Kvällsdopp på Talludden.

Vi har typ världens finaste lilla badstrand typ 300 meter bort men det är inte jätteofta vi badar där. Det beror nog egentligen mest på mig som ju är en riktig badkruka, speciellt när det gäller bad i havet. Det är ju så kallt! Men efter VM-finalen ikväll tog vi oss ner och vi hade visserligen ingen termometer med oss men det kändes varmt! Jag frös inte. Mina ben domnade inte. Det var till och med skönt! Vi kanske borde nyttja den här lilla pärlan oftare. Åtminstone de dagar då det är trettio grader i luften…

Firande av blivande nioåring!

Malte fyller nio på måndag, helt overkligt! I början av juni hade han kalas med sina kompisar, idag var det dags för firande med familjen. Jag fick äntligen tillfälle att baka, det känns som att det var evigheter sedan sist. Det blev daimkakor, gräddtårta med bär, sylt, vaniljkräm och mosad banan (och köpebottnar!!!) samt de här superdupergoda muffinsen. Det här var tredje gången jag bakade dem och de blir lika goda varje gång. Tricket är givetvis att kakaon blandas med mjölken först vilket hindrar den från att torka ut kakan. Sjukt goda!

Anton tyckte att det var kul att Malte fyllde år och han hade nog gärna också fått lite presenter, men allra roligast var det ju att kusin Otto kom på besök. Anton älskar Otto <3

Han kan cykla!

Vi har varit otroligt sega när det gäller att lära Anton att cykla. Jag tror att J var ute med Anton för några veckor sedan och tränade på det där med att kunna starta och stanna, men Anton blev bara frustrerad över att inte kunna knäcka det hela. Så idag gick jag ut med honom och testade och det gick hur bra som helst! Han var så himla nöjd med sig själv, och så glad att han klarade det, att vi redan idag tog en tur till Coop och tillbaka. Malte ville passa på att träna på skott på fotbollsplanen (i hettan) så vi gjorde det med. Jag var genomsvettig när jag vi kom hem. Men jag klagar inte. Det är sommar! 😊

Tågtur i Cala d’Or.

Under veckan som gått så har det här söta lilla blågula tåget kört omkring på gator vi rört oss på och igår utbrast plötsligt Malte att han skulle vilja åka det. Tanken hade konstigt nog inte ens slagit mig men när pojken önskade det så var det ju bara att lösa. Ikväll innan middagen tog vi alltså rundturen med Cala d’Or Express runt stan. Vi var alla överens om att det här var något vi skulle ha gjort i början av vår vecka här. Vi har bott i utkanten av Cala d’Or, på gränsen till Ferrera, så vi har egentligen inte utforskat Cala d’Ors centrum och vidare bort mot den lilla hamnen jag sett på kartan. Tack vare den här lilla rundturen med tåget så fick vi se mer än vi sett tidigare och banne mig, det är sött i den här stan. Höjdpunkten var den lilla fiskehamnen som jag hade inbillat mig var mycket mindre än vad den var. Hundratal och åter hundratal med lyxyachter och fina segelbåtar. Kul att ha sett, om än som förbipasserande i ett elektriskt tåg.

Imorgon åker vi hem till Sverige. Så här har dagens poolhäng sett ut. Vi är trötta nu. Det är jobbigt med bad och gassande värme varje dag, det tar på krafterna hos oss ovana. Det har varit en skön paus i vardagen men nu ska det bli härligt att åka hem till J!

Rutin på detta också.

Jo men vi har väl fått ganska bra kläm på det här med att få våra dagar att gå. De är ganska lika varandra, men några små utflykter som skiljer dagarna åt. Idag körde vi samma pool som igår (allt enligt Maltes önskemål) men avslutade den med en ny minigolfbana 🙂 Nytt för denna dag var att jag vann!

Lego vid poolen är smartaste knepet för att få barnen att vilja ta det lite lugnt i en solsäng. Mycket bra!


Notera Antons avslappnade stil i väntan på hans tur. Så kan man också göra!

Nytt poolområde!

När vi var ute och promenerade här om kvällen så upptäckte vi ett nytt poolområde på ett av de hotell som vi får hänga på, Cala Azul Park. Det testade vi idag! Jag får bara inse att barnen inte vill bada vid stranden så jag tänker inte ens försöka mig på ett besök till. Vi kör pooler alltså och hoppas på att de inser tjusningen med stränder senare i livet. Det här poolområdet var identiskt med Esmeralda Parks, men Malte tyckte att det var lite mindre folk här så han vill tillbaka imorgon. Då får det bli så 🙂

Eftermiddagen tillbringade vi självklart framför teven. Varenda restaurang här omkring visst ju matcherna men Malte ville titta på rummet. Han skulle tycka att det var på tok för jobbigt att omges av en massa glada engelsmän om vi förlorade, och med tanke på resultatet så kanske det var lika bra. Den uppmärksamme noterar att det står både chips och läsk på bordet. Malte har kört godislöfte sedan 1 januari (chips och läsk innefattas av det) och han har klarat det på ett galant sätt verkligen, men när det är semester så är det semester så härpå Mallorca har vi kommit överens om att göra ett undantag. Vad är hotellhäng efter en dag vid poolen utan chips och cola liksom?!

Svenskar ut i fingerspetsarna.

Jag får krypa till korset och erkänna att vi idag var riktiga svenskar på valfri semesterort i Medelhavet. Vi paxade solsängar vid poolen imorse… Jo det är sant. Det har nästan varit omöjligt att få tag på solsängar här på hotellet, nr vi väl har hittat en ledig så har den stått i gassande sol utan parasoll. Det går inte med två barn så idag fick jag bara göra det. Vi lade ut våra handdukar på väg till frukosten. Klockan var inte okristligt tidig så vi var absolut inte värst, typ halv nio, men det kändes ändå så fult. Och vi var ändå vid poolen redo för bad typ först av alla så jag ska egentligen inte ha dåligt samvete, men det tar ju emot. Jag vet ju själv hur jäkla tokig jag blir på folk som bokar solsängar och sen inte masar sig ner till poolen förrän närmare elva, sen går iväg och vilar uppe på rummet i ett par timmar över lunch och sen solar en sväng på eftermiddagen när de inte sitter i snacks baren. Typ så 🙂

I övrigt kan jag berätta att de första dagarna verkligen var en besvikelse när det gäller maten. Otroligt dåligt utbud med typ skolmatshamburgare och nuggets överallt. Sånt kan man klara någon middag ibland men när det blev varje måltid så ruttnade jag rätt rejält. Men så tog vi en annan tur på stan igår och upptäckte en gata som går mot Ferrera och äntligen kunde vi äta en ordentlig middag! Visst, barnen ville ändå ha nuggets, men det var bättre nuggets, och jag fick lite annat att välja på. Typ matiga, fräscha sallader osv som inte bara innehåller isbergssallad och skivat gurka… Skönt, började bli lite desperat efter bättre mat där ett tag!

Folktätt.

Det här är vår närmsta badvik, Cala Esmeralda. Vi bestämde oss för att inta den direkt efter frukosten (måste nämna igen hur jäkla fabulous frukosten är) så klockan var inte mer än strax efter nio när vi lade ut våra handdukar i sanden. Man kan inte låta bli att slås av hur oerhört vackert det är här. Istället för de kilometerlånga stränderna som man kanske är van vid när det gäller turistorter så har Cala d’Or några få, men ack så vackra, klippiga vikar. Kargt men ändå frodigt, med len sand och turkost vatten. Man kan inte låta bli att älska det!

Man älskar det innerligt ända tills klockan är kvart över tio och stranden är helt smockfull med barnfamiljer och uppblåsbara madrasser/flamingos. Då är det svårt att njuta fullt ut…

Strax efter elva började barnen tjata om att gå upp till nån pool. Jag lyckades hålla dem kvar i någon timme till, men sen fick jag inse att barnen verkligen inte ville vara där längre. På frågan varför fick jag svaret att det var så himla sandigt… Poolförstörda barn.Vi gick upp och åt lunch. Därefter fick Malte välja aktivitet och innan vi tog ett eftermiddagsdopp i poolen ville han spela bangolf. Han älskar det. Extra roligt var det att höra att han tyckte att det här var den bästa banan han spelat på hittills. Kul! Anton höll intresset uppe i hela fjorton av arton hål vilket är något slags rekord. Det är definitivt ett bra betyg!

Cala d’Or på Mallorca!


De här två stjärnorna, framför stranden Cala Gran i Cala d’Or, och jag har tagit oss ner till Mallorca för att tillbringa en vecka här. Härligt! Vi har sedan länge redan en vecka i augusti inbokad på den här ön, då tillsammans med hela familjen, men då sommarlovet började närma sig insåg jag att tre veckor själv med barnen skulle bli tufft. Jag behövde hitta på något, och då blev det en tur till Cala d’Or, en liten turistort i sydöstra delen av Mallorca.
Vi kom ner igår lagom till lunch, och tog oss då inte längre än att vi nöjde oss med poolbad på vårt hotell, Esmeralda Garden. Imorse var det dags för oss att se oss omkring redan på morgonen då frukosten (typ den bästa jag har varit med om, eller så hade jag låga förväntningar) serveras på grannhotellet Esmeralda Park. Vi har tydligen bokat in oss på en ”kedja”, Inturotel, som har flera hotell kring den lilla stranden Cala Esmeralda. Vi bor på hotellet med den i mitt tycke sämsta poolen, men då vi har access till alla hotellens faciliteter så badade vi idag vid ”frukosthotellet” ovanför stranden. Men innan vi lade oss vid poolen så gick vi ner till havet för att kika lite. Bilden nedan gör stranden inte riktigt rättvisa, ni får tro mig när jag säger att det var vit strand och turkost vatten. Typ så. Malte hoppade i vattnet direkt medan Anton petade lite med tårna (han är poolförstörd hemifrån). När vi en stund senare såg maneter i vattnet så var inte heller Malte sugen på att bada. Poolen fick det alltså bli 🙂

Det här hände.

Ja. Det här hände. Jag har fortfarande, flera dagar efteråt, svårt att förstå att det faktiskt hände. Det hade varit en bergochdalbanevecka som jag inte behöver gå in på här, men den kulminerade i att jag på torsdagsmorgonen bestämde mig för att ta en taxi hem från jobbet och ta bilen upp till Stugan för att hämta hem barnen. Efter den här veckan, och resan upp, borde jag ha bestämt mig för att sova över till fredagen och därefter köra hemåt, men jag bestämde mig ändå för att åka efter middagen. Vi packade ihop alla väskor, kramade om pappa och körde ut på grusvägen. Jag vände mig kort bakåt för att se min pappa en sista gång och pang så låg vi nere i slänten. Overkligt. Jag grät, barnen grät, det var den mest fruktansvärda känsla jag har haft i kroppen någonsin tror jag. Allt gick ju jättebra, det var bara materiella skador, men den där känslan att jag hade tappat kontrollen och att jag faktiskt hade försatt mina barn i fara var hemsk. Tänk om vi istället hade varit ute på motorvägen!

Efter att vi samlat oss en stund fick jag ringa efter bärgare som kom ganska snart. Att dra upp bilen ur slänten tog en timme då han var försiktig och inte ville åsamka bilen nya skador. Underredet tror vi klarade sig helt ok, de stenar som låg i blåbärsriset såg låga ut, men båda bildörrarna på höger sida var helt buckliga. Framdörren gick inte ens att stänga. Skälet till det var att vi hade brassat in i två björkar som visserligen inte var så stora, men som ändå stod pall för en bil. Både pappa och bärgaren trodde att björkarna stöttade upp bilen från att välta ner… De där björkarna fick pappa iaf såga ner så att bilen skulle kunna dras upp lättare.

Lite underhållande att titta på bilen som bärgades var det ändå.

Efter att vi hade vinkat adjö till bilen som åkte vidare till verkstad i Bollnäs så gick vi och lade oss. Själv kunde jag knappt sova men barnen slocknade nästan direkt. Morgonen efter var vi tidigt uppe då jag hade bokat in oss på Härjedalingens första fredagstur. Att hyra bil att ta oss hem i var jag inte speciellt intresserad av.

Nu har det gått några dagar och jag måste säga att jag kände mig låg ända fram till typ igår. Lite dämpad liksom. Jag förstår så klart att jag troligtvis kommer vara med om mycket värre saker än så här i mitt liv men just nu så har det här känts allvarligt. Jag kan liksom inte skratta bort det ännu. Jag förstår att det var en riktigt urklantig grej att köra ner i en slänt, men jag har inte fått så mycket distans ännu att jag kan se tillbaka på det och garva. Jag behöver lite mer tid faktiskt.

Imorgon åker jag och barnen till Mallorca. Det känns både jättehärligt och jätteläskigt. Det känns som att det där stora självklara ansvaret som jag har över mina barns välmående liksom har blivit inringat med fet penna i rött. Det har blivit tydligare. Och lite läskigare.