Barnfritt på stranden

Vi gjorde ett nytt försök. Jag och Vickan ville ha ännu en dag på stranden, en dag som inte regnade bort. Vi lämnade Malte hemma och åkte tillbaka till Fig Tree Bay för lite solsängshäng på stranden. Solen sken och inte ett moln fanns att hitta ens om man ansträngde sig så vi var nöjda när vi lade oss för att slappna av, småprata lite, bada och bli bruna. I två och en halv timme låg vi där, och eftersom det fläktade så härligt så orkade vi ligga riktigt långa omgångar innan vi kände att vi behövde svalka oss i vattnet.

När klockan närmade sig ett gick vi upp till restaurangen och åt lunch. Vi var hungriga och varma, Medan vi satt där märkte vi att ett stort molntäcke närmade sig och lade sig så småningom som ett lock. Den här gången tänkte vi inte lägga oss på stranden och ligga och vänta på att solen skulle titta fram lite då och då, det hade vi inte tålamod till. Dessutom var vi ganska nöjda med vår förmiddag på stranden, så vi gick ner till sängarna, hämtade vårabadlakan och tackade för oss. Vickan var ändå sugen för lite turistfluktande i butikerna utefter den stora gatan i Protaras.

Efter en stunds promenerande ringde vi efter vår skjuts och så åkte vi hem igen. Det kan låta som att det här var en misslyckad stranddag men vi var nöjda och om man ska gå efter färgen på min hud just nu (röd) så räckte nog den här förmiddagen ändå.

Här hemma hade Malte lekt loss och sen somnat i vagnen av sig själv. Det är ett kvitto på att Malte har haft roligt och röjt ordentligt. Jag kan säga att det inte är alltid som malte är helt nöjd med situaionen här nere. Det är inte alltid han är glad. Han har nämligen tröttnat på den här lägenheten och altanen rejält. Han vill ut och promenera. Min pappa har gjort det så mycket med honom, de har lagt flera kilometer bakom sig vid det här laget, att Malte har fått smaka på det goda livet och är inte redo att ge upp det. Han vill ut! Hela tiden! För att slippa gå iväg varje gång så har min pappa hittat en utväg. Ibland öppnar han bilen så får Malte klättra upp där och leka. Det är himlen för en femtonmånaders. Tutan är bäst. Han vrider på ratten, rycker i spakar och trycker på alla knappar att man aldrig vet vad som sätts igång när man vrider på bilnyckeln. Vindrutetorkarna far över rutan och blinkersen är på.

Grinden har pappa för övrigt fått sätta ett egettillverkat lås på i form av ett buntband. Malte når upp till handtaget så när vi tröttnade på att behöva hålla koll på honom så att han inte smiter ut på den trafikerade gatan, så satte vi på bandet som gör att man inte kan dra ner handtaget. Vi får väl se hur lång tid det tar innan lilleman fattar hur man trär av det från handtaget…

One thought on “Barnfritt på stranden

  1. Stackars Malte som får åka till ett härligt land, med sol bad och möjligheter att faktiskt vara utomhus närsom! 😉
    Skämt åsido kan jag förstå frustrationen, det blir ju lite som deras egna vardagsrum till slut, det blir alltid tråkigt förr eller senare!
    Hoppas du och Vickan hinner få lite mer sol på er så småningom!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *