Någon som har hört talas om nattilska?

Jag har ju lite i förbifarten skrivit några gånger att Malte inte är sig själv. Den glada killen som vi är vana vid att
tillbringa vår tid med är tyvärr inte här hela tiden, utan dyker upp lite då och då. Däremellan har vi en Malte som är gnällig, gråter mycket eller är fly förbannad.

De senaste två veckorna har Malte ätit väldigt dåligt, vissa dagar inte alls. Det här har heller inte blivit bättre utan han har ätit sämre för varje dag som gått och det har nu börjat ta ut sin rätt på hans humör som på kvällarna är rent ut sagt outhärdligt. Han gråter och han skriker och man får inte trösta utan då slår han bara bort oss med armarna.

Igår fick vi äntligen ett genombrott och Malte åt jättebra hela dagen. Även idag har han ätit skapligt, och de två tänder som vi igår upptäckte att de spruckit igenom, skyller vi nu på när det gäller hans matvägran.

Jag önskar att jag kunde skriva att allt är på bättringsvägen nu, då vi nu vet den förmodade orsaken och att han dessutom äter, men det slutar inte här. Den senaste veckan har Malte varje natt vaknat, krupit ur vår säng, gått in i köket och gallskrikit. Det förvånar mig att ingen granne ännu har bankat på. Han är jättearg och sträcker sig efter något. Vad vi än erbjuder ratas, han fäktar bort flaskorna så att de åker ur händerna på oss, och puttar bort oss när vi kommer för nära. Han är asförbannad. När ungefär en kvart har gått går han till slut med på att ta emot en flaska nyponsoppa eller vatten. Välling eller mjölk är uteslutet. Sen kommer han tillbaka och lägger sig och först då slutar han skrika.

Den här ilskan som han visar upp har jag aldrig sett tidigare. Han är så arg att han tar första bästa föremål han hittar
och slänger på golvet. Även dagtid kan han bli så här arg och då är det omöjligt att få honom att lugna ner honom utan det måste han göra själv och det kan ta någon timme. De senaste två dagarna har han vid flera tillfällen somnat av utmattning på köksgolvet efter ett skrikmarathon, och det har aldrig hänt förut.

Jag har googlat på allt möjligt men hittar inga svar på varför han kan tänkas vara så här arg. Måste jag förlika mig i att det är någon sorts fas han går igenom? Det är svårt för en mamma att förlika sig med det, när man inte får trösta eller krama.

Jag vill ha tillbaka min glada kille!

7 thoughts on “Någon som har hört talas om nattilska?

  1. lykka är precis likadan dagtid. hon kan bli så arg om hon
    inte får som hon vill. skriker,gråter,fäktas med armarna osv. vi är
    i chock! dock händer det inte på natten.. kan han ha
    nattskräck?

  2. Alexandra! Skulle vilja ringa dig, men jag vet inte vilken
    fas ni är i… Läste din blogg alldeles nyss och det gör så ont att
    känna din och Js förtvivlan. Jag är helt övertygad om att allt ni
    gör, gör ni helt rätt. Vi kommer aldrig få reda på vad som
    försiggår i Maltes lilla huvud just nu. Det enda ni kan göra är att
    vara nära honom, även om han avvisar er. Alla barn ”gör” olika, det
    finns inte alltid ett facit. Närhet och kärlek är den bästa
    medicinen just nu. Håll ut! Många kramar från Maria ps. Knacka på
    hos grannarna i morgon och förklara.

  3. Asså när jag tog Sixten till doktorn i höstas för han skrek
    så mkt på nätterna, så sa de att det finns nåt som heter nattskräck
    (detta var innan de konstaterade att han hade öroninflammation).
    Men det verkar mer resultera i att barnen skriker otröstligt, och
    att det inte går att häva det på nåt sätt, tydligen finns det
    heller inget att göra åt det, utan bara försöka härda ut. Det
    skulle tydligen gå över. Men annars så tycker jag det låter som en
    fas, Alfred hade vid typ ett å ett halvt helt plötsliga
    raseriutbrott å liknande, han bet oss, slog osv. Sen gick det över
    lika fort som det kommit å vi fick tillbaka glada Alfred. Jag
    förstår iaf att det är jobbigt för er, och jag hoppas det går över
    snart.

  4. Melvin va oxå så där Alex i några veckor för några månader sen.. kanske en fas de måste gå igenom som alla säger. Men jag tror det går över för Malte oxå!! Melvin va så arg, vi fick inte ens peta på han. Inte röra honom. Efter en kvart skrik DÅ ville han kramas och kanske dricka vatten eller välling.. Jag tror och hoppas att det går över för er oxå. Jag lärde mig bara att låta Melvin vara en stund då han började bli så där arg. Sen när jag märkte att han va mottaglig ja då gick jag fram. kanske mardrömmar?! Hoppas ni hade en bra jul

  5. Men uff, stackars er allesammans! Måste ta emot i hjärtat
    när han bara skriker och skriker! 🙁 Sen tror jag som många andra
    att det är någon typ av nattskräck och håller tummanra för att det
    går över snart!

  6. Apropå nattskräck. Jag hade tydligen nattskräck som barn.
    Kommer ihåg hur mamma berättade detta för folk och jag var så pass
    gammal att jag nu idag kommer ihåg det. Jag kunde springa runt i
    sovrummet, klättra upp och ner för sängen, skrika och var helt
    ”borta”. Alexander har haft detta några gånger . Han och Niklas har
    haft några slagsmål mitt i natten! Nattskräck är tydligen ärftligt
    så kolla om du eller J hade det som barn. Jag går bara och väntar
    på att Lykka ska få det nån natt! Nu kan hon sätta sig upp i sängen
    och skrika till men än så länge funkar nappen som
    räddning…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *