En milstolpe.

  
Äntligen tog vi tag i saken och köpte en säng till Antons rum. För några månader sedan plockade vi upp spjälsängen på vinden, den stod ändå oanvänd, och nu var det alltså dags att få Anton att förstå tjusningen med att sova själv, utan värmen från en förälder på var sida om sig.

Med Malte var just sovandet en större issue, vi jobbade ganska mycket med att han skulle sova i egen säng. Till slut gav vi upp och väntade med det tills vi flyttade hit, då sov han själv från första natten och det gick oväntat bra. Med Anton har vi knappt försökt, det har varit lättast för oss alla att ha honom i vår säng, men den senaste tiden har jag börjat längta efter att få sova utan ett barn i lakanen. Jag vill ju ligga sked för bövelen! Så, en säng blev inköpt i veckan, igår skruvades den ihop och när det var dags att gå och lägga sig tog jag med tvååringen till hans rum. Där läste vi två sagor, sen släckte vi och sen låg vi där tillsammans tills han somnade efter kanske tjugo minuter. Halleluja! Jag räknade med att han skulle vakna och komma över till oss efter ett par timmar, så jag passade på att verkligen njuta av att få somna i sängen ”ifred”. Klockan 06.05 imorse kom sötkorven över och deklarerade morgon. Ganska nöjd om jag får lov att säga det själv!

Mindre nöjd blir jag över att tvååringen har ägnat morgonen åt att tjata om att vi ska åka bil, söpa jödagodis. Den känns väl sådär 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *