Det här är en favoritvy just nu. Det här hänget på altanen är magiskt.

Vår söndag tillbringade vi här i huset. Jag badade, lagade mat, handlade i Järvsö, läste ut en bok och tog en liten eftermiddagslur. Det är inte varje dag man får ta en sådan!


Kusinhänget just nu är på topp. Barnen har så kul med varandra och både Anton och Malte njuter av att vara idoliserade av Otto som följer dem vart de än går. Det spelas fotboll och innebandy – såklart.

Idag var Janah, Oscar och Maria sugna på att gå på loppis. Jag är egentligen inget stort fan av loppisar, tycker mest att det är begagnat skräp 🙄, men jag ville mer än gärna hänga med på tur för att se mig omkring lite. Janah hade kollat in en loppis i Hårga, Hårga Antik, söder om Kilafors så vi började där. Det här var inte något gammalt billigt skräp utan här hittade vi massor av vackra möbler. Snordyra och skulle kanske inte riktigt passa hemma hos oss, men även jag kunde uppskatta det mesta som var till salu. Vi köpte dock inte med oss något utan fick istället med oss en redig dos av inspiration när vi lämnade loppisen.


När vi lämnat Hårga började vi röra oss norrut igen. De loppisar vi passerade på vägen tillbaka var dock antingen helt stängda eller bara skräp. Vi stannade till på Lilla K på Mobackes i Bollnäs och åt lunch för att sedan fortsätta mot Delsbo för att hitta fler loppisar. Det var dessvärre svårare än man kan tro, loppisskyltarna lyste med sin frånvaro ute på vägarna. Men vackert var det! Otroligt vackert! Imorgon åker vi till Järvzoo och tittar på björnarna.

Stråtjära och Järvsö.

Nio månader. För så länge sedan träffade vi mina föräldrar. Då drog de ner till Cypern och när de väl kom hem i våras så åkte de direkt upp till Hälsingland pga läget. Men idag. Idag var det dags att ses. Vi packade in oss i bilen och åkte turen upp till Stugan för att hänga I ett par timmar. Solen stekte så ett dopp i sjön fick det bli. Jag orkade faktiskt inte byta om men resten av sällskapet doppade sig. Även om det bara blev ett pyttekort besök den här gången så var det ändå härligt att ses igen. Det är onaturligt att inte träffa sin familj på så länge.

Efter att vi druckit kaffe och tryckt i oss chokladbollar var det dags att fortsätta vår färd norrut mot Järvsö. Eller rättare sagt Uvås, en liten ort på typ fyra hus söder om Järvsö. Och där är vi nu. Tillsammans med Oscar&Janah och Kaj&Maria har vi hyrt ett hus som vi ska hänga tillsammans i i en vecka. Huset har hittills infriat alla mina förväntningar, det ligger kanske till och med vackrare till än vad jag hade väntat mig, precis vid Uvåssjön. Imorgon hänger vi här, badar och tar det lugnt. Resten av veckan har vi lite lösa planer på utflykter vi vill göra men inget är skrivet i sten. Vi tar det lite som det kommer beroende på väder och lust. Det blir en spännande vecka detta!


Han fyllde 40.

Den här lille söte mannen fyller 40 år idag. Det är fasen ungt. Han har ju faktiskt hunnit med en massa häftiga saker under de här få åren, och han kommer hinna med en massa bra saker till. Men idag stannade vi upp och njöt av dagen. Och värmen. Med årets hittills hetaste dag så kändes det perfekt att sätta sig under parasollen och fika lite jordgubbstårta och lite lågmält fira Js födelsedag. Stora delar av dagen firades i denna hängmatta. Alla ville testa!

 
”Är det här rätt?” 🙂
 

Malte var inte med och firade idag då han inte ville missa något av fotbollscampen (fint på något sätt) men imorgon avlutas campet och vi kan inleda vårt sommarlov ”på riktigt”. Jag unnar verkligen Malte sin tid med sina kompisar på fotbollsplanen (han har tyckt att den här veckan har varit toppen) men det ska bli fint att få hänga tillsammans allihop i familjen. Jag vet att Anton verkligen har saknat sin storebror den här veckan, allt är roligare för honom när Malte är med.

Sommarlov och midsommar.

Så tog läsåret till slut faktiskt slut och ersattes med ett sommarlov. De här sista veckorna på terminen bjöd på en hel radda avsked av både kollegor och elever. Våra nior i år har varit helt fantastiska och jag kommer med handen på hjärtat att sakna dem jättemycket nästa år. Men, det är en del av yrket – eleverna ska ju vidare medan vi lärare hänger kvar och tar emot ett nytt gäng ungdomar. Men först sommarlov! Jag inledde det med en middag ”på byn” med Linda och Malin då vi hade vår allra första träff i vår sprillans nya bokcirkel. Egentligen är väl bokcirkeln ett svepskäl för att kunna ses lite regelbundet men det är också trevligt att prata en stund om en gemensam bokerfarenhet. Till vår första träff hade vi läst Annika Norlins debutbok ”Jag ser allt du gör” och till nästa träff har vi kommit överens om ungdomsboken ”Hästpojkarna” av Johan Ehn.

Bara några dagar efter sommarlovets början var det också dags för midsommarfirande. Det var tydligen den varmaste midsommaraftonen på femtio år, och varmt var det! Vi firade lagom med Kaj&Maria och Oscar&Janah genom att bada, grilla och äta sommartårta. Jag testade för första gången att göra Pinocchiotårta enligt detta recept (dubbel sats) och det blev i mina ögon en succé. Så otroligt gott och fräscht med både maräng och sockerkaka! Kommer definitivt göras igen!

Denna vecka bjuder sommarlovet på lite hemmahäng. J jobbar hemifrån och Malte har fotbollscamp så jag och Anton får se till att hålla oss sysselsatta. Det ordnar sig!

Teodor.

Den här våren har ju varit lite fattig när det kommer till det sociala. Vi har fortsatt att träffa Kaj&Maria och Oscar&Janah men i övrigt jag fått nöja mig med mina elever 😉 Och mina fina kollegor förstås, det är inte fy skam! Men annars har det varit lite torftigt. Men – för ett par veckor sedan fick jag ändå till slut träffa min sprillans nya systerson Teodor. Vickan kom ut över dagen och visade upp den lilla gullkorven. Vi tog en promenad till Notholmen och åt lunch och jag fick klämma lite på bebis. Mysigt. Jag har inte så mycket att visa upp från dagen men vill ändå dokumentera det här på bloggen. I give you: Teodor. Ganska lik Anton när han var pytte tycker jag 🙂

Födelsedagsfika i solen.

Topphelg! Strålande sol och värme i luften. Det är det här vi har väntat på. Den riktiga våren. Grönskan. Värmen. Snart ledigheten. Den här söndagen har barnen ägnat åt fotbollsmatcher och poolplask. Jag har varit en god mor och hejat på båda dessa aktiviteter. På eftermiddagen cyklade vi över till Kaj&Maria då det var dags att fira Marias födelsedag. Hon har den bästa tajmingen på sina födelsedagar – den är på något vis startskottet på sommaren för mig. Kladdkakor och glass, ja tack!


Uppfälld stege. Perfekt att leka Bockarna Bruse med 🙂

De här tre kusinerna är så himla gulliga med varandra. Otto tycker givetvis att både Malte och Anton är typ de coolaste och roligaste killarna i stan, han älskar verkligen att leka med de här stora grabbarna. Och det gör storkusinerna också. Jag tror att det är lite småförtjusta i att få vara ”stora”.

Imorgon är det tillbaka till jobbet och jag har ju som princip att inte ha söndagsångest (då är det dags att byta jobb) så det har jag inte, men jag ska inte sticka under stol med att min längtan efter sommarlov är stark. Väldigt stark. Jag tror att mitt misstag var att börja räkna ner till lovet alldeles för tidigt så nedräkningen har varit väldigt lång. Men nu börjar det faktiskt närma sig. En vecka av ”vanlig” undervisning, sen är det en och en halv vecka kvar till sommarlovet.

Nu väntar jag bara på beskedet från FHM gällande sommarplanerna och om de vill att vi ska fortsätta hålla oss hemma. 1-2-timmarsregeln pajar våra semesterplaner då vi har hyrt ett hus i Järvsö. Jag vill vääääldigt gärna åka dit så om de lättar lite på restriktionerna så blir jag himla glad!

En liten kusin till!

På bara ett par veckor har barnen samlat på sig inte mindre än två nya små kusinbebisar. Så kul! I fredags fick vi träffa den yngsta i kusinskaran, lille Ebbe, blott tre dagar gammal. Det här är troligtvis den sista av barnens kusiner. Malte och Anton har fem kusiner, alla pojkar. Lite kul tycker jag då alla mina kusiner bara är flickor 🙂

Här fick Anton ta en titt på navelstumpen. Svinäckligt tyckte han.

Att träffa Ebbe var definitivt höjdpunkten den här helgen. Det var ju långhelg pga första maj och så här på söndagkvällen kan jag konstatera att jag åtminstone är utvilad för jag har inte gjort någonting den här helgen förutom att lägga tjugo minuter på att rensa ogräs…

Påsklov 2020.

Påsklov! Äntligen blev det till slut påsklov. Jag var så otroligt trött när det började närma sig, med hög arbetsbelastning pga många sjuka kollegor och rättning av nationella prov ovanpå det, så det här lovet hade inte kunnat komma mer lägligt. Vi hade inga planer pga covid-19 utan jag och barnen behövde vila hemma. Vi höll oss till den planen. Vädret var helt ok så vi ägnade en hel del tid ute på altanen i solen. Vi har ju världens bästa hörna i lä och det är som att väggarna lagrar värme så det är alltid många fler grader i den där hörnan än ute i solen i gräset. Där satt vi alltså och lapade sol och spelade brädspel. Jag höll mig också till min plan att fortsätta gå upp tidigt på morgnarna. Klockan 06 vibrerade armbandet och då kunde jag utan några problem ta mig upp och så småningom ta mig ut på en morgonpromenad. Kanske blir jag till slut den där morgonpigga personen jag vill vara 🙂

Onsdagen bjöd på extra guldkant då mina föräldrar flög hem från Cypern (tack UD och Apollo för det) och även om vi inte sågs alls så kändes det ändå bra att veta att de från och med nu går att träffa om man vill. När den här smittan väl börjar ge sig eller nåt…

Påskhelgen firade vi lite mindre än vi brukar då farfar Anders och farmor Lillan stannade hemma. Klokt gjort såklart då de är solklar riskgrupp. Vi andra var friska och såg till att fira lite tillsammans med årets första grill. Jag gjorde helt enorma pavlovabottnar som jag täckte med grädde, bär och godis. Supergott men supermycket skulle man kunna säga. Det var ett trevligt påskfirande och kul att se kusinerna röja runt. De är så himla gulliga tillsammans.

När lovet började närma sig sitt slut fick vi också en splitterny början på något. Den där bebisen vi hade gått och väntat på kom äntligen! På annandagen kom Vickan och Henkes lille Teodor till världen och Malte och Anton fick ännu en kusin att röja med. Det senare får vänta lite, först ska han gosas med. Nu har vi en lillkusin kvar att vänta på, sen är vi klara 🙂

En speciell tid.

Oj oj oj. Det är en väldigt speciell tid vi lever i just nu så jag dyker in här på bloggen för att dokumentera det. Tänker mig att jag kanske glömmer alltihop annars. Frågan är bara hur jag ska beskriva den här tiden. Den är liksom extraordinär och helt vanlig på samma gång.

I januari började vi läsa artiklarna om corona i tidningarna. Det var något som hände långt långt där borta i Kina, ett virus som smittade andra på andra sidan jorden. Även om tanken då hade slagit mig att viruset relativt snabbt skulle kunna nå oss i Sverige så hade jag ändå aldrig kunnat tänka mig hur det skulle påverka oss. Hela världen. Det är först nu jag får smaka på vad en pandemi faktiskt är och vad den kan innebära.

Det var under sportlovet, för fem veckor sedan, som jag tror att de flesta av oss här i Sverige började fundera på riktigt över om man själv skulle kunna bli smittad. Många många insjuknade i covid-19 i norra Italien där många skidåkande svenskar tillbringade sitt sportlov. Jag minns att jag tänkte att det självklart var flera av mina elever som var där och jag minns att jag funderade över om smittan skulle spridas på skolan. Att det skulle spridas i hela landet tänkte jag inte på just då utan jag hade mina skygglappar uppe och tänkte ganska smått. Tänkte på mig och just min skola. Det blev ju mycket större än så.

Om man bara ska titta på skolan så har det varit en ganska tuff tid. Jag tyckte att det var som värst för ett par veckor sedan då vi jobbade i någon slags ovisshet. En tredjedel av lärarna och eleverna var hemma, och vi visste inte om skolorna i landen skulle stängas ned.  Skolorna stängdes i land efter land men i Sverige valde man att hålla öppet. Det känns som rätt och rimligt just nu, men för ett par veckor sedan då det kändes så ovisst med otydliga besked, var jag bara stressad och orolig. Jag följde varenda presskonferens, varenda artikel i tidningen. Det var först i förra veckan jag kunde koppla av då det kändes som att des kulle hålla fast vid beskedet att skolorna håller öppet framåt. Huvudvärken släppte, jag kunde tänka klart.

Skolan fick agera symbol för den väg Sverige valde i denna verklighet vi nu står. Skolan fick vara symbol för den lite mer liberala väg vi, till skillnad från resten av världen, valde, med fokus på individens ansvar. Vi är ju ett folk som traditionellt sett lyssnar på vad våra myndigheter säger åt oss, och förhoppningsvis lyssnar vi på de rekommendationer vi ges även n. Det är att t ex jobba hemifrån om man kan. Att våra gamla och andra i riskgrupper ska hålla sig hemma. Att alla som har några som helst symptom ska isolera sig hemma. Just det sistnämnda är ovant. I vanliga fall jobbar man ju trots att man känner sig lite småkrasslig, och så håller man sig hemma när sjukdomen verkligen slår till. Man är nästan tränad i att förneka att man känner sig lite dålig ända tills det inte går längre. Nu ska man plötsligt tänka helt tvärtom. Minsta känning och man ska hålla sig hemma, allt för att undvika att sprida viruset. Att viruset sprids är i sig ok, men det behöver gå långsamt så att vården hänger med. ”Flatten the curve”.

Och nu är vi alla (hoppas jag) försiktiga. På bussen får vi gå på genom bakdörrarna för att minimera risken för föraren som plikttroget kör oss till jobbet. Oss som inte kan jobba hemifrån. Vi får sitta på vartannat säte, sen slås Fullsatt-skylten på. Kassören på Willys sitter bakom plexiglas för att minska risken för smitta. Min lillasyster trycker i sin lägenhet och hoppas på att hon håller sig frisk ända till förlossning. Min föräldrar sitter i lock down på Cypern och hoppas på att det ombokade flyget i maj inte ska ställas in, så som flyget som skulle ha tagit dem hem i lördags gjorde. Och folk jobbar på. Tusentals blir varslade. Vi har fått lära oss ordet korttidspermittering. Vi har fått se pastahyllor gapa tomma. Vi har fått smaka lite på hur vårt samhälle påverkas av en pandemi. Det handlar inte bara om att vi kan bli sjuka, att många av oss dör. Det handlar också om att hålla ett samhälles ekonomi i liv så pass att den så snabbt som möjligt kan återhämta sig efter detta. Det låter så kallt och krasst men det är verkligheten.

Det ska bli skönt med påsklov.

Catan.

Det här är mitt nya fritidsintresse. Jag hoppas att Malte och J fortsätter att tycka att det är roligt för man måste vara minst tre att spela. Jag testade första gången på Student Choice Days innan jul. Det föll in under sannolikhetslära om jag minns rätt. Hur som så spelade jag med mina nior och blev hooked så det fick bli en julklapp till Malte. Så kul! Tar en bra stund att spela och har jättemånga regler att hålla reda på men jag älskart!