Sommarens besök på Gröna Lund.

Vi har en fin liten traditionen att varje sommar åka till Gröna Lund tillsammans med Malin&Vilde. För tredje året i rad tog vi oss igår till åkattraktionernas mecka, åtminstone i Stockholm. et var söndag och det hade utlovats lite skurar framåt eftermiddagen, kanske var det därför vi inte behövde trängas med en massa folk den här gången. Aldrig har vi stått så korta stunder i köer som den här gången!

Malte hade sett fram emot besöket. I år tänkte vi att han nog kanske hade sprängt 140cm-gränsen och äntligen skulle få åka Jetline. Eh, att mäta pojkens längd innan vi lämnade hemmet slog oss aldrig, så besvikelsen var ganska stor när det visade sig att han ju faktiskt var flera centimeter från 140, och att han inte skulle få åka allt han ville ge sig på. Jetline var iofs stängd den här dagen, så hans otillräckliga längd ställde inte till det för honom där, men Pop Expressen fick han också hoppa över. Hur som så gick det ledsna humöret över så fort han fick i sig en sockervadd, sen var det bara på’t igen.

Jag tycker att bergochdalbanor och karuseller kan vara ganska kul, men för många i rad blir för tungt för mitt huvud som måste ta pauser ibland, annars tar liksom illamåendet överhanden 🙂 Men Kvasten åkte vi ett par gånger, Twister och Vilda musen fick nöja sig med en gång, och så blev det ju såklart lite annat smått och gott så som slänggungorna och Bläckfisken. Än så länge är barnen bara intresserade av åk som jag själv kan tänka mig att testa på. De hoppar över galenskaper som ex Ikaros och Insane och det är tur för  i dessa fall måste jag isf tacka för mig och jag skulle känna mig som en tråktant!

Den som tittar noga ser Malte och Vilde i kompisgungan 🙂

Bilden ovan illustrerer det galna väder som eftermiddagen bjöd på. Den ser nästan photoshoppad ut med blå himmel till vänster, och åskmoln till höger. De drog in över Gröna Lund och även om blixtarna kändes som en bit bort tog man det säkra före det osäkra och stängde alla åkattraktioner som sträckte sig upp i skyn. Istället fick vi i hällregnet springa bort till radiobilarna där barnen kunde ställa sig i kö, och vi vuxna ställa oss under tak. Allt gott, slutet gott för kvarten senare sprack himlen upp igen. När vi framåt halvsjutiden åkte därifrån sken solen över vackra Stockholm, precis som vi har vant oss vid att den ska göra 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *