Äntligen lite lek!

IMG_4546.JPGIMG_4550.JPG

Det har lekts alldeles för lite det här jullovet, det tycker jag nog. Trots det har Malte faktiskt inte tjatat om enskilda kompisar utan han har mer pratat om förskolan. Han har saknat den men helt ärligt är det nog jag som har saknat den mest. Jag har dragits med ett dåligt samvete över att vi har tagit det så lugnt de här dagarna, att han inte har fått leka loss, men vi har ju gjort andra saker så samtidigt som Malte kanske inte har lekt så mycket med jämnåriga så verkar han inte ha lidit av tristess alltför mycket. Lite lagom bara. Och det dåliga samvetet är väl ständigt närvarande hos föräldrar när jag tänker efter…

Hur som helst, idag fick vi iaf till en lekdejt hos Linda&Tyra&Folke. Medan Anton sov ute på altanen och de stora barnen (nu räknas Folke nästan 3 år in i den gruppen) lekte så hann jag och Linda avhandla det kommande skolvalet för våra femåringar. Det är det det mesta handlar om just nu, iaf för mig som är ledig och har för mycket tid att ägna mig åt sådant. Vi är egentligen klara över vårt val av skola men det är ändå intressant att höra vad andra tänker. Något som väger väldigt tungt för oss, och för de flesta som det verkar, är att Malte ska kunna gå/cykla till skolan själv när han är gammal nog. Att kunna promenera hem med  kompisar efter skolan när det är dags för det. Får vi inte höra något riktigt riktigt dåligt om ”vår” skola som liksom avgör saken så kommer vi alltså att välja den skola som ligger närmast.

När Anton vaknade blev det lite mer livat. Det blir liksom det när man går hem till någon som inte har en trappgrind :). Men han lugnade ner sig när han upptäckte att det fanns mängder och åter mängder av leksaker att ägna sig åt på nedervåningen. Skönt att kunna sitta still och slippa jaga efter, speciellt när man har en lussekatt och tre (jo jag tror att det landade på tre) kanelbullar i magen. Det där med att hålla igen när det ligger på fat framför mig, det finns liksom inte i mig. Inte överhuvudtaget.

Gjort mandelsmör. Nu då?

IMG_4561.JPG

Trots att jag inte själv är ett hälsofreak på något vis så har jag självklart inte lyckats undgå alla dessa ”trendiga” livsmedel och måltider som dykt upp de senaste åren. Det är bara att slå upp första bästa blogg så blir man överöst. Heck, till och med här kommer ju ett inlägg!

För typ fem sex år sedan åt alla kvarg med Fun light till frukost och mellanmål. För några år sedan skulle alla äta bananpannkaka eller mugcake och förra året hade alla en burk chiagröt i kylen över natten. Jodå, även jag. Vad som blir 2015 års hälsotrend när det gäller ätbart har jag ingen aning om men nu har jag iaf gjort mig en egen burk mandelsmör. Det gillar ni alla clean eatare där ute va? Jag är kanske sist på bollen för jag har inte ätit det tidigare men nu när jag har förstått att det är galet enkelt att göra själv i matberedaren så måste jag ju testa.

En påse mandlar rostades i ugnen i tio minuter. Kanske borde ha skållat dem innan för smöret blev mörkare än i köpesmör men anyway. Sen hackade och hackade och hackade jag dem i en matberedare tills alla oljor trängde fram och gjorde det till ett smör. I med salt och poff ner i en burk.

Men nu då? Vad gör jag nu? Hur äter jag det här smöret? På en macka? Varför ska jag äta mandelsmör istället för bregott? Så många frågor. Att göra mandelsmör kanske inte var så genomtänkt ändå.

Julen utstädad och frysen påfylld.

IMG_4387 IMG_4388

Japp, i förrgår fick jag ett ryck och plockade bort allt som har med julen att göra. I år hade jag egentligen lätt kunnat låta allt stå kvar för själva julkänslan har inte riktigt lämnat mig, men de här sista dagarna så började Anton helt plötsligt intressera sig för allt julgranspynt och då började jag intressera mig för att packa ner allt i jullådorna. Adventsljusstakarna rök också vilket känns lite trist, hallen på övervåningen blev så mycket trevligare med dem i fönstren. Det enda som är kvar är att bära ut den numera nakna granen…

Under julen har jag sett till att äta ur frysen så nu ekar den tomt. Skönt att få börja om på noll! Jag älskar spagetti och köttfärssås (skulle lätt kunna äta det åtminstone fyra dagar i veckan) så jag ser alltid till att det finns några köttfärssåsmiddagar i frysen. Idag fylldes det lilla förrådet på = lugn i själen. Gott att äta ”vanlig” mat som inte är julmat… Jag har ett redigt craving på sushi idag och fredagens besök på Tabbouli med Carro&Kajsa gav mig ett sug på ännu mer libanesiskt. Mat alltså. Mat!

IMG_4537.JPGIMG_4533.JPG
Jag bakade de här solrosfrallorna till soppan igår. Väldigt goda, lite i sötaste laget kanske, men jag gillar att ha dem i frysen! 🙂

Nya (kvantitativa) mål.

IMG_4521
Nyårspimpad spinncykel.

Man ska ju ha ha ett tydligt mätbart mål med sin träning. Säger de som kan det där. Och det har jag ju på sätt och vis men det är inte ett där jag vill väga x antal kilo, springa så långt så snabbt eller orka så många reps med så många kilon på stången. Så engagerad i min träning är jag inte och en önskan om alla saker ovan är ju inte alls samma sak som ett mål. Jag vill bara att träningen ska bli av. Tränar jag regelbundet och någorlunda varierat (Friskis bestämmer hur varierat…) så håller jag mig frisk, stark och på gott humör.

En liten oansenlig app hjälper mig jättemycket när det gäller att träningen ska bli av. Det är väldigt sällan jag behöver tvinga mig själv att ta mig iväg men Training Goal hjälper mig att hålla koll på att antalet pass i veckan blir det jag har bestämt mig för. Annars är det lätt hänt att jag tar en för många vilodagar här och där. I somras satte jag målet att genomföra 90 pass under perioden augusti till och med december. Jag trodde att jag skulle fixa det med god marginal men då hade jag inte räknat in att jag skulle åka på både feber och förkylning under perioden. Mitt nittionde pass klarade jag på den allra sista dagen, jag rundade av med nyårsspinn!

IMG_4526
Stjärnregn över appen när jag fixat mitt mål! Pampigt värre!
IMG_4525
Jag bjussar på den här hemska bilden på mig själv, bara för att jag var så glad! Och ja, jag hade hatten på hela spinnpasset och ja, den kliade lite i hårbotten men det var det värt. Är det nyår så är det!

Självklart har jag satt upp nya mål för 2015. Ett är att jag ska klara 200 pass under hela året och ett är att 70 av dem ska genomföras innan jag börjar jobba. Det kommer bli en utmaning, att ha en träningsrutin samtidigt som jag ska jobba och ha två barn blir ju faktiskt något nytt för mig!

Lunk.

IMG_4358

Det går trögt här borta. Inte mycket händer. Mina föräldrar var här för ett par dagar sedan för att sy en sista grej till hemmabion och igår var farmor Jeanette här och lekte med Malte. De här besöken är räddningen just nu för mer än så händer inte. Visst, jag skulle (motvilligt) kunna packa in barnen i bilen och åka till exempelvis parken vid centrum och leka lite men Malte verkar själv inte ha lust med det. Han vill gå till förskolan, till sina kompisar. Nästa måndag, då smäller det. Då får han gå tillbaka, efter drygt tre veckors ledighet. Hur vi ska få resten av veckan att gå vet jag inte riktigt. Han har blivit lovad ett besök på simhallen imorgon, det lever han på just nu.

Själv är jag mest sugen på att gå tillbaka till gamla rutiner. Jullov i all ära, vardag är ändå bäst. Ingen protest. Men det hade jag ju inte tyckt om det inte fanns jullov förstås…

Nyårsafton 2014.

IMG_4223 IMG_4217Så här såg förmiddagen ut på förra årets sista dag. Jag hade kört 2014 års sista spinnpass och Malte satt och väntade och väntade på att Emelie och Nathalie skulle komma och leka.

Som brukligt firade vi in det nya året tillsammans med Sofia&Johnny&tjejerna. Den här gången firade vi hemma hos oss men det innebär inte att det var jag som stod för matlagningen. Nej, Sofia komponerade menyn och ställde sig sen i köket så fort hon kom ut till Tyresö. Hon hävdar att hon tycker om att laga mat så då hävdar jag att jag inte alls utnyttjar det.

Mitt enda önskemål när det gällde vad vi skulle äta var att jag för första gången i mitt liv skulle smaka ostron. Jag är ju nästan 33 år gammal, det var hög tid att prova. Och jo, jag tyckte att det var helt ok. Det var inte alls så att jag fick äckelkänslor men blev heller inte eld och lågor. Det var mer typ jaha, ok, det var det här som var ostron. Samma upplevelse hade jag när jag åt sushi för första gången för typ femton år sedan. Jag fattade inte grejen alls, men efter några veckor så kom cravingen. Och vi vet ju hur sushihistorien slutar. I love. Så kanske kanske blir ostron min grej även framåt. Jag åt fyra stycken, i tre olika ”utföranden”. En med tabasco, en med nån chilivinägerblandning och två med citron. Citron blev vinnaren. Jag ska nämna att Emelie åt ett också, hon är världens coolaste femåring i alla matkategorier.

IMG_4241 IMG_4249 IMG_4252 IMG_4253IMG_4236 IMG_4240

Sofia kom lite tidigare på dagen än övriga familjen för att förbereda maten. Vi gjorde också så att barnen fick äta före oss så kunde de springa upp och leka sen när det var vår tur. I vanliga fall är både jag och Sofia allergiska mot upplägget att barn äter först och föräldrar sen, det är viktigt att äta tillsammans som familj, men vid speciella tillfällen, t ex när kocken står i flera timmar och fixar, så känns det inte värt att äta tillsammans med ett gäng vilda barn som ska servas under tiden och som helst av allt bara vill gå och leka. Men de fick självklart samma varmrätt som oss, det hade varit orättvist annars!

