Maltetid och gymtid.

20140111-204037.jpg

Suddiga selfies av mig på gymmet har blivit lite av mitt signum. Anledningen till att de blir suddiga är helt enkelt att jag tycker att det är så galet pinsamt att ta dem, men jag vill ändå ha mitt besök dokumenterat på bild. Därför ställer jag mig framför spegeln och drar snabbt upp telefonen, fotar och drar fort ner den igen. Då får man suddiga bilder :).

För lite drygt ett år sedan, ja säkert ett och ett halft, började jag för första gången i mitt liv att springa. Lite åtminstone. Inga nämnvärda distanser och inte heller med en himla fart, men jag sprang istället för att gå och det var stort för mig. Framåt hösten när det blev kallt tappade jag sugen men nu börjar den komma tillbaka. När man kan börja springa efter graviditet och förlossning verkar de kunniga vara lite oense om. Vissa menar att man absolut inte ska börja tidigare än sex månader efter, medan andra att man inte kan sätta en datumstämpel som gäller för alla men att det är viktigt att lyssna på kroppen vilken ju är individuell. Vi har alla olika förutsättningar.

Själv känner jag att jag har en del saker som talar till min fördel när det gäller att börja springa lite lugnt redan nu, drygt tre månader efter förlossningen. Jag tränade genom hela graviditeten och har därför en del styrka att att dra nytta av. Jag slutade amma tidigt vilket innebär att relaxinet i kroppen troligtvis inte längre är speciellt förhöjt. Och jag hade en helt komplikationsfri förlossning. Jag börjar mao inte helt på minus. Däremot måste jag definitivt fortsätta jobba på min bålstyrka och ta bäckenbottenträningen mer seriöst.

Så hur gör jag nu då om jag vill börja springa lite smått? Jo jag tar det jäkligt lugnt. Förutom min övriga träning som idag består i promenader, skivstångspass, spinning och styrketräning så har jag påbörjat ett program där jag varje vecka går (jag använder löpbandet till detta) och springer (läs lufsar) korta korta stunder. För varje vecka kortar man ner tiden man går med en minut och ökar på springtiden med en minut. I korta drag. Det betyder att det tar många många veckor innan jag springer några längre pass. Vissa skulle kanske tycka att denna upptrappning är alldeles för seg, och det kanske jag också tycker om några veckor, men just nu tror jag att det passar mig. Jag skyndar jäkligt långsamt.

20140111-210129.jpg

Jag och Malte hade lite quality time idag. Vi tog en tur till Sickla där vi köpte födelsedagspresent till morgondagens kalas, vi köpte Angry Birds-pyjamasar (varifrån kommer denna hype bland fyraåringarna?!) och vi fikade på Wayne’s. Bra dag idag! Att det låg snö på marken intresserade inte Malte alls, han är sin mors son och ville väl därför inte gå ut. Kommer det mer snö, vilket det troligtvis gör, så får jag väl dra ut honom för att göra en snögubbe, bara för att få det gjort. 🙂

20140111-210536.jpg20140111-210547.jpg
Detta var igår så mer snö ligger på marken idag. Nu får vi känna av den stora nackdelen av att bo i hus: snöskottning av uppfart!

Fredagskänsla!

20140110-091254.jpg
Där kom den. Vintern. Darn it!

Ni som har varit föräldralediga vet att den där fredagskänslan som tidigare kom en gång i veckan fortfarande infinner sig. På fredagen vill jag rigga inför helgen, fixa lite fredagsmys och sen njuta av att helgen är på gång. Helgen innebär två saker: dels att vi har det mysigt eftersom J är hemma och dels att jag blir avlastad eftersom J är hemma! Mycket bra. Den här helgen har jag tänkt ta mig iväg och umgås lite med Malte. Jag känner att vi behöver tid tillsammans, bara han och jag, utan en lillebror att dela uppmärksamheten med. Troligtvis gör vi något enkelt som åker iväg och shoppar lite och fikar chokladboll. Det är de små sakerna och allt den där…

Jag vill föra till protokollet att jag var på Skivstång Intervall igårkväll. Det är ett vanligt skivstångspass med en kvarts intervaller efteråt. Fyrtiofem sekunder pulshöjande övningar som ex höga knän följt av femton sekunder vila, detta gånger femton. Min spontana känsla direkt efteråt var att ”det här gör jag aldrig igen!” Så galet jobbigt! Så här dagen efter känner jag ändå att jag nog ska köra igen, kanske om ett par veckor så där. Hjärnan har verkligen en fantastisk förmåga att glömma :).

My POW.

20140109-095215.jpg

Vi har en skön och lagom seg morgon här hemma och tur är väl det med tanke på att vi hade en lite stökig natt. Vi är ganska bortskämda med en storebror som sover hela nätter i sin säng och med en lillebror som äter en gång per natt. Två nu under jullovet då vi har velat ligga kvar och dra oss i sängen. Den här natten har vi dock fått söva om liten bebis ungefär varannan timme med mat. Kan det bero på vaccinsprutorna i måndags kanske? Hur som helat så känns det lite ovant och lite småjobbigt. Idag är jag nästan tacksam över att Malte är ledig från förskolan, det hade varit jobbigt att klä på, fixa frukost och ta sig iväg i tid idag. Istället kan vi såsa runt tills det är dags för dejt med Anna&Jack&Joline på Kataach!

Och vad hände för övrigt med veckan?! Redan torsdag! Igen!

Fortsätter vara grymma jag!

Jag har inga nyårslöften i år, jag har aldrig jobbar med några sådana. Om jag dock ska formulera nåt vad gäller träning, hälsa och välbefinnande så är det väl typ ”fortsätt som du gör Alex, du är grym!” Jag är väldigt stolt över hur jag lyckades att inte bara hålla igång, utan faktiskt träna hårt hela graviditeten igenom. Jag kände mig hela tiden väldigt väldigt stark i kroppen. Det dröjde heller inte länge efter förlossningen förrän jag var igång igen. Jag har varit duktig och läst på så jag utsätter inte mig själv för några farliga övningar så här tätt inpå och knipövningarna jobbar jag med så fort jag kommer ihåg men det är inte helt lätt. De gjorde sig dock ovälkommet påminda på ett familjejympapass som jag tog med Malte på före jul. Jumping Jacks = kiss i byxan. 🙁

Denna kväll bjöd på min favorit på Friskis; Skivstång. Tyvärr inte med min favoritledare men man kan ju inte få allt här i världen. Under julhelgerna lyckades jag efter över ett års övertalning få med J på ett skivstångspass och han fastnade direkt så ett pass blev snabbt två och nu står jag har fått konkurrens. Vem ska få gå på favoritens pass idag? osv. Vi planerar veckans träning i förväg och ser till att det blir så rättvist som möjligt :). Fick jag önska en träningsvecka exakt hur jag vill så skulle jag vilja få ihop två skivstångspass, ett spinnpass och ett styrkepass i gymmet. Och så promenader där det går. Vi får se hur många sådana veckor jag kan få till framöver.20140107-205231.jpgMitt fåniga mål härnäst på Skivstång är att starta passet med blå viktskiva. Än så länge är det bara män som lägger på sådana. Vi tjejer är för fega, så enkelt är det!20140107-205240.jpg
Bästa bilden när man kommer hem. Malte sitter och ritar med dinglande ben. Syftningsfel, jag vet.

20140107-205419.jpg
Jag gör en da capo på sommarens semester och lägger upp ett mål i appen Training Goal. Den här gången ska jag få till 58 pass till den sista mars. Den siffran kommer jag passera i god tid har jag insett så här i efterhand. I’m on a roll och dessutom föräldraledig.

Lek och TV-spel!

20140106-183611.jpg

Ok, jag får väl erkänna att vi inte har tagit oss iväg på så mycket ”barngrejer” det här jullovet. Mina föräldrar har visserligen varit här och aktiverat den lille men någon lek med jämnåriga har det egentligen inte blivit förutom en playdate med Jack i mellandagarna och lek med tjejerna på nyårsafton. Det var mao hög tid att råda bot på det. Enter Jack! Efter en förmiddag med en sista sovmorgon för oss alla och en långpromenad för mig och Anton så åkte vi till Brevik och lekte med Jack och hans föräldrar. För jo, även vi vuxna lekte idag.

Förutom lite lek med Jacks nya julklappar, som exempelvis det coola hockeyspelet ovan, så gick vi också ner och spelade lite på deras Nintendo Wii. Pryltokige J köpte givetvis ett sådant så fort det kom ut på marknaden för ett antal år sedan, men när han inte spelade så mycket på det längre tyckte jag att han skulle göra sig av med det. Jag har så svårt för att ha prylar liggandes på vinden, det kryper i mig av att ha en massa saker som inte används. Det är lite synd att jag är sådan för det finns några saker som jag kan ångra att jag har gjort mig av med. Mina grymma Knoppefotpallar från Ikea till exempel :). Och så hade det ju kanske varit roligt om vi hade kvar Nintendot… Mitt gamla 8-bitars har vi förstås, men för att spela med det på en ny TV så har jag förstått att man måste köpa till några speciella kablar osv.

20140106-183629.jpg

20140106-183706.jpg

Det var första gången som Malte spelade TV-spel och jag kan väl inte direkt säga att det gick något vidare bra, han ville hellre att jag skulle spela, men jag kunde ändå se att vi definitivt behöver köpa på oss nån schysst spelkonsol framöver. Jag är en sucker för Super Mario, gärna från typ Super Nintendo-tiden med Yoshi som vapendragare, så gärna något sådant. Några färgglada spel! 🙂

20140106-183721.jpg

20140106-183735.jpg

20140106-183746.jpg

Efter ett långt långt lov så hade jag önskat att jag hade kunnat säga att det var tillbaka till förskolan och rutinerna igen, men så bra får vi givetvis inte ha det. Det stora hindret för det stavas planeringsdag. Först på onsdag får alltså Malte gå tillbaka till sina kompisar och då blir det bara en dags lek för sen kommer ju lediga torsdag och fredag… Imorgon får jag alltså ta med mig Malte till BVC där Anton ska få sina tremånaderssprutor. Hade gärna sluppit det, drömmen hade varit att kunna skicka J på det besöket, men det är dags för honom att återvända till arbete efter flera veckors ledighet. Rutiner var det ja, jag längtar efter dem! Nästa måndag!

Älska mig!

20140105-110251.jpg

För flera år sedan var jag väldigt förtjust i Alex Schulman. Det var på den tiden när han hade sin dryga blogg och jag var ung och tyckte att det var roligt. Sen mognade jag (mmm jag moooognade) och tyckte att det där översitteriet började bli lite tröttsamt så jag övergav honom. Det dröjde inte länge så gjorde även Alex Schulman det. Han övergav den där dryga typen som han hade skapat på nätet, och blev sitt sympatiska jag istället.

Alex Schulman och jag fick barn ungefär samtidigt så det var naturligt för mig att följa hans underbara blogg där han dokumenterade sitt första år som pappa till ursöta Charlie. När hon fyllde ett år slutade han blogga och då glömde jag liksom bort honom. Jag lyssnade givetvis på hans sommarprat och jag läste och älskade även hans kärleksförklaring till sin pappa i form av boken Skynda att älska, men trots att han har funnits väldigt lättillgänglig genom ex hans program på Aftonbladet så har han inte riktigt varit närvarande i mitt liv på ett tag. För några veckor sedan lyssnade jag på samtalet med honom i Värvet och han väcktes återigen till liv hos mig. Hans seriositet och reflekterande över livet intresserar mig, att han vågar vara allvarlig, speciellt med tanke på hur han en gång i tiden skapade sig ett namn här i Sverige. Det var ju allt annat än seriöst.

Igår, när båda barnen nattats och jag själv krupit ner under täcket, tittade jag på SVT Play och unnade mig en timme av Shulmans enmansföreställning Älska mig. Så fantastiskt bra! Det är nästan att jag ångrar att jag inte köpte biljetter och såg den live under hösten, detta var ju en nedklippt version så jag gissar att mycket bra valts bort. Kill your darlings och allt det där, det skulle ju få plats i en enda timme. Om ni får en timme över någon gång fram till den 2 februari så rekommenderar jag er verkligen att se Älska mig. Många skratt men faktiskt också ett par tårfyllda stunder när Schulman knyter ihop säcken. Se det här! Bara gör det!

20140105-110316.jpg20140105-110326.jpg20140105-110339.jpg

En sån där dag.

20140104-160835.jpg

Igår fick Malte Anton att kikna av skratt när han sjöng nån liten ramsa han kom på. Att se lyckan hos Malte när han fått sin lillebror att skratta var oslagbart. Malte körde den där ramsan om och om igen ända tills Anton inte bjöd på några skratt längre, då blev det istället nästan tårar hos storebror. Även imorse blev han besviken då ramsan inte lockade till skratt direkt, han som hade trott att han hade hittat nyckeln. Men så idag på eftermiddagen så gurglade Anton till och Malte skuttade återigen av glädje. Så himla härligt att se!

Utöver det så har dagen innehållit ett avsked av mina föräldrar som i förmiddags åkte tillbaka till Cypern. Nu dröjer det ända tills april då vi ses igen, då på sydligare breddgrader. Efter att jag hade vinkat av dem åkte jag till Friskis och väl hemma tog jag tag i vårt hem. All jul plockades faktiskt bort redan på nyårsdagen, till och med pepparkakshuset fick ryka, men en rejäl städning behövdes. När jag ändå var igång gick jag igenom lite kassar med bebiskläder från Maltes tid och det jag slogs av var hus jäkla mycket kläder vi har! Jag kollade igenom stl68 och det är visserligen fortfarande för stort för Anton men jag tänkte ta fram och tvätta. En del kläder är ju små i storlekarna så varför inte köra redan nu. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur vi har lyckats få ihop så mycket kläder för ett enda barn! Jag som inte ens tycker att barnkläder är kul att köpa! Men tur det egentlige, då behöver jag inte köpa några den här vändan! 🙂

20140104-162136.jpgGårdagens cupcakes dekorerades av Malte och mormor. Gårdagens höjdpunkt. Han har det mao ganska tråkigt på sitt jullov…

Nyårsafton 2013.

De senaste nyårsaftnarna har det blivit tradition att fira in de nya åren tillsammans med Sofia, hennes numera make Johnny och tjejerna Emelie och Nathalie. Vi brukar köra vartannat år hos dem och vartannat hos oss men då vi i år hade våra föräldrar hos oss på besök, och vi såg en möjlighet att kunna få barnvakt för den minste, så bröt vi mönstret och firade ute i Björknäs i år igen.

Malte hade varit taggad och aningens uppstissad under hela dagen inför nyårsfirandet. Att få leka med tjejerna hade han sett fram emot, speciellt efter ett lugnt jullov med alldeles för lite lek med barn. Hela dagen frågade han om och om igen när Johnny skulle komma och plocka upp oss (vilken service!) så han satt verkligen och räknade ner timmarna. Väl framme hemma hos värdparet lugnade stissandet tyvärr inte ner sig utan snarare tvärtom. Han var så jäkla glad över att få leka men vi vuxna ville ju gärna sitta och småprata och bara njuuuta av vår champagne :). Brutalt uppvaknande för småbarnsföräldrar varje gång, att de inte sitter tysta och beskedliga, uppkrupna i soffan när det passar oss. 😉


Ok, en något riggad bild kanske, men granen var ju så fin med julgranskulorna i riktigt glas! Hon är galen den där kvinnan. 

Det var första gången jag åt gåslever. Jag hade verkligen ingen bild av hur det skulle smaka innan så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men det var ju gott det där!
Den andra förrätten bjöd på pilgrimsmusslor. Jag kan ofta tycka att det är lite överreklamerat men med avokadon och den fräscha mangosalladen så hade jag kunnat äta hur mycket som helst. Alltså fyra tallrikar till typ.
Jag är inte helt säker men jag tror att valet av huvudrätt påverkades en del av J och Johnny som gillar ”kött och potatis” och ärligt talat så tackar inte jag heller nej till oxfilé. Murkelsåsen vi fick till var en riktig höjdare, jag åt två portioner sen fick jag hejda mig eftersom jag var den enda som gjorde det 🙂

Johnny hade valt efterrätt, creme brulée, och det var ju tur för det är en favorit hos J. Jag tackade inte nej…

Tolvslaget firades in ute på deras altan. Alla barn hade somnat och vi kunde skåla in tolvslaget själva. Ja, jag, J och Sofia alltså. Johnny glömde bort sig och kom ut ett par minuter senare! 🙂
20140101-222618.jpg
Dags för sällskapsspel! I vanliga fall kör vi ofta När och fjärran men igår provade vi på spelet Europa. Inte riktigt lika kul men jag och J höll oss iaf till traditionen och vann hela kalajset. Inte för att jag kan ta åt mig så mycket av äran men det krävs lite schwung i handleden för att kunna slå tärningen så bra som jag gjorde i vårt lag. 

När klockan började närma sig halv två, och jag hade fått i mig precis lagom med drinkar (oj så goda de var!) så ringde vi min pappa som så himla snällt körde hela vägen ut till Nacka och plockade upp oss. Perfekt avslutning på en perfekt kväll! Stort tack till mina föräldrar för både barnväkteri och skjuts hem och både tack och en eloge till Sofia och Johnny som är det perfekta värdparet. Vi hade inte kunnat fira in det nya året på bättre sätt!

Inleder året med Cavadusch!

20140101-150140.jpg

En cypriotisk tradition som jag är uppväxt med är att man firar in året med att äta en kaka kallad Vasilopita. Den är egentligen inte mer speciell än en saftig sockerkaka med apelsin i, vad som gör att den utmärker sig från vanliga kakor är att den innehåller en folietäckt turpeng. Den som får pengen i sin bit av kakan får tur resten av året.

Man börjar med att skära upp kakan i det antalet bitar som sällskapet består av, plus en extra bit som går till huset. Sen delar man ut bit för bit i åldersordning där den som är äldst får den första biten och huset får sist. Till detta brukar vi dricka vår favoritcava, Freixenet, som passar jättebra med apelsinsmaken i kakan.

Jag antar att ni kan gissa förväntningarna hos Malte när han fick veta att en av oss skulle få en peng. Han började med att tugga stora bitar från sin kaka men när mättnaden började kännas av smulade han isär den för att leta skatt. Vi satt alla och hoppades att just han skulle få pengen för inte helt oväntat så bröt han ju ihop när han insåg att kakbiten inte innehöll någon turpeng. Ledsen sprang han från bordet, med tårar sprutandes i stor dramatik. Och helt enligt traditionen började vi vuxna leta efter pengen i våra egna bitar för att smussla ner bland Maltes smulor. Man kan tycka vad man vill om det, själv tycker jag att det är roligare om Malte blir glad över pengen. Han har gott om tid på sig att lära sig att man inte alltid kan vinna här i livet.

Pappa letade i Antons bit och hittade pengen. För protokollets skull skriver jag här att 2014 alltså är Antons år, men med bara tre månader under bältet så tyckte vi att han den här gången kunde dela med sig av framgången med sin storebror. Pappa tog pengen, smusslade ner den bland Maltes smulor och bad honom sen att komma tillbaka och titta extra noga, för vi andra hade ju inte hittat pengen i våra bitar. Och just som Malte hittar pengen på servetten så välter pappa ett glas cava över bordet och just vid det tillfället så filmar jag hela händelseförloppet! Ibland har man tur! 🙂

20140101-150203.jpgUtdelning. Malte får sin bit inlindad i en servett.20140101-150215.jpgMalte letar igen. Den uppmärksamme ser det lilla foliepaketet upp till vänster bland smulorna.