Jag började dagen effektivt genom att åka iväg till återvinningen med de två stora svarta sopsäckar med ris o dyl från vårt trädgårdsstädande igår. Skönt att vara där på morgonen, det var lugnt och gott om plats. När jag kom tillbaka packade jag, mamma och Anton in oss i bilen och åkte till Norrby trädgård för att reka lite. De håller som bäst på och öppnar för säsongen, planterar om alla perenner som stått tillsammans under vintern. De hade fått in en massa fint i krukor, spröda, sköra och vackra blommor och blad, men jag är mest intresserad av sånt som jag kan ställa utomhus så ingenting på blomfronten fick följa med. Istället köpte vi samma sorts sättpotatis som förra året, Cherie, och små såkrukor som mamma planterade de frön som jag fick i födelsedagspresent av Johnny. Förhoppningsvis tar de sig så att de till slut kan hamna i trädgården!

Potatisen får vänta. Den låda de sattes i förra året har i år fått agera jordgubbsland så nu behöver en ny planteringslåda först fyllas med jord, sen åker potatisen ner. Får vi halva fjolårets skörd så är jag nöjd, det blev så galet mycket!

Efter handelsträdgårdsäventyret åkte vi till centrum och köpte välförtjänta bakelser som intogs i solen på altanen. Att det faktiskt var ganska kallt i luften valde vi att helt ignorera, skiner bara solen så får man bita ihop i övrigt. Typ. Efter bakelsen tackade min kropp för sig och hamnade i utmattningsläge. Jag blev så himla trött och träningsvärken från gårdagens pass på Friskis gjorde det helt olidligt att leva. Lite dramatiskt kanske men jag orkade verkligen ingenting så kvällens core fick stryka på foten. Orkar man inte så orkar man inte.

Nu: TV-time!