Otur.

 

Jag har haft en himla otur med det här viruset eller vad det är för det har fortfarande inte lämnat min kropp. Jag är inte ett dugg snuvig men det gör ont och är tjockt i halsen, jag har haft feber av och till i några dagar och jag känner mig rejält trött i kropp och huvud. Jobbigt! Över en vecka nu. 

Det blev väl inte bättre av att jag inte lät mig vila så mycket i helgen som hade behövts, men så fyller ju inte min lilla Anton två år speciellt ofta heller. På lördagen hade vi ett kalas och på söndagen hade vi ett till, den gången i form av smaskig brunch tillsammans med mina föräldrar och med mina båda systrar + familjer. Maltes kusiner Adam och Hannes var här, sex och åtta år gamla, så det var rejält med röj kan jag säga. Stackars Vickan och Henke var nog inte riktigt förberedda på att inte äta brunchen i lugn och ro, som man ju helst gör. Men det var en god brunch iaf, det får jag lov att skryta lite med. Jag hade bakat ”min” supergoda filmjölkslimpa, Leilas scones (med Philadelphia och sylt på, oslagbart!) jag hade gjort egen granola, och så serverades självklart äggröra, korv och bacon. Och blåbärspannkakor med lönnsirap thank you very much. Asgott alltihop. Jag älskar brunch! Och så fryst cheesecake med jordgubbskompott efteråt. Ingen var hungrig när de åkte härifrån, det garanterar jag.

Tyvärr dödade inte all mat det här viruset som sagt. Jag kanske bara matade det.

  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *