Man blir trött bara av att läsa upp den långa titeln…

Jag har ju sagt att jag måste bli bättre på att läsa böcker, det säger jag varje sommar. Igår fick jag lite tid över när Anton sov och det stora barnet var iväg med pappan till Bauhaus så jag passade på och lade mig i soffan med en bok som har legat på mitt nattduksbord i åtminstone ett halvår. Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman. Hans Skynda att älska berörde mig mycket och det var något speciellt även med denna. Jag tycker om Schulmans sätt att beskriva och förklara sina känslor. Det kanske låter lite corny men jag tycker verkligen att jag förstår vad han säger. Dessutom älskar jag att han i båda de här böckerna blottar sig själv. Eller, jag känner ju inte mannen i fråga så jag kan ju omöjligt veta om han är ärlig i det han skriver, men jag får åtminstone känslan att det är på riktigt och då har han ju i sig lyckats.

Den här boken börjar när han är nyseparerad från Katrin Zyromierska och beskriver sen det år som följer då han väldigt snabbt träffar sin blivande fru Amanda Widell och hur hon väldigt väldigt väldigt snabbt blir gravid. Boken slutar när lilla Charlie föds, exakt ett år efter att han blivit singel.

Det här är en 200 sidor lång fantastisk kärleksförklaring till sin nuvarande (gillar inte det ordet egentligen eftersom det antyder att det liksom kommer en fru efter denna…) fru Amanda. Tänk att få en sån! Vilken jäkla grej!

Jättefin historia, rekommenderas som lite slölitteratur en lördagsförmiddag.