Inte mig själv.

Jag är verkligen inte det just nu. Efter några (de är verkligen inte många) dygn med en febrig och snorig bebis, som har varit både kinkig, gnällig och sovit dåligt, så är mitt tålamod väldigt litet. Tänk att det skulle krävas så lite för att få mig ur form. Med Malte var dålig sömn vardag men med Anton så har vi varit bortskämda med en bebis som sovit i sin egen säng, vaknat nån gång för lite mat och i övrigt alltid varit på gott humör. Då blir det jobbigt när de grymma rutinerna bryts.

Häromkvällen behövde jag akut tid ifred och slängde mig i bilen och körde till Haninge och tillbaka klockan tio på kvällen. Sen sov jag ostörd en hel natt i gästrummet, det räckte dock inte för att komma tillbaka till mitt vanliga jag. Tålamodet räcker därför inte till nu när Anton vägrar att somna på kvällarna, och att han sover i vår säng andra halvan av natten stör mig nåt så in i h-e. Jag vill tillbaka till så som det var men hans rutiner är helt rubbade, med eller utan feber. 🙁

Ett glädjeämne är dock värmen och solen! Idag fick jag ändan ur och passade på att plantera om mina övervintrade pelargoner och stoppa ner de nyinköpta i jord. Förra årets plantor är veka och glesa men jag älskar dem ändå. De har ju valt att kämpa vidare trots min tuffa kärlek under vintern.

20140521-213514.jpg20140521-213523.jpg20140521-213534.jpg20140521-213544.jpg
Koja!

2 thoughts on “Inte mig själv.

  1. Ganska konstruktivt ändå att sätta dig i bilen. Jag brukade låsa in mig på toan och gråta, men det funkade det med. Men det var efter Folke kom som jag fick en ny rutin med att storhandla på Coop i Haninge på kvällarna en kväll i veckan. Av uppenbara orsaker.

  2. Konstruktivt och konstruktivt… det var skönt att bara ta mig härifrån! Toaletten ligger ju I huset så det hade inte funkat för mig. Inte Maxi heller, att storhandla ser jag som ett straff!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *