Första tanden!

Så här såg det ut i söndags. Anton satt och vickade sig tokig på din första lösa tand och vi trodde att den skulle släppa precis när som helst. Varje dag har jag efter förskolan alltså frågat om tanden suttit kvar, och varje dag har jag fått ett besviket jakande svar tillbaka. Och så ikväll, när jag och Anton satt på läktaren och tittade på Maltes innebandyträning, så försökte den lille att besvärat klämma i sig ett äpple med hjälp av kindtänderna. Men Anton, ska jag inte bara ta bort tanden åt dig då, frågade jag, och blev förvånad när jag fick en nick tillbaka. Sagt och gjort, den var bortdragen inom några sekunder. Det gick så fort att han knappt hann tänka, och lite oväntat såg det ut som att han tyckte att det var när han kände att det gjorde lite ont i såret som blev kvar i tandköttet. Men sen kom leendet. Den första tanden var äntligen tappad!

En helt perfekt dag för att tappa sin första tand faktiskt. Våren är ju på ingång så jag såg till att på den första fredagen hittills, faktiskt lämna skolan när min ramtid slutar, nämligen 13.40. Då J är på cykelresa på Mallorca hade jag bilen så väldigt snabbt kunde jag plocka upp barn för att äta glass i solen utanför Claras. Eller, bara ett barn, Malte ville stanna kvar på skolan och spela fotboll. Den lille kan man dock lita på, han tackar aldrig nej till fika. Klok kille. Väl hemma möttes vi av guldskatter i trädgården. Finns inget att klaga över en dag som denna mao!

Mello 2019!

Jag är uppvuxen i ett melloälskande hem men när man började kräma på med delfinaler i absurdum så tappade jag intresset. Det sammanföll väl med att jag flyttade hemifrån och hittade andra intressen så det finns säkert flera anledningar, men jag har några år som jag inte har koll på ordentligt. När Malte dock blev så stor att han började titta på Barnkanalen så började jag återigen titta på delfinalerna igen. Malte hade ju järnkoll på allt som hade med Melodifestivalen att göra då de små tittarna blev pumpade med inför-snack och intervjuer med artisterna. Så de senaste åren ägnas alltså alla lördagar i februari åt mello.

I helgen var det dags för final på Friends arena och för tredje året i rad så åkte vi och tittade på genrepet. Malte skulle egentligen hellre gå på finalen som går live på kvällen men jag har sagt nej till det. Dels är det så himla jobbigt att ta sig hem därifrån, dels så tror jag att upplevelsen av poängräkningen osv är bättre på TV. Ljudet är dessutom bättre hemma i vardagsrummet än i arenan så på detta sätt får man det bästa av två delar. Genrep med allt vad det innebär (den där arenan är mäktig alltså) och så mysigt soffhäng på kvällen.

Den här gången tog jag och Malte med oss J och Anton. En första gång för dem båda. Och på kvällen kom Kaj&Maria över för pizza och mello i soffan. Jag tror att vi alla var överens om att Lundvik är en vinnare vi kan stå bakom. Även om det inte funkar i Europa i maj så kan vi känna oss lugna i att vi skickade det bästa vi hade!