Det här med att få Malte att somna på kvällarna är ett gissel. Jag skulle så gärna kunna mata honom för att sen bara lägga honom i hans säng och så skulle han somna. Nej det är helt omöjligt. Jag måste lägga mig i vår säng med honom och amma honom till sömns.

Det värsta är att man kan aldrig veta när han ska somna. Igår somnade han redan klockan tio, halleluja! Kvällen innan fick jag ha honom hos mig ända till 01! Kvällen innan somnade han vid halv tolv… Jag som älskar rutiner tycker att det här lite oberäkneliga sättet att leva är lite småjobbigt.