Folktätt.

Det här är vår närmsta badvik, Cala Esmeralda. Vi bestämde oss för att inta den direkt efter frukosten (måste nämna igen hur jäkla fabulous frukosten är) så klockan var inte mer än strax efter nio när vi lade ut våra handdukar i sanden. Man kan inte låta bli att slås av hur oerhört vackert det är här. Istället för de kilometerlånga stränderna som man kanske är van vid när det gäller turistorter så har Cala d’Or några få, men ack så vackra, klippiga vikar. Kargt men ändå frodigt, med len sand och turkost vatten. Man kan inte låta bli att älska det!

Man älskar det innerligt ända tills klockan är kvart över tio och stranden är helt smockfull med barnfamiljer och uppblåsbara madrasser/flamingos. Då är det svårt att njuta fullt ut…

Strax efter elva började barnen tjata om att gå upp till nån pool. Jag lyckades hålla dem kvar i någon timme till, men sen fick jag inse att barnen verkligen inte ville vara där längre. På frågan varför fick jag svaret att det var så himla sandigt… Poolförstörda barn.Vi gick upp och åt lunch. Därefter fick Malte välja aktivitet och innan vi tog ett eftermiddagsdopp i poolen ville han spela bangolf. Han älskar det. Extra roligt var det att höra att han tyckte att det här var den bästa banan han spelat på hittills. Kul! Anton höll intresset uppe i hela fjorton av arton hål vilket är något slags rekord. Det är definitivt ett bra betyg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *