Jag gav mig på saxen…

Ni kanske minns mitt totala misslyckande när jag för första gången skulle ge mig på att klippa Malte. Den där bilden av honom med den avklippta luggen sitter som fastklistrad i hornhinnan så det är inte med lite bävan jag klipper Malte lite då och då. Jag vet ju att jag liksom inte är bra på det! Mormor har fått klippa honom några gånger, och vi försökte övertala honom att låta henne göra det nu senast de var här, men det var ett blankt nej. Han var inte intresserad av att klippa av det. Dels gillar han inte att bli klippt, dels tror jag att han vill behålla längden för att snurra fingrarna i det. Frisör är heller inte aktuellt, den där gula bilen som man får sitta i lockar inte tillräckligt.

Så igår tog jag fram saxen. Jag fick truga en hel del men jag tror faktiskt att det som slutligen fick honom att gå med på det var mitt argument att pappa J skulle blir så himla överraskad när han kom hem. Då fnissade han lite och så fick jag börja. Det är inte helt lätt att klippa en Malte. Ni som känner honom förstår vilken bedrift det är att klippa honom utan att råka klippa honom i örat eller rispa upp huden i nacken.

Om det blev jämnt? Haha, nej nej men det går inte att sikta på det i ett sånt här läge. Det gäller bara att få bort håret så fort som möjligt liksom, och det lyckades jag ju med! Utan blodspillan.

Jag slog till på stort (eller ja, lite större iaf) och gjorde amerikanska pannkakor till frukost idag. Vi hade ingen lönnsirap men vanlig funkar faktiskt nästan lika bra. Vi tog fram Ohojtuben också, ibland får man faktiskt äta sånt här till frukost. JO, det får man visst!!

One thought on “Jag gav mig på saxen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *