Det där att man har dem till låns.

Oj. Ännu en vecka i livet har visst passerat och vi är tillbaka i vardagen. De senaste dagarna jag funderat en hel del på hur fort tiden går, ni vet den där klyschan som man som småbarnsförälder får höra åter och återigen. Ta vara på tiden med de små, vips har de flyttat hemifrån. När Malte var bebis viftade jag bort det där hela tiden men nu, när Malte precis varit på åttaårskalas hos sin kompis V, nu börjar jag ta det lite mer på allvar. Visserligen är det några år kvar tills han flyttar hemifrån men det dröjer inte lika många år tills han når den där åldern när han är helt ointresserad av sina föräldrar och gör allt för att slippa umgås med oss. Nu målar jag verkligen upp en mörk bild men det är klart att vi inte kommer vara prio så länge till. Och det känns ju väldigt spännande förstås, att han ska träna sig i att bli självständig, men det känns också sådär översorgligt att jag knappt vill tänka på det. 

Mm så har funderingarna sett ut den här veckan, i övrigt har den sett ut som de flesta andra veckor. Nice!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *