Karnevalsöndag.

 

Jag hade en så otroligt bekväm flight ner hit igår. Jag var helt inställd på att det skulle gå strålande överlag, men att det skulle vara så här smidigt hade jag inte tänkt mig. Malte är grym på flygplan, han sitter med sin iPad jorden runt om han skulle behöva, men att även Anton skulle kunna sitta stilla hela vägen ner till Cypern trodde jag inte att han skulle orka. För min del var den stora fördelen att han den här gången hade ett eget säte. Visst satt han stundtals i mitt knä men då kunde ju jag lägga upp benen på hans plats och ha det riktigt bekvämt. Väldigt behändigt! 

Strax efter klockan nio lokal tid mötte vi mina föräldrar ute på Larnacas flygplats, och även om barnen var väldigt pigga då (jag hade velat filma Antons energi då han helt extatisk hoppade upp i Pappous famn!) så somnade de på fem röda när vi väl lade oss i sängen. Det tär på kroppen att flyga, hur smidig flighten än är. Vi fick en skön natts sömn och kunde inleda vår semester med att vakna upp till ett stålande solsken över Paralimni. Jag tassade upp klockan åtta, då satt barnen redan ute på altanen under parasollet och åt frukost. Nitton grader visade termometern. Bra början! Och medan jag satt och drack mitt morgonkaffe så gick min pappa bort till lekparken med barnen, även det en väldigt bra början på semestern!

  
Planen för dagen var att ta oss in till ”stan”, alltså centrum i Paralimni, för att titta på karnevalen. Om jag har förstått det rätt är detta en ganska ny tradition här på orten, bara några år gammal, där typ skolklasser och föreningar utklädda går i en parad genom stan. Efter en hel del letande efter en bra plats att stå på, det var nämligen tjockt med folk och överallt stod högtalare som på alldeles för hög volym dundrade ut Ricky Martin och annan ”karnevalmusik”, så liksom tröttnade vi och satte oss i trappan utanför en bank. Det visade sig råka vara en perfekt plats då tåget gick förbi precis där så det var ju tur. Jag var bara glad över att volymen inte var så hög just där för den skrämde Anton så pass att han bara ville vara uppe i min famn hela tiden, vilken blev lite tungt i längden. 

   
  

Nu är inte jag någon expert på festivalparader, jag har väl egentligen bara sett en enda och det är ju Ormingekarnevalen som jag gick i som barn, men jag tror att denna skulle hamna på en jumboplats om man gjorde en topplista. De ska ha pluspoäng för kostymerna, där hade de verkligen lagt manken till och sytt upp riktigt bra grejer, men tempot alltså. Herregud vad segt! När jag hör parad så tänker jag mig ett tåg av en massa grupper som går efter varandra i ett tåg. Riktigt så funkade det inte här utan grupperna/föreningarna gick liksom för sig, det kunde dröja flera minuter mellan dem, vilket så klart gjorde att man tappade intresset. Jag vet inte hur det såg ut i början av tåget, då kanske det var ett sammanhängande tåg, men där vi var, i slutet, där hade alla liksom tröttnat på att hålla det organiserat :).  

 Jag och mamma representerade iaf.

   

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *