Montjuic och La Sagrada Familia.

Det känns så lyxigt att ha fått ha de här dagarna i Barcelona innan de där riktigt gråa och kyliga dagarna sätter in hemma i Stockholm. Barnen har fått njuta av att kunna gå i shorts och t-shirt på dagarna och på kvällarna har middagarna intagits utomhus, på uteserveringarna på Rambla del Poblenou. Det kan vi leva på ett tag.

Denna sista dag i Barcelona, innan hemfärd imorgon, började med en tur upp på berget Montjuic i de södra delarna av staden. För att inte trötta ut oss redan på morgonen tog vi tunnelbanan till Paral·lel och sen bergbanan som tog oss upp till linbanan. Den var en av huvudpunkterna för dagen. Vi hade köpt biljetter innan men jag var ändå oförberedd på vilka fantastiska vyer vi skulle bjudas på där uppe i luften. Hela staden bredde ut sig framför oss, så läckert!

Linbanan ledde upp till kastellet men vi gick inte in där utan nöjde oss med att titta på kanonerna utanför och promenerade sen vidare omkring på berget. Utöver utsikten så fanns det en del annat att se, exempelvis stadion som användes under sommar-OS -94. Den står öppen för allmänheten när den inte används så vi kunde traska in och kika.

Dessutom ramlade vi över en fin liten amfiteater! Den var vi inte förberedda på 🙂

Efter detta promenerade vi genom urcharmiga stadsdelen El Poble Sec för att så småningom äta lunch. Anton har sedan i somras tjatat om att han vill äta på ”Kefsi” så idag fick han sin vilja igenom. Vi andra var kanske inte så sugna men det var den mutan vi fick ta till för att få honom med på promenaden. Vad ”Kefsi” är? KFC förstås. Mätta i magen tog vi oss sen vidare mot hela den här resans höjdpunkt – La Sagrada Familia. Även här blev jag lite tagen på sängen för trots att man ju har sett bilder så går det inte att förberedd på vad man skulle mötas av när man kom upp från tunnelbanan. Något helt obeskrivligt. Även detta går ju inte att göra rättvisa på bild, men jag kunde inte låta bli att fota ändå.

1882 påbörjades bygget av denna ”mindre basilika” (den är ju enorm!) och om jag har förstått det hela rätt så ska den stå färdig 2026. Vi får komma tillbaka med andra ord. Det här var bland det vackraste jag har sett!

Strandhäng och Park Güell.

Vi kunde inte åka till Barcelona utan att ta en titt på stranden så när vi ätit vår frukost tog vi oss en promenad ner till havet. Vi bor i stadsdelen Poblenou så det tog en tio minuter att komma ner till Platja de Bogatell. Hade vi haft badkläder med oss hade barnen definitivt doppat sig. Istället fick de nöja sig med att känna på vattnet och få sand i skorna. Vi gick utefter strandpromenaden och avslutade med vätskekontroll borta i Port Olimpic.

Efter detta var det dags för nästa punkt på min att-göra-lista, nämligen Park Güell. Jag hade först tänkt att vi skulle nöja oss med att bara strosa runt i den del av parken som är öppen gör allmänheten, men efter att Malte hade sett bilder från hela parken så bestämde vi oss för att köpa entrébiljetter till den stängda delen också. Vilka är vi att neka vårt barn lite kultur när han ber om det? 😉

Möra i benen från gårdagen så var en promenad norrut inte aktuell utan vi begav oss istället till närmsta tunnelbana för att åka till Alfons X. Därifrån gick nämligen en buss hela vägen till entrén av parken. Det var nog dagens smartaste drag för backarna upp var branta. Riktigt branta. Väl uppe var det bara att traska runt och titta på Gaudis alla märkliga skulpturer i parken. Det var så mycket detaljer som jag är säker på att vi missade, det fanns så mycket att se om man var uppmärksam.

Förutom allt vackert att se uppe i parken så var också utsikten helt magnifik. Hela staden hade vi nedanför oss. Utsikten bjöd på en liten försmak av morgondagens besök, nämligen La Sagrada Familia. Den ser man till vänster i bilden ovan.

Höstlov i Barcelona!

Jag har velat åka till Barcelona orimligt länge. Jag vet inte varför det inte har blivit av tidigare men nu är vi äntligen här! Att ta sig hit var dock inte helt friktionsfritt. Först blev det ju ganska våldsamma demonstrationer här nere vilket gjorde att vi tvekade lite kring att åka öht. Det lugnade ju ner sig och med en ombokning av hotell till ett som inte ligger mitt i smeten, så kändes allt lugnt. Fram till igår. Vi stod utanför gaten, de hade börjat boarda och det var lite drygt en kvart kvar till avgång. Då upptäckte J att jag inte hade min handväska på axeln! Panik! Jag var osäker på vart jag hade glömt den men chansade på restaurangen vi hade ätit middag på på Sky City. Jag ringde dit, samtidigt sprang jag till säkerhetskontrollen för att se om jag kanske hade glömt den kvar där. Jag fick info om att väskan var inlämnad på Lost and Found så jag fick springa allt jag hade (och det är inte mycket just nu…) till utgången, förbi bagagebanden och tullen och ner till våningen under. Där mötte jag en vänlig själ som stod med min väska redo för överlämning, sen var det bara raka vägen upp för trapporna och upp till säkerhetskontrollen igen, genom den och sprang sen vidare tillbaka till gaten. Där stod min lilla familj med två ganska uppstressade barn… Urgullig personal i gaten lugnade mig med ett ”det är ingen fara” men jag var helt förstörd. Ett sådant pulspåslag, både av springandet och stressen, kan inte vara bra för kroppen. Eller psyket! Hur som helst, slutet gott, allting gott, och vi hann med planet ner till Barcelona 🙂

Precis som alltid så är det jag som har filtrerat ner resan till några sevärdheter som vi (jag) inte får missa. Sen får J boka biljetter osv. Väldigt bra fördelning som passar mig utmärkt 😉 Efter att vi ätit frukost gav vi oss alltså ut på stan med några mål i sikte. Vi började med Parc de la Ciutadella, en stor park där Barcelona Zoo dessutom ligger. Vi skippade djuren och nöjde oss med parken istället.

Därifrån rörde vi oss söderut mot hamnen för att besöka L’Aquárium. Detta var egentligen mer för barnens skull än för vår, men det var ett trevligt besök. Och på vägen dit kvistade vi in på stadens stora tågstation, kikade på klotter och njöt av solen.

Efter akvariet tog vi oss upp till Barri Gòtic vilket är typ Barcelonas Gamla stan. Lite trängre gränder, tvätt hängandes på tork utanför fönstren osv. Ganska mysig promenad tyckte vi. Efter en lunch på ett litet torg tog vi oss sen målmedvetet till Catedral de Barcelona för att titta lite utifrån. Här behöver jag ursäkta mig lite för att jag inte har tagit bättre bilder, men jag skyller både på att jag har en ganska dålig kamera och på att kyrkor som t ex Catedral de Barcelona inte gåååår att göra rättvisa på bild. Jag kan iaf inte det.

Från denna maffiga katedral var det inte långt till La Rambla och även om jag hade förstått att det inte var så mycket att se ville jag ändå promenera där en sväng så det gjorde vi. Det stämde för övrigt – det var inte så mycket att se. Vi traskade upp till Placa de Catalunya och därifrån gick vi bort till Arc de Triomf och passerade den också. Sen kände vi oss nöjda för idag. Anton började tröttna på promenerandet och jag förstår honom. Han har aldrig gått några distanser egentligen så de typ 12 km vi lade bakom oss var mer än jag hade förväntat mig av honom. Malte var däremot hur cool som helst, han hade kunnat gå mycket längre.

Kläckta kattungar och sneda tänder.

Vi bestämde oss för länge sedan för att införa en ny ”tradition” men så glömde vi bort den. Vi skulle bjuda varandra på brunch. Tur att vi kom ihåg det igen för banne mig vad gott det är med mumsigt bröd, äggröra och våfflor!

Det var Kaj och Maria som bjöd in idag. Jag och Anton tog en liten promenad över i duggregnet och jäklar vad härligt det är ändå med hösten, den krispiga luften och alla sprakande färger. Och så hade jag ju det bästa sällskapet. Det finns inte några jag har så spännande samtal med som med mina barn. På den korta promenaden hann vi prata om både liv och död, och jag hann upptäcka att min lilla sexåring trodde att kattungar kläcktes ur ägg. Min lilla fantastiska älskling!

Det finns ett skäl till att Anton håller munnen stängd på bilderna. Han tyckte nämligen inte om att hans lösa tand hängde på sniskan. Jag hade flera gånger försökt dra ut den men trots att den var helt sned så satt den som berget. Ända till lille Otto buffade sin rumpa i Antons ansikte, vips så var tanden ute. Skönt! 🙂

De här tre kusinerna är så himla fina med varandra. Ville bara säga det.

Andra sidan.

Jag har lyckats ta mig över till andra sidan. Jag överlevde virusen och känner mig som en ny människa. I flera veckor har jag gått och burit på något och även om jag bara kände mig helt sänkt i några dagar (jag höll mig till och med hemma från jobbet i ett par) så har jag varit trött och inte mig själv i flera veckor. Dessa veckor låg lägligt nog över helger där vi hade kalas för Anton vilket faktiskt var ganska tungt. Anton märkte dock ingenting av det, han var överlycklig att äntligen få fylla sex år!

Den första helgen hade vi kalas med Antons kompisar. Kanske det sista vi har här hemma, nästa år kanske vi kan hålla till på nåt lekland eller liknande. Vi höll det litet, fem kompisar tror jag, men jag var ändå helt utslagen efteråt. Jag är dålig på kalas överlag. Ännu sämre när jag är sjuk.

Förra helgen var det dags för kalas nummer två, det med familjen. Mina föräldrar kom också ner för att hänga i Tyresö i några dagar. Lägligt till födelsedagshelgen trodde vi att Anton hade åkt på vattkoppor vilket var både positivt och negativt. Bra att han äntligen skulle få det överstökat, dåligt då det isf innebar att flera av våra familjemedlemmar inte skulle komma på kalaset. Det hela var dock falskt alarm så vi kunde ha kalas som planerat.

I övrigt ägnar den här familjen väldigt mycket tid åt innebandy just nu. J mycket mer än jag, men även om jag inte är där på träningar och matcher så får jag ju anpassa mig efter innebandykallelserna. Idag var det premiär för lillebror som nu påbörjar sin innebandybana även han. Innebandyskolan var en hit! Jättemånga barn, ganska rörigt men kul! Själv tycker jag väl att det är roligare att titta på de äldre barnens matcher (Maltes gäng är verkligen fantastiskt duktiga!) men de här små är ju så söta när de vilset spri her omkring med sina klubbor i händerna 🙂

Höst.

Jodå, vardagen lunkar på även om det inte dokumenteras på bloggen. Terminen är i full gång och det känns bra. Det kändes lite trögt till en början, med alldeles för många dagar med team building i klasserna osv. Det var så tydligt bland eleverna att de bara ville dra igång med rutinerna och schemat med en gång. Det är få elever i högstadiet som vill lägga tre dagar på ”lek” så när de vanliga lektionerna till slut drog igång var det som att både lärare och elever pustade ut. Äntligen.

Även våra egna barns termin har ju dragit igång och i år har vi lämnat förskolan bakom oss och båda barnen går nu i skolan i samma byggnad. Varje kväll får jag rapport om när under dagen som Malte och Anton har sett varandra. Ibland är det i matsalen. Ibland ute på gården. Väldigt sött är det iaf, att de håller utkik efter varandra 🙂

Med hösttermin ingår ju också ett visst mått av virus som härjar runt. Jag känner både början på ledvärk och halsont så vi får se hur länge jag kan mota bort det med diverse huskurer. Den här helgen och jag iaf sett till att få vila ordentligt och mest legat och läst. Visserligen inte böcker jag själv valt utan böcker som mina elever kommer läsa under terminen, men läsning är hursomhelst avkopplande vilket är precis vad jag behöver just nu. Vila och muffins. Jag kan checka av båda från listan den här helgen.

Minnesstund och brunch.

Jag är nästan fyrtio år gammal men har fortfarande inte behövt sörja en närstående som har gått bort. Jag har aldrig ens gått på en begravning. Min pappous (farfar) är nog den närmsta jag kan komma på och han gick ju bort på Cypern. Där begravs man inom bara ett par dagar så ingen av oss i Sverige var på plats, förutom min pappa som redan var där när pappous dog.

Det är ju egentligen inte något att klaga över. Att jag har alla mina närstående kvar hos mig är en välsignelse, men jag som är lite praktiskt lagd tänker också att döden ska vara en del av livet. Jag inbillar mig att det är kulturella skillnader som spelar in här och att vi i Sverige inte pratar om död som något vi behöver hantera eller planera för. Det är som att vi duckar för det faktum att att dö är något vi alla kommer göra, förhoppningsvis efter att vi har levt ett långt och friskt liv.

Ett sådant liv hade Js mormor levt men i somras somnade hon till slut in hemma i sin säng. Idag samlades vi alla i minneslunden i Skogskyrkogården för att ha en tyst fin stund tillsammans, sen åkte vi till Långbro värdshus och åt brunch. Vi ses sällan allihop, med hela familjen på Jeanettes sida, och även om omständigheterna hade kunnat vara roligare, så var det trevligt att se allihop igen. Vi lämnade restaurangen med planer om att träffas så här allihop varje år i augusti. Jag, som älskar traditioner, är gärna med och skapar nya.

Taxinge slott.

Lördagen var vikt åt återbesök på Rögrund, en liten ö på behagliga fyrtio minuters båttur från Trinntorp, men då vädret kändes opålitligt bestämde vi oss för att istället åka till Taxinge slott. Ingen av oss hade varit där tidigare så varför inte?

Det var trevliga omgivningar att ströva runt i. Nån liten fontän (turkisk vattenkiosk?), nån liten engelsk trädgård, vatten och änder. Lagom och lättillgängligt. När det gäller slottscafét, som ju Taxinge slott är känt för, så känner jag mig nöjd över att ha varit där (check på den), men så fantastisk är ju inte den där kak- och tårtbuffén. Mycket folk och hetsig stämning. Jag lade upp några kondis- och tårtbitar på brickan att dela på men det var liksom inte mysigt. Inte lustfyllt. Inte… trevligt. Och, kan man verkligen kalla det buffé när man betalar styckepris för allt? Njäe, då är det väl ändå ett helt vanligt café, eller?

Hur som så var det kul att ha varit där. Nu har vi sett var Hela Sverige bakar spelas in. Been there, done that 🙂

Slut.

Och så är det slut. Sommarlovet. Jag firade av mitt sommarlov idag med att göra absolut ingenting. Jag tränade och lade lite pussel. Målade naglarna och städade kylskåpet. Inget ”out with a bang” alltså utan ledigheten slutar i samma anda som jag hållit den i under sommaren. Lugn och skön. De senaste dagarna har jag och barnen kanske tagit det lite för lugnt, det märks om inte annat på barnens tålamod med varandra. Det är obefintligt just nu. Men lite skoj har vi haft. Vi åkte till Kaatach en sväng när det var städning och det kunde underhålla oss i några timmar. En dag åkte vi och testade bangolfen i Petterboda. Mycket bra! Och i fredags var jag ute och åt med fina vänner och kunde traska hem i sommarnatten i linne utan att frysa. En fantastisk kväll faktiskt. Men nu är det alltså slut. Imorgon mjukstartar terminen med några timmar på jobbet – och jag känner mig ganska redo. Redo för rutinerna.

Sommaren lunkar vidare.

Vi kom hem från Teneriffa och om jag har förstått det hela rätt så var vi borta exakt under den period som den här sommaren inte bjöd på något vidare varmt väder här i Sverige. Jag har inget att klaga över för sedan vi kom hem så har solen skinit och termometern har bjudit på några extra plusgrader. Underbart! 🙂

Sedan vi kom hem har vardagen lunkat på med några extra fina dagar. Vi började med att ha kalas för Malte som fyllde hela tio år samma dag som vi flög hem. T I O år. Galet. Familjen kom över och firade honom genom att bada och fika.

En dag tillbringade vi på Gröna Lund. Precis som vi har gjort de senaste åren så tog vi sällskap med Vilde&Malin men den här gången tog vi också med papporna och lillbrorsorna. Anton hade sett fram emot att få åka till Gröna Lund men med facit i hand var han inte riktigt redo. Han åkte en del på Lilla Grönan men han var mest intresserad av lotteri och sockervadd 🙂 Jag var redo, men kanske också aningens övermogen för minsta sväng i bergochdalbanorna gjorde mig illamående. Vi avslutade kvällen med ett åk i Pop Expressen och den var spiken i kistan för mig. Hemresan var tuff för mig kan jag säga, det var ett par gånger jag inte trodde att jag skulle kunna låta bli att kräkas. Vilket en kille i Pop Expressen faktiskt gjorde…

Eftersom vädret har varit fantastiskt har vi badat en hel del. Även den här sommaren känns poolen som en helrätt investering. Trots närmare trettio grader på termometern igår så slet vi oss ändå från poolen och åkte till Vickan&Henkes nyinköpta kolonilott utanför Södertälje. I Eklundsfältets koloniträdgårdsförening för att vara exakt. Det var superkul att se och jag vill nästan hellre kalla det en liten sommarstuga eller torp än en kolonilott. Mycket större trädgård än vad jag hade väntat mig och en väldigt lagom stuga för de två. Nära till en massa service och bara en kort promenad till Måsnaren med två fina badplatser. Det kan jag intyga eftersom vi i värmen inte kunde låta bli att gå dit och svalka oss.

Den här bilden väcker oundvikligen frågan vad Vickans min egentligen betyder… 🙂

Det är inte jättelänge kvar tills jag börjar jobba men än finns det tid att njuta av ledighet och värme. Älska sommaren!