Strandhäng och meze i Sotira

Att krypa igenom leksakstunneln utan att bli lockad med något skoj i slutet av den intresserar inte Malte. Pappa gör allt för att få det turkosa tygstycket från IKEA att bli en favorit men icke.

Vi åkte ner till stranden igår. Det är det bästa sätter för att få Malte riktigt trött och sova sig igenom et par timmar mitt på dagen. Dessutom tycker han nu att det är jättekul att bli plaskad med i vattnet. Han asgarvar i stort sett hela tiden. När badandet är slut och det är lek på stranden tycker jag dock inte att det är lika roligt längre. Han bara håvar i sig näve efter näve med sand i munnen och jag förstår inte riktigt vad han har fått det ifrån. Jag har sett honom göra det i sandlådan en enda gång tidigare, en! och nu är det tydligen favoritsysselsättningen.

Efter at ha Skypat en stund med J, som är i Hongkong just nu, så gjorde jag mig i ordning och så åkte vi till grannbyn Sotira för att äta middag på en jättemysig restaurang i traditionell stil. Som ni säkert vet så äter man ju middag ganska sent runt Medelhavet då det är så himla varmt, så även här. Klockan tio hade vi plockat i oss all mat och det var verkligen proppfullt i våra magar. Vi hade beställt meze vilken består i ett antal traditionella cypriotiska smårätter som ställs fram på bordet under kvällens gång ochså äter man. Och äter man.

Till en början var restaurangbesöket ganska jobbigt då Malte inte alls var intresserad av att äta (han har ätit jättedåligt de senaste dagarna) utan ville hellre springa omkring i lokalerna. Vi fick passa honom i skift men till slut tyckte  jag att det fick vara nog (hur mysigt är det att äta middag när en i sällskapet hela tiden är iväg och passar en ettåring med spring i benen?) så jag stoppade ner honom i vagnen och gick två varv runt kvarteret. Det gjorde susen och vi kunde avnjuta resten av kvällen i stillhet och matro. Tack för det.

Här på morgonen gick vi alla omkring och ojade oss över att vi hade sovit dåligt och att våra magar fortfarande var fulla. Det är verkligen inte nyttigt att äta så sent, usch. Det känns som att jag fortfarande inte har återhämtat mig.

Från det ena till det andra så kan jag berätta att mina föräldrar har blivit adopterade av en kattunge. Det finns en del hemlösa katter här omkring men inte alltför många. Jag tror att kommunen håler nere antalet så att säga. Den här lilla katten har i alla fall fattat tycke för vårt sällskap och sover ute på altanen på natten och möter oss utanför dörren när vi kliver upp på morgonen. Den har ett ganska stort sår från ett rejält slagsmål med en annan katt så vi har tyckt synd om den och givit den mat så att den ska hålla sig frisk och stark utifall den får någon infektion. Svante har mamma och Vickan döpt den till. I give you Svante the Cat!

5 thoughts on “Strandhäng och meze i Sotira

  1. Jag tror att även på Cypern får man reducerat pris hos veterinären om man tar hand om ett herrlöst djur. Jag tänkte på såret, och avmaskning…

  2. Såret börjar tydligen se bättre ut nu som tur är. Sen blir det självklart avmaskning och något typ av Frontline-behandling. Det här är en keeper nämligen, socialare katt får man leta efter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *