Helgen. Den gick undan den här gången, trots att vi egentligen inte gjorde något speciellt. Det enda som liksom fastnade på näthinnan var det här:

Pannkakstårtan, som gick år i ett nafs. Den var inte speciellt svår att få ner men med lite vaniljglass till så gick det liksom helt utan friktion. Så himla gott! Pannkakstårta borde man äta varje helg. Svårt att hitta någon som regelbundet vill ställa sig och steka alla dessa pannkakor dock. Oset i Kaj och Marias kök är nog fortfarande inte helt borta.

Veckan inleddes med veckans enda träningspass – skivstång. Det var några nya övningar insprängda i passet och oj vad jobbigt det blev då! Man blir verkligen bara starkare i de muskler man tränar, det fick jag känna på idag. Att träna axlar är inte bara att träna axlar utan man måste träna en massa olika axlar. Jag fick facit på det idag – just som jag tyckte att jag började bli stark! 🙂

Det har varit lite dåligt med träningen den här veckan. Inte sedan i måndags har jag visat mig på Friskis. Jag har istället ägnat mig åt nöje med vänner och åt att sova. Idag är det i alla fall på’t igen och det är hög tid! Jag låg på fjortonde reserv till dagens spinnpass och det trillade neråt i maklig takt ända tills jag stod som första reserv imorse. Där tog det stopp. Ingen plats åt mig. En drop-in plats lyckades jag ändå knipa åt mig så nu sitter jag här och väntar. Min kropp har nog inte fattat vad som är på gång – den är i viloläge just nu och kommer förmodligen få en chock.

Idag blir det pannkakstårtekalas! Stort hurra för det!

Halsduken ser nästan grådaskig ut. Det är den inte – det är ju för i h-e is!

Det här vädret alltså. Kylan. Den tar knäcken på mig. Allt kallare än minus tio får min hjärna att stänga ner. Jag vill bara krypa ner under täcket igen och inte gå upp förrän tussilagon visar sig. Jag försöker vara positiv, tänka att det bara är några veckor kvar till våren, men ibland som känns det bara som att jag lurar mig själv.

Bitter? Nej då, jag behöver bara lite helg.

Ibland bara måste man ta sig tiden. Tiden att träffa vänner. Bara några timmar gör mycket. Men nu går ögonen i kors av tröttheten, samtidigt som jag är tacksam att jag lyckas tajma anslutningsbussen ut till mitt hem på landet.

Det blir inte mer text än så här. Bara en bild på Stina och Anna som instagrammar. Själv är jag dålig på det just nu.

Åh jäklar vad duktiga vi var idag! Helt sanslöst faktiskt. Fasen vad vi orkade!

Jag tar om kvällens cirkelgympass med Linda. Jag hade inte kört cirkelgym på säkert ett halvår, just för att jag minns det som så otroligt jobbigt, men pga min oförlåtande relation till Friskis ledare så var det ikväll dags. Jag tror att jag har skrivit om det förut, hur jag bara inte kan gå på pass där jag inte till åtminstone nittio procent gillar ledaren, så ikväll erbjöd inte schemat något annat än cirkelgym eftersom mitt urval blir något begränsat av min envishet. Jag ska tillägga att det är en av styrkorna med Friskis, att alla ledare har olika personliga stilar, det innebär ju att det finns något för alla. Synd bara att just jag ska vara så förbaskatkräsen :). Det är ju bara jag som förlorar på det.

Åter till cirkelgym! Det är obeskrivligt hur jobbigt det är. 45 sekunder på varje station (står det i beskrivningen men det måste vara längre!) och det är ca 16 stationer. Man kör två varv och det erbjuds en minuts vila mellan varven. Generöst. Stationerna varierar mellan styrka och kondition, pulsen skenar i stort sett. Det är burpees med viktbollar, plankor med enarmslyft, vanliga maskiner, utfallsteg med vikter, upphopp och ja, allt möjligt. Man blir helt slutkörd, på ett helt annat sätt än något andra pass jag varit på. Cirkelfys är i närheten men når inte alls hela vägen.

Linda, hon som är föräldraledig, törstade efter sällskap och pratade sig oberört genom passet. Så upplevde jag det i alla fall, jag bara pustade och frustade. Linda verkar njuta av att det är superjobbigt medan jag mest klagar över det. Hon peppar, jag suckar över att det är för många stationer kvar. Tur att man är olika! 😉

Linda bjuder på en snygg bild av mig i sin blogg. Jag ser ut som nån man bara vill hångla upp på studs! I den här bloggen bjuds på en annan sida läckerheten. Jag kände faktiskt att jag måste fråga Linda om jag fick lägga upp den och det fick jag! Hon menade att den säger allt!

Vi räknade ut att Malte inte hade träffat farmor sedan mellandagarna, inte undra på att han blev så ledsen att hennes besök igår blev inställt pga min förkylning. Idag blev det dock andra bullar och han kunde äntligen bygga slott och leka med bilar och lägga pärlor med sin farmor. Jag och J passade som vanligt när vi har chansen på att åka och handla i lugn och ro. Andra ser till att ta en lunch/middag på tu man hand, vi kör Ica Maxi-racet! 🙂

Eftersom jag kände mig frisk och ganska stark idag så bestämde jag mig för att köra det SpinnIntervallpass som jag hade bokat. Redan under uppvärmningen kände jag dock hur det sved i halsen så jag fick ta det lugnt med pulsen hela passet. Det kändes konstigt att begränsa mig så som jag gjorde men det var nödvändigt. Men konstigt att inte vara helt utmattad i slutet av passet!

Kvällens middag: hamburgare med klyftpotatis. Så där glansiga som jag gillar dem! 🙂

Den där känslan när man känner att det värsta är över, att sjukdomen är på väg bort och man blir starkare varje timme. Den känslan har jag nu och det är så skönt! Vi har tillbringat den här dagen inomhus och jag har inte orkat ta mig för något att göra mer än att hänga framför TV:n och att sova. Det sistnämnda fick jag göra i ett par timmar på eftermiddagen och kanske gjorde det susen för den där tyngden i kroppen, sjukdomen, kändes inte lika tung när jag hade vaknat.

Ingen av oss orkade fixa en vettig middag men jag var sugen på varma mackor och Varma koppen. Flashig lördagsmiddag. J och Malte hängde inte riktigt på mitt middagsspår och ordnade eget, de var inte intresserade av mina tuna melt-mackor. Brödskiva med tonfiskröra på tonfisk, philadelphia, purjolök, sweetchilisås och s&p, och ostskivor på. Rutsch in i ugnen. Asgott! Mmm-mmm-mmm!

Malte är en frisk kille. Så frisk att jag inte kan minnas när han var sjuk senast. I våras kanske det var, eller överdriver jag nu? Hur som helst var det länge sedan nu så när det faktiskt visade sig att han var sjuk inatt när han kokhet kröp ner mellan oss i sängen, så kändes det som att det inte var mer än rätt. Det var vår tur nu. J fick stanna hemma med lillkillen, aningens orolig över att han inte skulle hinna jobba speciellt mycket hemifrån. Den oron var obefogad, Malte sov bort en hel del timmar under dagen.

Även jag har känt mig krasslig hela dagen så fredagskycklingen blev bortvald mot en matig pannkaka istället. Man får frångå rutinen när man är sjyk. Mätt somnade jag i soffan och sov även jag bort någon timme på kvällen. Det var ju skönt att få göra det men lite småsur är jag över att jag har fått avboka mig på morgondagens spinning, den som jag och J skulle köra tillsammans. Känns inte helt ok att behöva släppa ifrån sig en plats när man har varit duktig och bokat snabbt snabbt, före de 22 reserverna. Men jag får väl komma över det antar jag.