Ni kanske noterar att det är aningens sparsmakat när det gäller dekoration på matbordet. Det beror på en viss ettåring som precis har upptäckt tjusningen med att klättra upp på bordet och röja runt. Det blev därför en något clean nyårsdukning i år…

IMG_4264 IMG_4294Barnen fick smälla party poppers efter maten. Mycket poppis!IMG_4303Sofia lagade maten. Hennes man skar upp brödet. I perfekta bitar ska tilläggas. 

Ja vad bjöds på tallrikarna? Här har jag fått lite assistans från Sofia för jag hade aldrig kunnat komma ihåg allt själv. Någon kom på den mindre briljanta idén att vi skulle betygsätta varje rätt och varje vin vilket resulterade i att det blev aningens dålig stämning vissa stunder… 😉
IMG_4301
Halstrade pilgrimsmusslor med soya, citrusmajonnäs och friterade ingefärschips.
IMG_4321
Hälleflundra med palsternackspuré, hummersabayonne och forellrom. Bäst av den varma maten tyckte jag! Jag gav en nia :).
IMG_4322
Oxfilé Rossini, Madeirasås, gåslever och svart tryffel.
IMG_4336
Cocospatfait med flamberad ananas, annanascoulis, mörk choklad och cocosflarn. Jag är visserligen svag för desserter rent generellt men det här var något utöver det vanliga. Kanske Sofias bästa hittills!

IMG_4329IMG_4341
Don’t leave me hangin’! Anton missar high fiven.

Jag överraskade min man och gäster med två tävlingar att förgylla kvällen med. Jo, jag använder ett så starkt ord som att förgylla då det var en succé. Åtminstone tyckte jag det och eftersom jag inte är en tävlingsmänniska whatsoever så passade det ju bra att jag var lekledare och de andra tävlande. Efter maten så inledde vi med en bildtävling där de fick lägga ut bilder på alla årets julklappar sedan1988 på en tidslinje. Mycket svårt! Här fick de som mest 6 poäng av 27. Själv hade jag varit körd, jag hade aldrig lyckats placera ut exempelvis bakmaskinen eller verktyg på rätt årtal.

Framåt elvatiden hade äntligen Anton somnat så då kunde vi ägna oss åt huvudtävlingen som jag gjort med hjälp av YouTube. En TV-seriequiz där de fick lyssna på 40 olika intron och komma på vilken serie det var och vilket år den började sändas. Svårare än man kan tro faktiskt. Det slutade iaf med att J vann alltihop så han fick bära chokladmedaljen resten av kvällen. Men det gjorde han inte :(.

IMG_4324

Helt plötsligt var det midnatt och det blev nästan lite stressigt den där sista minuten. Fram med champagneflaskan och Johnny sprang ut med sabeln i högsta hugg, redo att sabrera. Det brukar gå väldigt bra men just den här nyårsaftonen slutade det så här.

IMG_4344Vi är glada att det bara var flaska som rök och inte ett finger. 

Vi satt uppe i dryga timmen efter midnatt men jag var rejält mosig i skallen då. Otroligt trött och alldeles för mycket vin i relation till vattnet som jag nästan inte druckit något alls. Orutinerat. Och ännu mosigare var jag kvart över sju morgonen därpå då Anton deklarerade morgon. Fan. Det var bara att gå upp och gilla läget. Huvudvärken kom krypandes under morgontimmarna och när det var dags att äta upp den nyårsbrunch vi hade dukat upp så kände jag mig dessutom illamående. Ett par pannkakor och en nybakad scone åkte ner i magen sen fick det räcka för mig. Och jag som älskar brunch!!

Vi var alla sega på förmiddagen och låg mest i soffan och degade. Utom barnen förstås som lekte loss och sen protesterade högt när de insåg att de skulle behöva städa upp efter att ha röjt på övervåningen hela nyårskvällen. Stackars stackars barn. It’s a tough life. För att peta i mig lite energi så bestämde jag mig för att dela upp Vasilopitan som vi inte hade orkat äta upp kvällen innan. Att med huvudvärk räkna ut hur stora bitar jag skulle skära upp så att det skulle bli lika för alla var årets första stora utmaning men med hjälp av en linjal och beräkning av omkrets av kakan så fick jag till nio lika stora bitar (en varsin plus en till huset). Tyvärr åkte kniven rakt ner i det gömda myntet så själva överraskningsmomentet uteblev då jag kunde räkna ut att det var Malte som skulle få det. Lite synd, jag hade faktiskt velat att någon av tjejerna skulle ha fått det. Nu blir det Malte som har tur resten av året. Igen! 🙂

IMG_4237Där skymtar man myntet. Det gömmer man sen under ett rejält lager florsocker så ser man inte vem som fått det. Ja, om man inte måste köra kniven rakt genom det då…

IMG_4343