Jo men asså… han går!

Jag fick en kommentar av mamma där hon sa att hon inte hade fått några uppdateringar om Maltes framsteg vad gäller promenerandet. Jag som tyckte att jag visst rapporterat om det insåg att jag visst har gjort det fast på Facebook och det har ju inte hon.

Jodå, Malte går. Han kryper självklart allra oftast men han älskar verkligen att gå. I förrgår gick han från vardagsrumsbordet till balkongdörren och det är väl typ två och en halv meter. Oftast går han när han inte själv tänker på det, sen drattar han på rumpan.

Jag filmade honom imorse när han lockades av kameran. Varsågod mamma!

Jag ser ljuset!

Ja men äntligen! Det är ljust ute, solen skiner igenom de tunna molnen. Det regnar inte!

06.45 var jag nere på gymet! Det var väl inte tänkt att jag skulle dit tre dagar på raken men imorgon blir det sovmorgon. När jag kom hem möttes jag av en Malte som inlettt morgonen med att fortsätta gnissla tänder. Ååååååh! Det låter så hemskt! Det knottrar sig över hela kroppen.

Idag stannar vi inte inne hela dagen utan tar en vända till gungorna och faller lusten på tar vi en sväng ner till Sickla också. Det behöver handlas mat för idag ska vi grilla!

Den tredje tanden

När vi kom hem från körandet berättade Jeanette att hon upptäckt en tredje tand på Malte! Hur kunde jag missa det?! Det hela är ju väldigt logiskt då han har dregglat enorma mängder de senaste dagarn och att se honom utan ett finger pillandes i munnen har varit en sällsynthet.

Att jag dessutom har blivit biten av honom både igår och idag borde ju ha varit en ledtråd! Men nej.

Under kvällen har han suttit och gnisslat sin nya tand mot de gamla. Huuuh, jag ryser bara jag tänker på det. Three down, how many to go? Är det någon som vet hur många mjölktänder de får?

Övningskört

Jag tycker inte att det är speciellt roligt att övningsköra. Hade jag tyckt det så hade jag redan haft körkortet vid det här laget. Det ligger lite i min natur att inte gilla att ägna mig åt sånt som jag inte kan. Jag är perfektionist (oftast) och det är sällan man gör något man inte kan på ett perfekt sätt.

Ett körkort behöver jag i all fall. Man kan väl inte vara småbarnsmamma ute i Tyresö och bara lita till kollektivtrafiken, eller hur? Övningskörningen är alltså igång på allvar. Js mamma Jeanette kom över för att ta hand om Malte och så åkte vi ut till Stockholmsmässans parkering där det finns gott om plats för kärringstop.

Till en början fick jag många såna men efter att jag bestämde mig för att vara lite kaxigare med gasen gick det bättre. På torsdag kör vi igen. Det bästa är att jag inte kan backa ur och skylla på en ickebefintlig huvudvärk eftersom vi har ordnat barnvakt åt Malte. Det kan bli ett körkort after all!

Uttråkade

Vi är uttråkade men det är så trist väder ute att jag inte ids gå ut. Hur kul är det att sitta i en lerig sandlåda liksom? Jag gissar att jag har mängder med regniga sandlådetimmar framför mig i framtiden när Malte är gammal nog för att tjata på mig att vi ska gå ut. Så länge han inte tjatar: ingen lera.

Nackdelen är att när Malte har tråkigt får jag en kinkig Malte så nu har vi lekt en massa på golvet, allt för att göra honom glad och nöjd. Men man måste mysa också. Jag riktigt smälter när han ställer sig nedanför mig och sträcker sina söta armar och försöker dra sig upp i famnen. Min GosMalte.

Regnig tisdag

Jag har varit och tränat. Jorå. Det gäller att passa på när inspiration och lust faller på, dessutom är J bortrest i slutet av veckan så då kan jag inte träna hur mycket jag än vill. Det blev bara kondition idag, svettigt!

Idag kommer vi nog bara hänga inomhus hela dagen, regn är liksom inte riktigt min melodi. En vända till Coop kan jag sträcka mig till.

Nu blir det ett par tvättmaskiner! Tjoho!

Vår dag utan bilder

Dagen började med att jag vaknade av mig själv klockan halv sju. Då smög jag upp och lämnade mina pojkar kvar i sängen medan jag gick ner och tränade. I vanliga fall brukar jag träna inne på tjejgymet för det brukar vara tomt men den här morgonen vågade jag mig ut i det stora gymet. Skälet till det var att jag ville värma upp på en roddmaskin och det finns inte nere hos tjejernas.

Det var jätteskönt att ro men mina händer höll inte riktigt med. Jag har till och med fått en vattenblåsa på vänsterhanden! Jag får ro lite oftare så att händerna vänjer sig helt enkelt.

Efter dagens pass kom jag hem till en vaken Malte som var lika glad som alltid men som hostade värre än vanligt. Han har hostat en del de senaste veckorna men idag lät det mer som att de kom djupare nerifrån bröstet. Han har varit lite rosslig också, det har låtit som slem i luftrören, och det var lite värre idag. För att ta det säkra före det osäkra fick vi en tid på vårdcentralen. Precis som jag trodde så var det ingen fara och lungorna lät jättebra men det var ändå skönt att få det bekräftat av en läkare.

Dagen har sedan tillbringats inomhus då det trots solens närvaro har varit jättekallt. Iskalla vindar. Då dagen har varit så innehållslös blev dagens höjdpunkt att vi fick besök av Elin, Håkan och ett USB-minne. De var i desperat behov av säsongsavslutningen av Lost.

Jag ångrar mig. Jag kollade ju på Lost idag och det är självklart det som är dagens höjdpunkt. I sex år har jag följt serien, i sex år har jag varit förtrollad. Och nu är det över. Det känns lite sorgligt.