Stoltheten man känner över att ha skippat soffhänget och istället åkt och tränat. Den blir liksom besudlad av besvikelsen som kommer av ett riktigt tråkigt pass.

Jag älskar kombipass och favoriten är SkivstångSpinn. Eller SkivstångIntervall som det bjöds på ikväll. 45 minuter skivstång följt av 45 minuter spinning. Det gav mig säkert något, troligtvis en redig träningsvärk, men det räcker inte för mig. Jag vill ha kul när jag tränar och det hade jag verkligen inte idag. Skivstången hafsade ledaren igenom med ett enda set per övning, spinningen körde han ett helt motsatt upplägg med halva låten i tvåan och halva låten i trean. Hela passet igenom. Boring!

MEN jag tog mig iväg. Den besudlade stoltheten var det ja.