Och så kom dagen vi räknat ner till…

20130918-093053.jpg

Men vad hjälpte det? Ingen bebis i sikte. Knappt några känningar alls vilket börjar göra mig rejält uttråkad. Det är självklart skönt att vara ledig men jag hade ju föredragit famnen full av bebisdoft. Istället får det bli leverpastejsmörgåsar och te…

I väntan på bebis, och på J som måste kolla klart på säsong 4 av Sons of Anarchy innan vi kan fortsätta på femman tillsammans, har jag nu parkerat mig framför pilotavsnittet av Prison Break. Dags för mig att se what all the fuss was about.

Sjukt barn.

20130916-161109.jpg

Idag har jag inte bara legat hemma och väntat på bebis utan också tagit hand om sjukt barn. De ringde från förskolan ganska tidigt då han klagat över att han var trött och inte ville leka. Inte alls likt honom. När jag kom dit fann jag honom sovandes i soffan. Usch, det brister verkligen för mig när Malte är sjuk, det är inte roligt att se sitt barn svagt och inte sig själv. Jag får en klump i halsen direkt.

J hade tagit bilen så jag och Malte fick ta en taxi hem. Hemma på hallmattan kräktes han, sen gick han raka vägen upp till vår säng där han somnade bums. Jag tror inte att han har någon magsjuka, han har reagerat på feber förr just med att kräkas en enda gång sen har det räckt. Lite feber har han nu och har därför sovit från och till hela dagen. Lille plutt. Barn ska slippa vara sjuka.

Kvällning.

20130915-194803.jpg

Jag samlade lite krafter och bakade sen ut bullarna. Det var första gången som jag gjorde dem så här trasselsnurriga – de blir ju verkligen så himla mycket saftigare så. Lite mer kanel i nästa gång så blir de verkligen perrrrfekta! Bästa kvällssnackset också! 🙂

Den här helgen har ägnats åt nödvändigheter så som att sopa ner mer sand mellan stenarna på uppfarten, montera ner studsmattan, montera upp hyllor till förrådet och så lite ny gräsmatta. Ja alltså JAG har ju inte ägnat mig åt detta men jag har tittat på när J har gjort det. Idag fick han dock en paus när Kaj&Maria och Js farföräldrar kom hit på storfika. Massor dukades fram på bordet, så pass mycket att det inte gick åt och det mina vänner händer inte ofta!

Kvällen bjuder på häng framför Netflix – hur har vi nånsin klarat oss tidigare? 😉

20130915-194820.jpg20130915-194831.jpg

Har jag tröttnat?

20130915-105705.jpg

Jo det skulle man kunna säga! Jag har ju inte ens nått BF ännu och ändå känns det som att jag går på övertid. Det är egentligen konstigt för jag har hela tiden sagt att jag tror att BF stämmer den här gången och att bebis kommer däromkring. Än så länge ingenting.

Det värsta är att tiden går så lååångsamt. Hade jag orkat ta mig för saker så hade dagarna givetvis gått snabbare men nu gör jag ju inte det. En bulldeg står på jäsning i detta nu men hur jag ska orka baka ut bullarna är för mig en gåta. Hur tänkte jag nu?

Väntan.

20130913-153956.jpg

För bara några dagar sedan tänkte jag att jag inte hade något emot att gå över tiden någon vecka. Den känslan har gått över nu, den här lilla livliga krabaten får gärna komma nu. Det beror inte på att jag har tröttnat på att titta på TV hela dagarna, inte alls, utan bara på att jag nu har ont i kroppen av den här graviditeten. Så fort som jag är stilla i mer än en kvart så gör det så galet ont i fogarna när jag väl ska upp och göra något. Efter att jag har varit uppe en stund så går det över men den där första minuten är verkligen tortyr. Det tog mig två graviditeter för att förstå hur ont foglossning gör. Stackars, stackars kvinnor som i vissa fall har så här ont i flera månader! Själv har jag bara lidit av det i någon vecka och jag har redan tröttnat. Jag tror iofs att det hänger ihop med att jag har varit just stillasittande i nån vecka. Så länge jag höll igång, tränade och jobbade, så hade jag inte ont någonstans. Tyvärr har jag inte den där orken som krävs för att hålla igång.

Den här veckan har ägnats åt att plöja Sons of Anarchy och sånt där annat som hör hemmafrulivet till, som t ex tvätt och att se till att maten står på bordet när familjen kommer hem. Fredagskycklingen och potatisen står redo i ugnsformen, fredagsmyskakan är inköpt och nu ska Malte hämtas från förskolan. Jag tar bilen de 600 metrarna dit och skäms inte för det. 😉

Syskontankar.


Maltes teckning ritad i mars i år. Den föreställer mig och bebisen i magen. Av bara farten ritade han två bebisar men strök snabbt över en när han kom på att det var en för mycket. 

Här hade jag tänkt mig ett inlägg där jag skriver om Maltes förväntningar nu när vi snart blir en person till i familjen. Många frågar nämligen om vad han säger om att bli storebror. Jag hade också tänkt skriva om mina tankar om att vänta fyra år med ett syskon och varför vi har valt att inte skaffa våra två barn tätt. Alla gör vi våra val baserade på våra egna erfarenheter och vad vi tror är det bästa för just våra familjer, så även vi så klart. Tänkte skriva en resonerande inlägg om den där klyschan om att barn har sådan glädje av varandra när de är födda tätt, den där klyschan som jag inte tror alls på. Men just nu orkar jag verkligen inte formulera mina tankar och sen få ner dem i skrift. Jag kommer inte kunna göra mig förstådd. 🙂 Så det får bli en annan gång. Kanske när jag har fått i mig en kopp kaffe och är lite klar i huvudet en kort stund. Eller när jag inte är mosig i hjärnan av att vara höggravid.

Jag hade för övrigt min lillasyster på besök här idag (det skiljer sjutton månader mellan oss för den som är intresserad :)) och det var himla trevligt. Skönt att bara hänga en dag, extra skönt att för första gången på typ fyra år kunna ses utan att bli avbrutna av en liten Malte som vill vara med. Jag tvingade henne att titta på det första avsnittet av Sons of Anarchy. Ville få med henne på tåget. Det gick tyvärr lite trögt, men det finns hopp! Det finns alltid hopp!

 

Nya tider.

20130909-092503.jpg

Det här är min nya grej. Jag har positionerat mig i sängen och kommer inte lämna platsen förrän det är dags att hämta Malte på förskolan. Tanken var att jag skulle ha gjort det redan förra veckan men jag kände att jag hade en del att göra, ex ett IKEA-besök och då ville jag så klart passa på när min mamma var här och kunde hjälpa mig. Men nu är jag klar! Nu ska jag ägna mig åt det som är hela tanken med föräldraledighet pre-bebis: vila. Det här är min utsikt:

20130909-093107.jpg

På agendan har jag Sons of Anarchy. Jag klämde de första nio avsnitten i helgen och hoppas på att jag ska hinna med alla fyra säsonger som finns på Netflix innan bebis kommer. Där har ni målbilden just nu! 🙂

Tröttast.

Jag är så oerhört trött just nu och det beror på mina helkassa järnvärden. Med Malte behövde jag inte ta en enda järntablett medan jag definitivt behöver dem den här gången. Det fick jag facit på hos barnmorskan senast där siffrorna fick tala sitt tydliga språk. Nu gäller det att komma ihåg att ta en varje dag, jag har ju ett maraton att ladda upp inför! Just nu är jag så trött att jag inte orkar någonting. Helst vill jag bara sova. Igår skruvade jag ihop spjälsängen. När jag var klar lade jag mig ner och sov sen i två timmar, helt slut efter den kraftansträngningen. Friskisbesöken dröjer det mao med.

Malte är dock lika pigg som vanligt! För att aktivera honom lite extra under helgerna framöver så kommer han och J gå på bollskola varje lördagförmiddag, med premiär idag. Upplägget är att man vid varje tillfälle testar en ny bollsport under lekfulla former. Det hade tydligen gått riktigt bra idag och Malte hade tyckt att det var jättekul att leka med bollen. Några bekanta ansikten från förskolan var också där vilket säkert underlättade. Jag ser fram emot att följa med och se honom i en ny situation!

20130907-203406.jpg

Sista besöket hos barnmorskan.

20130905-221808.jpg

Ja här ligger jag och skruvar ihop ett IKEA-bord. Det är en del som jag vill ska hinnas med innan nedkomst, bland annat få ihop möblerna som vi köpte igår, och eftersom jag vill att J ska bli klar med det där förbaskade garaget någon gång så vill jag inte be honom om att exempelvis skruva ihop ett bord. Hur svettigt det än är för en höggravid blivande tvåbarnsmamma så gör jag det då hellre själv så att han kan lägga tiden åt grått klinker.

Dagen bjöd också på det sista besöket på Södra BB innan bebisen faktiskt kommer. Jag hade liksom inte riktigt fattat det innan men det är ju nära nu! Bebisen kan verkligen komma när. Som. Helst. Förutom mätning av mage, blodtryck, blodsocker, järnvärde och vikt (hujedamej) så gjorde vi en kort sammanfattning av graviditeten. Jag har inte så mycket att säga här mer än att den har varit i stort sett lika mycket smooth sailing som med Malte, med skillnaden att jag har varit tröttare och det beror ju på att jag har haft en vild fyraåring hemma. Vi pratade också lite om förväntningar och förhoppningar vad gäller förlossningen och här tänker jag att jag försöker att förbereda mig på alla möjliga scenarier men att jag givetvis hoppas att det ska gå lika bra och lätt som med Malte.

Barnmorskan gick tillbaka till Maltes/min journal och antecknade i min nuvarande att det gick fort den där sommaren för fyra år sedan. Hon tryckte mycket på att jag behöver komma in mycket tidigare den här gången (jag var öppen 8 cm med Malte när vi kom in på Södra BB) men att J behöver tänka på tre saker OM jag måste föda hemma. Dessa tre saker skulle bankas in i hans huvud:

1. Han ska ringa Södra BB direkt. De kan hjälpa oss med att koppla in ex SOS och ambulans i samtalet.
2. När barnet kommer ut måste J direkt fria luftvägarna genom att torka bort slem och gegg runt näsa och mun. Viktigt är att bebisen inte ska hinna dra in guck i sitt första andetag.
3. Barnet ska torkas av och snabbt läggas hos mig med något över sig. Det är viktigt att hålla värmen.

I övrigt så är det ingenting att tänka på, de guidar i telefonen. Känns ju lugnande! 😉

Bebisen är fixerad men jag vet inte om det betyder så mycket egentligen. Man kan väl gå över tiden ändå, eller? Om ingen bebis är född den 27 september (på min pappas sextioårsdag!) så ska jag iaf ringa till förlossningsmottagningen på SÖS för att boka in ett så kallat ”v41+3-besök”. Det är ingen brådska för min del att bebisen ska komma, men före den 27e får det gärna bli!