Återhämtning pågår

Oj vilket dygn vi har haft. Runt fyratiden igår var jag och Malte ute på en promenad och på hemvägen började jag känna mig lite svag och illamående. Det blev bara värre och värre så direkt när jag klev innanför ytterdörren ringde jag J och sa att han fick komma hem på direkten och att han fick avboka sin PT som han skulle träffa på kvällen. Sen gick jag in på toaletten och, ja, det sprutade åt alla håll. Som tur var var J på hemväg så jag behövde inte ta hand om Malte mer.

En timme senare, medan jag ligger och sovrummet och spyr i en hink sålägger Malte sin första spya i soffan. Vi hade båda åkt på vinterkräksjukan. Mardröm! Jag har aldrig haft kräksjukan förut och jag hoppas att jag slipper uppleva det igen. Det var så hemskt. En gång i kvarten spydde jag in hinken och ungefär en gång i halvtimmen fick jag springa in på toaletten. Det värsta var dock att ligga i sovrummet och lyssna på Malte som spydde och gnydde men själv inte kunna göra något för att hjälpa honom. Jag kunde ju knappt ta hand om mig själv. J gjorde verkligen ett hästjobb och tog hand om oss båda men speciellt Malte såklart. Mitt i alltihop slängde han fram en bukett med rosor också. Det var ju vår fyraårsdag och vi hade räknat med en myskväll.

Framåt tvåtiden spydde både jag och Malte den sista gången sen sov vi bara. Under dagen har jag bara suttit och mått illa, det är svårt att äta något utan att tro att jag ska spy upp det. Malte har klarat sig bättre och varit på ganska gott humör. När jag klev upp på morgonen kåg han på golvet och lekte med sina leksaker. Däremot har han svårt att behålla maten så nu är J nere och handlar sånt som är skonsamt för magen.

Fy! Det här han verkligen varit asjobbigt. Kroppen är visserligen inställd på att förtränga smärta från en förlossning så jag kanske kommer ihåg fel, men just nu känns det som att det här var mycket mer smärtsamt än när jag födde Malte. Det här höll ju på i så många timmar, det var så utdraget och att må illa är så otroligt jobbigt.

Nu ska jag bara se till att äta så att jag mår bättre. Min kropp är helt tom på näring och energi. Att ta hand om Malte orkar jag inte utan J har full tjänstgöring och han har gjort det så himla bra hittills så jag kan verkligen slappna av och ta hand om mig själv. Skönt!

5 thoughts on “Återhämtning pågår

  1. Stackarna!
    Det viktiga för Malte, jag är ju expert på detta numera, är att ge honom vätskeersättning. En tesked var 5:e minut ungefär under en timme. Sen kan man ge det i olika omgångar.Om ni får en sån där oral spruta på apoteket är det 5 ml som ges varje gång. Majsvälling är super, det är mkt skonsammare för magen än havre. Och vanlig ersättning, men han gillar väl inte det? Eller hur?
    Hoppas ni mår bättre snart! Jag vet hur hemskt det är. Man är redo att ta självmord ungefär.

  2. Fy! Jag lider med er!
    Jag önskar jag hade haft hjälp av E, men det första han gjorde när han kom hem för att avlasta mig var ju att lägga sig att spy själv. Nu hoppas jag att man slipper den här äckliga skiten i måånga år framöver, men det är ju inte speciellt troligt med barn på dagis sen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *