Årskrönika 2013.

En krönika är det ju egentligen inte, snarare en tillbakablick eller sammanfattning, men jag fortsätter att kalla det det eftersom jag har gjort det tidigare.

Året inleddes hemma hos Sofia och Johnny i Björknäs. Det är för övrigt också där det avslutas ikväll.


Tomteblosscheesecake till efterrätt. Jag tackar aldrig nej till cheesecake, speciellt inte fryst. 

Mitt 2013 inleddes med en hemlig graviditet. Precis som med Malte väntade jag länge med att berätta om den här på bloggen. Helt lätt att låta bli att skriva om den lilla magen var det dock inte eftersom den hela tiden gjorde sig påmind. Jobbresan till London i slutet av januari var allt annat än ett nöje med en trötthet och ett illamående som aldrig tog paus. Allt medan jag försökte hålla god min. När J mötte upp i huvudstaden för

en weekend med mig så shoppade vi en del men det blev också en hel del vila på rummet. Jag var slut som artist. London bjöd också på mitt första inköp av gravidbyxor för den här gången, även det ett nederlag 🙂

Jag bestämde mig tidigt för att jag skulle hålla ut när det gällde min träning. Jag var inne i ett bra flow med rutin och regelbundenhet och min erfarenhet med Malte sa att om jag skulle lägga ner träningen under de första tolv veckorna när jag var som tröttast, så skulle jag inte komma tillbaka till träningsrutinerna alls. Därför höll jag ut och släpade mig till Friskis efter jobbet trots att jag allra helst bara ville åka hem och lägga mig i sängen. Men det gav också utdelning i form av energi. Energi jag definitivt behövde med en aktiv treåring som behövde min uppmärksamhet.

Den lilla energi jag hade ägnades en hel del åt att överleva den sega vintern till den sena våren. Snön låg som ett blött täcke över mitt liv, så kändes det åtminstone när det var som allra tyngst. Det var mörkt och den där våren som vi alla gick och väntade på verkade liksom aldrig komma. Och när den väl kom, och gräsmattan blottades, ja då bjöd den på snömögelfläckar! 😉

Som sagt, det kändes knappt som att jag skulle överleva våren, så det var de små utflykterna som gjorde att jag orkade. Till exempel besök på Uddby gård, en fantastisk tjejkväll hos Bea eller tapaskvällar med Sofia&co. Och oftare och oftare bjöd himlen på värmande sol, och känslan att det nog ändå fanns ett ljus där i slutet av tunneln.


Varför man sitter så här på golvet framför en tårta? För att inte visa upp den stora gravidmagen förstås! 🙂

Vad gäller vårt hus så tog vi det här året ganska lugnt. Under 2012 jobbade J järnet utomhus med att få till vår altan inför vårt bröllop på sommaren. Under vintern hade vi tänkt fixa en massa inomhus men energin fanns liksom inte där i mörkret. 2013 fick bli ett litet pausår med undantag för några mindre projekt, som till exempel trappan till ”gästparkeringen” som J snickrade ihop en dag när jag var borta. Något oväntat drog vi också till med stenläggning av uppfarten och gästparkeringen. Vi hade egentligen tänkt vänta med det i några år till men frestelsen blev för stor när stenläggningen kom och knackade på. Och oj vad bra det blev! Ett helt nytt hus faktiskt.


Ännu en ”magdöljarbild”!
 

Våra midsommarplaner i år gick i stöpet då Malte fick vattkoppor. Bara någon vecka innan vi skulle gå på semester.

Så fick sommaren inledas, då det var dags för semester lagom till att han var frisk igen. Jag hade tanken att vara en god mor och låta Malte ha ledigt från förskolan i sju hela veckor men det kommer jag aldrig göra om! Malte hade stundtals hur tråkigt som helst och jag orkade inte leka med honom, stor mage i vägen och allt. Jag gjorde allt för att hålla honom underhållen, vi åkte till exempel på antal långhelger upp till Stugan där Malte fick leka av sig. En helg var vi där samtidigt som Vickan och Henke och en flytbrygga tog form.


Här sitter tjocka jag och tycker att det är alldeles för varmt. 

Fler middagar med Sofia&co fick det också bli. Malte kunde leka med tjejerna och jag och Sofia kunde hänga i värmen. Den där värmen var tyvärr lite av min fiende den här sommaren. Efter en lång och mörk vinter, med en efterföljande oerhört sen vår, kunde man tänka sig att jag skulle älska sommaren men med en stor och tung mage att kånka på så var de varma dagarna ofta en pest för mig. Jag satt mest i skuggan och försökte uthärda! 🙂

Under semestern, som för övrigt ALDRIG har varit så efterlängtad som i år, hittade vi på lite allt möjligt, till exempel det här:


Bad i sjön vid Stugan. Till och med jag badade ett några gånger i år! I Sverige!


Lunch på Stall Stråtjära

Årets första besök på Café Notholmen

Det första galna lekbesöket på Kataach!

Vi åkte till Vansbro för att påbörja Js klassiker… Själva simningen gick kanon, värre gick det med klassikern då Anton behagade dyka upp upp just samma dag som Lidingöloppet. Eller var det kanske bara en dålig ursäkt? 🙂

Åt potatis från våra egna odlingslådor

Fika på en sk Hälsingegård?

Malte går på bio för första gången, två timmar konstateras vara för lång tid för att sitta på en stol.

Den 25 juli skrev jag för första gången i bloggen att vi väntade en liten bebis. Jag och J hade varit på ett spinnpass tillsammans och jag var så grymt stolt över mig själv. Att jag orkade så sjukt jäkla bra. Att jag orkade hålla min motivation så länge.

I augusti, efter en lång och skön semester med väldigt mycket träning, gick jag tillbaka till jobbet för de sista tre veckornas arbete innan jag gick på föräldraledighet. Att gå tillbaka så, att sätta sig in i jobbet igen efter att nästan ha förträngt att jag ens hade ett jobb :), det var jobbigt för psyket. Jag kunde knappt tänka på annat än ledigheten som stundade. Men så kom äntligen den sista arbetsdagen!

Under september månad så lade jag ner verksamheten. Jag hade absolut ingen ork alls till någonting annat än att bara ligga på rygg i soffan och vänta på bebis. Jag plöjde serier som aldrig förr och upptäckte favoriter som Sons of Anarchy och Homeland. För att hitta på någonting med Malte, som blev 20-timmarsbarn på förskolan så fort som han blev storebror, började han på bollskola här i Tyresö. Han behövde något att haka upp sina lördagar på, en rutin.

Och så kom äntligen dagen. Tio dagar ”för sent” dök världens finaste Anton upp efter en i mitt tycke jobbig förlossning. Jag, som hade en oförskämt lätt förlossning med Malte, överraskades av hur förbannat jäkla ont det gör att föda barn! 🙂 Mina föräldrar var här på besök innan de åkte ner för att tillbringa vintern på Cypern. Med några dagars marginal fick de äntligen chansen att gosa med nyfödd bebis innan flyget tog dem till sydligare breddgrader. Den lilla bebisbubblan, som höll i sig i flera flera veckor med Malte, sprack tidigt den här gången. Vardagen gör sig ju tidigt påmind med lämning och hämtning på förskolan, några sovmorgnar med snusande bebis i sängen blev det därför tyvärr inte den här gången. Istället körde vi på med trugande av napp som till slut äntligen gav utdelning, och med ersättning istället för amning så fick jag till suveräna rutiner vad gällde sömn för oss alla. Det är nödvändigt för att få vardagen att funka.


Några timmar gammal på Södra BB.
 

Framåt november började jag komma in i rutinerna som tvåbarnsmamma. Veckorna är ganska inrutade med Malte på förskola måndag till onsdag, lekdag med Jack på torsdagar, bollskola på lördagar och Familjejympa på söndagar. Och så Friskisbesök för mamman insprängda där det går. Barnvagnspromenader ägnar jag mig givetvis åt, med Värvets Kristoffer Triumf med gäster som sällskap.


De lite för coola killarna Malte och Jack.
 

När så december började smyga sig på började vi jobba med att bygga upp förväntningarna inför julen och det stundande jullovet. Vi ägnade oss åt lussebak och montering av pepparkakshus. Malte övade på sånger inför luciatåget på förskolan och pyntade julgranen inför Jultomtens besök. Vi vuxna bjöds på smaskigt julbord på Oaxen medan Sofia tar hand om barnen.  Och så kom äntligen lovet. Och mina föräldrars ankomst till Tyresö över julen. Och där är vi nu. Vi är fortfarande mätta efter ett konstant ätande och ikväll väntar ännu mer av den varan i Björknäs. Vi avslutar året där vi inledde det, och börjar det nya året med nya förväntningar. Jag förväntar mig ett härligt 2014 med min andra och sista föräldraledighet i mitt liv. Oj vad jag ska njuta!

Gott Nytt År på er! 🙂

2 thoughts on “Årskrönika 2013.

  1. Härligt år!

    Kan du inte skriva mer om era rutiner för sömn, mat och vardag? Det skulle jag behöva nu. 🙂 Ammar du inte alls? Hur sover Anton?

    Vi har haft snacket förut, men 20 timmar låter ljuvligt! Vi har 15, och det finns ingen flexibilitet alls. Antingen fem dagar i veckan och tre timmar (8.30-11.30) eller tre dagar i veckan och fem timmar (9-14). Vi önskade 8-13, för att pappa ska kunna lämna, men icke. Då blev de ju tvungna att servera Lisa frukost! :-/

    Du får gärna svara på FB, om du hellre vill det.

    Hoppas kvällen och hela nästa år blir toppen! Gott nytt år!

    Kram Anki

  2. Hej Anki!
    Självklart kan jag skriva om det! Jag knåpar ihop ett inlägg när jag piggnat till efter nyår! 🙂

    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *