Stängning och klippning.

Ja, det bloggas ju inte direkt frekvent härifrån, jag vet. Det går ju i vågor det där med skrivlusten. Ibland känner jag mig jätteinspirerad och känner för att skriva ett helt inlägg om nån liten skitgrej jag har varit med om, och ibland vill jag inte skriva alls trots att det finns massor att berätta om. Skrivlusten är inte direkt att lita på…

Hur som, för er som bryr er kan jag meddela att allt rullar på här precis som vanligt. Vissa tycker nog att det låter urtråkigt, att ”som vanligt” är lika med döden, men jag är ju som bekant inte av den uppfattningen. ”Som vanligt” i mitten av november är banne mig helt fantastiskt! 😉 Efter en grå och regnig vecka bjöd denna lördag på åtminstone uppehåll. Planen var att jag skulle kavla upp ärmarna och hjälpa J att lägga på vinterplåtarna på poolen, men så hörde Kaj av sig och undrade om han kunde hjälpa till och ingen blev lyckligare än jag!

De här plåtarna borde egentligen ha åkt på för länge sedan. Att de inte har gjort det beror på två saker. Dels för att vi är lite lata, dels för att vi faktiskt inte vet om poolbyggarna har tänkt komma tillbaka och slutföra eller inte… De hade semester v44-45 (eh va?!) och har inte hört av sig trots att vi mailat och sms:at. När det blev minusgrader och snön kom så blev vi lite skraja att pumpen och några andra grejer skulle gå sönder så J avinstallerade och ställde in grejerna i garaget. Och idag åkte alltså vinterplåtarna på, vi vågade inte vänta längre. Det ska bli intressant att se om de till slut hör av sig med svar på våra frågor och synpunkter, eller om de bara kommer skicka fakturan. De kan glömma det sistnämnda… Om nån är nyfiken så är det Poolbyggarna i Järfälla AB som vi har anlitat. Ett blogginlägg om dem kommer givetvis så småningom 🙂 Helt positivt kommer det inte att bli… Det började bra men ser dessvärre ut att sluta sämre.

Efter att Kaj och J lagt på de tunga plåtarna gav jag mig ut och röjde på tomten. Varken poolbyggarna eller J har varit speciellt duktiga på att ta reda på skräp efter sig så förutom en massa frigolit och spillvirke överallt så låg genomblöta kartonger lite här och var i trädgården. Kändes jätteskönt att slänga undan allt i släpet, jag blir så himla stressad av att det är stökigt utomhus. Eller – stökigt punkt slut. Efter det försökte jag mig på att klippa en alldeles för långhårig Anton. Han vägrade. Totalvägrade. Men han vägrade tyvärr lite för sent så jag hann liksom klippa lite grand. Och nu får jag inte röra hans huvud…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *