nämnas ska att de här barnen är kassa på att leta. Instruktionen var lila och under randigt (på den lila schäslongen ligger en randig kudde) men det var överkurs för dem. Stackars barn, hur ska det gå?


Lila och under randigt. Hur svårt kan det vara?! 🙂

Barnen fick vara uppe långt efter vanlig läggtid men när vi vuxna tyckte att vi var förtjänta lite lugn tid framför TV:n så fick de små ge upp för kvällen och gå och lägga sig. Vissa tog instruktionen här bättre än andra. 🙂

Och så menyn då! Vad bjöds på faten? Både jag och Sofia gillar när det är mycket olika saker som får hamna i magen men den här gången undrar jag om vi inte tog i lite för mycket. Jag var så galet mätt när vi väl var klara. Chipsen och godiset stod orört i skåpet när vi gick och lade oss och det säger oerhört mycket med tanke på att jag oftast inte har ett stop. Jag har liksom ingen botten kan man väl säga…

Temat var Jorden runt med stopp i Asien och Europa. Vi får köra Afrika och Amerika en annan gång.


Vårrullar fyllda med grönsaker och räkor. Doppades i sweet chilisås, yum!

En av Sofias allra bästa rätter, jag tröttnar aldrig! Tonfisktartar i en soyasås, de gifter sig perfekt med varandra.

Dags för Ryssland! Jag älskar soppa av alla dess slag, kul då att få testa borsjtj. Soppan i sig hade kanske inte varit så speciell om det inte hade varit för klicken smetana i. Det gjorde liksom alltihop, den kombon!

Mer Ryssland. Blinier! Jag hade aldrig ätit det förut så jag blev förvånad över att det påminde så mycket om langos 🙂
Vi avslutade i favoritlandet numero uno när det handlar om mat. Italien. Ricotta- och spenatfylld ravioli med champinjoner och kantareller samt lite caprese och carpaccio med lövbiff. Det är fasen oslagbart.

20140202-221320.jpg
Självklart bjöds det på efterrätt också. Egenkomponerad fryst cheesecake med nutellaswirl. Faktiskt sjukt gott! Fotades dock inte. När bara jag och Sofia var kvar uppe dukades den lilla modesta ostbrickan fram. Inga speciella ostar egentligen, finns en cambozola och en gorgonzola med så är jag helnöjd!

När klockan närmade sig midnatt tackade jag för mig. Jag hade inte varit uppe så länge sedan nyår så jag var trött! 🙂 När jag klev upp på morgonen stod frukosten framdukad på morgonen. Det är synd att jag inte har mer pengar på banken alltså. Hade jag det hade jag anställt Sofia som mitt hembiträde. Vad trevligt det skulle vara!Vilka fikapauser vi skulle ha!

Det var inte menat att jag skulle träna idag.

20140201-105833.jpg

Jag hade bokat mitt skivstångspass i god tid. Givetvis. Hade en plats. Och så igår, på självaste födelsedagen, så satt Malte och joxade med min telefon och vips så var jag avbokad :(. Svordomarna som kom ur min mun! Jag fick boka igen men fick då en reservplats. Under kvällen bumpades jag upp närmare och närmare en plats i takt med att folket drack vin och började ångra att de skulle upp och träna på lördagsmorgonen, men bättre än en första reserv blev det inte.

Jag höll mig ändå till planen och tog på träningskläderna på morgonen och gick ner till bussen i hopp om att få en drop-in-plats. Tack vare bollskolan så är det en del logistik kring vår lördagsförmiddag vilket innebär att jag måste åka kommunalt till Friskis. När jag står där och väntar på bussen känner jag fjärrkontrollen till garageporten i fickan – utan den kan inte J ta sig iväg till bollskolan! Jag svär över min ständigt återkommande klantighet och börjar gå tillbaka samtidigt som jag argt försöker förlika mig med att det inte blir mitt absoluta favoritpass idag. Halvvägs tillbaka inser jag ju att han ju inte alls behöver fjärren. Han kan ju för bövelen trycka på knappen i taket för att öppna och stänga porten! Doh! Jag springer tillbaka till busshållplatsen, glad över att jag ändå får träna!

När jag står där och väntar på bussen igen så tänker jag att jag ska ta fjärren och lägga ner den i min portmonnä (jo, jag har en sån) så att jag har koll på var den är. Då är fickan tom! Fjärrkontrollen är borta! Frenetiskt känner jag i alla fickor, både två och tre gånger, men jag får till slut inse att den måste ramlat ur när jag sprang tillbaka till hållplatsen. Precis då kommer bussen som jag får vinka förbi :(.

Inte nog med att jag nu är så jäkla sur över att jag inte kommer hinna träna – jag har också ont i magen över att jag kanske inte kommer hitta fjärren. Jag går sakta tillbaka och hittar den tack och lov i snön. Men då är det ju för sent.

Det var min morgon det! Katastrof! Men jag är övertygad om att dagen avslutas på bättre sätt. Idag kommer Sofia och tjejerna över och äter middag. Det blir lite pyjamasparty över det hela då de sen sover över. Malte är heltaggad, jag med! Den här lördagen kan ju bara bli bättre!

20140201-111623.jpg