Periodvis slås jag av hur fort tiden går. Just nu är det naturligt en sådan period då Malte precis har börjat i förskoleklass och Anton fyller två om bara ett par veckor. Helt plötsligt bara! Idag blev det väldigt definitivt på något sätt, att han börjar bli stor menar jag, då vi tog tag i saken och skruvade isär spjälsängen. Den har visserligen knappt använts alls det senaste året men det känns ändå som en stor grej. Och vad skönt och luftigt det blev i vårt sovrum!

Än så länge sover Anton mellan oss i sängen, det är även där han somnar. Med Malte skulle jag inte säga att jag hetsade heller, men jag (eller vi) är faktiskt lugnare den här gången med att få barnet att somna och sova i egen säng. Vi hade nån fas där det gick jättebra att lägga Anton i spjälsängen och så somnade han efter tio minuter, men så hände något, säkert en förkylning eller nåt, som gjorde att han fick somna i famnen. Och på den vägen är det. Jag hetsar inte som sagt, men visst vore det skönt om han åtminstone halva natten sov själv. Ett första steg mot en sådan natt är att införskaffa säng till Antons rum, sen får vi ta det därifrån. Vi har ingen brådska och det är sååå skönt att inte stressa över en sån här grej.

Har ni hört talas om den där fantastiska barnboken om en kanin? Som barn somnar till efter tre sidor? En sån kanske också borde införskaffas i samma veva!

  
Barnet som sov mellan oss i flera år. Det gick ju ganska bra med honom också!