Åh förlåt!

Sjukdomen slog till som en bomb och slog ut hela min kropp förra tisdagen. Jag blev helt sänkt och låg mest i sängen, så mycket jag kunde iaf med två barn hemma. Jag viftar nästan alltid bort all sjukdom som vanlig förkylning men jag kände att det här inte bara var en släng av den utan det var något tyngre. En tung redig förkylning, något annat kunde det ju inte vara. När så min kropp började känna sig starkare tänkte jag att allt nu var över och att jag kunde gå tillbaka till vardagen. Jag gick några promenader. Körde ett skivstångspass i tisdags som kändes riktigt riktigt bra. Och så slog det till igen. Jag hade tagit ut segern i förskott. Men så blev det bättre igen och jag passade på att ge mig iväg med Malte på lite småaktiviteter så att han skulle få något att göra. J låg sjuk hemma med ännu frisk Anton.

Och så igår, när vi var hemma hos Jack och lekte, så sådde Anna ett litet frö hos mig. Kanske hade jag haft en släng av influensan? Mja kanske. Igårkväll åkte jag vidare på tapaskväll med fina vänner och pratade om min lilla sjukdomsperiod som nu lyckligtvis var över. Sen åkte jag hem, tidigt, och sov. Vaknade upp mitt i natten i feberfrossa. Och det är här som min stora feta ursäkt kommer in. Förlåt till alla er som jag har utsatt för smitta de senaste dagarna! Nästa gång kommer jag inte vifta bort virus som en enkel förkylning. Nästa gång kommer jag ge mig själv ytterligare tid till vila, trots att det redan känns bättre. För det kan ju, om man har otur, vara något värre än bara en vanlig förkylning. Det kan vara något som man inte vill, eller bör, dela med sig av till andra. Förlåt hörni.

2 thoughts on “Åh förlåt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *