Det var den första september igår, hösten har officiellt gjort sitt inträde. Vi firade detta med att slå till med en kräftskiva. Eller – en matskiva med inslag av kräftor. Vi hade så mycket mat serverad att kräftorna nästan glömdes bort. Ja, inte av mig förstås som säkert åt mer än ett paket i ett svep, men de andra åt några stycken och ägnade sig sen åt att ge sig på den smått omöjliga uppgiften att tömma alla uppläggningsfat på mat. Och oj vad mycket mat det var!

Vi landade på åtta vuxna, en halvvuxen och fem små härliga barn. De sistnämnda var de som syntes och hördes mest. Jäklar i min lilla låda vad barn kan dra igång! Och uthålliga är de också! Alla barn fastnade inte ens på bild då de var upptagna med annat än att stå stilla.
Står snacks framdukat så vet man var man kan hitta Malte. Stilla dessutom så det är bara att fota på!

Oj vilka vana posers. Sofia dekorerar sin smögentårta medan Lovisa står bredvid och låtsas göra nytta. Precis som jag! 🙂

Hans gör sin berömda päronpizza – worth waiting for.
Inte en av de bästa bilderna av Carro och Othonas men den säger ändå en hel del om vad vi gjorde hela kvällen. Vi åt koncentrerat!Two happy campers iförda både kräfthatt och haklapp. Jodå, Agnes tog på sig sin hon med.

Men okej, nu struntar vi i människorna och tar en titt på maten. Kvällens huvudpunkt. Jag som allra helst vill ha maten serverad på bordet, inom räckhåll så att säga, fick inse att det inte skulle bli en omöjlighet. Dessa volymer skulle aldrig få plats bland kräftfaten som givetvis fick stå framme på bordet. Köksön fick göra lite nytta.

Trots allt fotograferande och dokumenterande av maten så missade jag fota två rätter – kräftorna och Sofias fantastiska kantarellpaj! Oh well, även solen har sina fläckar.

Efter att vi hade ätit all mat och satt där runt bordet med magont allihop så kom jag på att den fisk(kräft)damm som jag hade förberett hade glömts bort. Alla vid det här laget ganska trötta och gnälliga barn fick samlas runt lakanet jag med Toms hjälp hade fått upp i badrumsdörren, och så fick de ställa sig i kö. Det var för mörkt i hallen för att få till några bilder men den stämningen hade ändå inte kunnat förevigas med en kamera. Det är någon speciellt med barns koncentration när något spännande är på gång. Blicken i ögonen.