No more TV in bed.

För ett par veckor sedan gjorde jag den där beställningen som jag några gånger on året unnar mig. Jag klickade hem en hög pocketböcker. Älskart. Och när den där lilla högen levererades så ställdes den upp i bokhyllan och där och då bestämde jag mig att nu jevvvlar, nu ska jag sluta slötitta på teve i sängen om kvällarna. Efter att barnen är lagda så ska jag lägga mig under täcket och läsa. För det är nåt jag är dålig på. Det går i perioder när jag läser bok efter bok, går och längtar efter att barnen ska sova så att jag kan fortsätta med nästa kapitel, men allra oftast så samlar jag mer på böckerna än faktiskt läser dem. Jag vill ha dem nära utifall att ett lässug faller på. Men nu alltså, inget mer slötittande.

Min senaste roman läste jag i slutet av sommaren, alltså flera månader sedan. Moderpassion av Majgull Axelsson, en riktig favoritförfattare. I förra veckan gav jag mig på ett låneex av min svärmor, Kvinnan i rummet av danske Jussi Adler-Olsen. En sån där lättsmält deckare som man plöjer på högst tre kvällar för att varje kapitel slutar med en cliffhanger så att man bara måste fortsätta läsa. Och så ikväll, ikväll läste jag ut Skuggorna av en annan favorit, fd kriminalreportern Katarina Wennstam. Jag har skrivit om henne förut, jag älskar nämligen henne. Hon är kanske inte bäst språkligt, men hennes feministiska perspektiv på allt hon skriver får mig att bara känna kärlek till henne. 

  

Det här är hennes sjätte sk spänningsroman på temat mäns våld mot kvinnor (glöm inte hennes två grymma reportageböcker också!) och jag får nog lov att säga att jag fastnade extra mycket för den här, trots att jag gillar allihop. Den handlar om vad som händer när kvinnor tar lagen i egna händer och hämnas på de män som slagit. Historien är något överdriven och kanske overklig, men tankarna är ändå otroligt intressanta. Hur ser ett samhälle ut när det är männen som uppmanas att hålla sig hemma nattetid? När det är männen som oroligt sneglar över axeln när de är på väg hem, ständigt på sin vakt? Dessutom utspelas, som vanligt, delar av hennes historier på olika platser i Nacka vilket så klart får mig att tycka om lite extra mycket.

Wennstam har hunnit ge ut ytterligare en bok efter denna, Skymningsflickan, och jag ser fram emot att sätta tänderna i den så fort den kommer som pocket. Dessutom läste jag på hennes Insta att hon jobbar på en ny reportagebok! Grymt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *